Gellert Tamas: ”Ungern är en tilltalande modell för SD”

Gellert Tamas är på lanseringsresa i Sverige, men bor sedan många år i Berlin. Där har han familj och där har han skrivit alla sina böcker, från Lasermannen via den omdebatterade De apatiska, Det svenska hatet och nu Den avgörande striden (Polaris). Han ser ett värde i att ha geografisk distans till det och dem han skriver om.

– Det är skönt, och faktiskt nyttigt tror jag. Jag vill inte springa på folk på stan som jag skriver om, säger han.

Både SvDs Stina Oscarson och Aftonbladets Göran Greider har i sina recensioner läst Gellert Tamas bok parallellt med David Baas bok om SD som kom tidigare i våras. Båda har skilt dem åt med ett enkelt snitt: Baas har skrivit ett journalistiskt reportage, Tamas en ”glödande pamflett”, med Göran Greiders formulering.

Annons

Gellert Tamas värjer sig mot beskrivningen.

– Jag har följt det här partiet i 30 år och har en närhet till det som få andra journalister har. Och kan därmed se det på ett annat sätt än andra är villiga till. Då kanske det blir en del skarpa formuleringar – men det här är en journalistiskt granskande bok, med personliga inslag.

Men du har ett tydligt ärende, du vill varna, visa att SD inte har förändrats och att de vill stöpa om samhället i grunden. Var det oproblematiskt att lämna den neutrala reporterrollen?
– Även en objektiv granskning kan uppfattas som subjektiv. Med min ungerska bakgrund har jag på väldigt nära håll sett hur Ungern fullständigt förändrats från ett liberalt samhälle med goda förutsättningar, till att Orbáns illiberala stat vuxit fram på några år där fria medier stängts.

– Skriver man i det läget om SD, som öppet hyllat Ungern i tio år, då måste även en objektiv beskrivning bli en varningsskrift. De vill ha ett helt annat samhälle, det tycker jag inte riktigt har kommit fram i debatten. Jag tror att SD-ledningen menar vartenda ord de säger, och att vi behöver ta det på allvar.

Efter förra boken Det svenska hatet (2016) trodde Tamas att han var klar med Sverigedemokraterna. Sedan svängde Moderaterna och Kristdemokraterna i frågan om samarbete med SD.

Sverige befinner sig sedan några år tillbaka i en omfattande samhällsförändring som skulle kunna sammanfattas med orden: en snabb och radikal normaliseringsprocess, skriver Tamas.

Medierna är en av flera aktörer som bidragit till ”vittvätten” av SD, menar han.

– Ett antal enskilda journalister och debattörer har fullständigt svängt. PM Nilsson till exempel, som gått från att kalla SD för ”en mental sjukdom” till att idag se ett ansvarstagande parti. Det finns en tudelning mellan ett antal högervänliga opinionsbildande tidningar och andra. Sverige är inte Ungern än.

Men vad tyder på att SD skulle vilja genomdriva en ungersk mediepolitik i Sverige?
– Det de själva säger, jag citerar ett otal uttalanden de gjort. Som när Linus Bylund säger att vi ska börja bestraffa journalister som rapporterar partiskt, eller när man vill kalla till sig public service-cheferna för att diskutera enskilda publiceringar. Det finns flera konkreta exempel.

– SD kommer inte få 50 procent och kunna göra vad Orbán gör, men att de ser det som en tilltalande modell, det har de gång på gång upprepat själva. Åkesson väljer Orbán framför Merkel. Då måste man lyssna på honom.

Men finns det något som tyder på att SD skulle vilja kopiera Ungerns mediepolitik?
– Nej, det säger de inte att de vill göra. Men det har sedan början funnits en grundinställning i partiet att den fria pressen är en fiende. Sedan hur den kommer manifesteras i reell politik beror på styrkeförhållanden och olika saker.

SD har också börjat närma sig näringslivet, påpekar Tamas.

– De verkar ha ett antal supportrar där. Det är inte omöjligt att de börjar köpa upp tidningar.

Han tar också upp den högernationalistiska dominansen på internet, och dess roll i näthatet som drabbar journalister och opinionsbildare.

– Fram till hösten 2016 var sociala medier ganska mycket en tummelplats för mer vänsterliberala åsikter, sedan kom skiftet.

Självcensuren som rapporterats in av svenska journalister i undersökningar är skrämmande, tycker Gellert Tamas.

– Där ligger den stora faran, inte att det skulle finnas en risk att SD tar över Dagens Nyheter imorgon.

Den avgörande striden är 396 sidor lång, plus noter. Men frågan om vad som lockar uppemot en femtedel av svenskarna att rösta på det parti han högljutt varnar för, lämnas utanför boken.

– Det är klart jag har funderingar kring det, men jag valde medvetet bort den jättestora diskussionen. Men det handlar både i Sverige och andra länder om att de här partierna varit väldigt duktiga på att fånga upp ett allmänt missnöje och en känsla av utanförskap. Det är i grova drag lägre utbildning, landsbygd, män.

Kommer någon av de 20 procenten att läsa din bok tror du, eller kommer du bara nå redan övertygade?
– Opinionen är väldigt delad, antingen gillar man SD eller så ogillar man dem djupt. Den polariseringen och ekokamrarna i sociala medier gör att det är väldigt svårt att nå övertygade SD-väljare. Jag tror inte att jag kan påverka dem.

Men han hoppas kunna nå delar av näringslivet och opinionsskribenter på högerkanten.

– Jag tror det är viktigt att ta en diskussion med de ledarsidor som tror att SD är som vilket parti som helst.