CNN förebild för kvällstidningarnas terrorbevakning
De svenska kvällstidningarna påverkades av TV-bolaget CNNs sätt att skildra attentatet i New York den 11 september. Det fastslås i en rapport från Styrelsen för psykologiskt försvar, (SPF)
De svenska kvällstidningarna påverkades av TV-bolaget CNNs sätt att skildra attentatet i New York den 11 september. Det fastslås i en rapport från Styrelsen för psykologiskt försvar, (SPF)
Rapporten, som läggs fram den här veckan, heter Terrorkriget i kvällspressen och är författad av Gert Z Nordström, professor i informationsdesign vid Mälardalens högskola. Han har studerat hur Aftonbladet och Expressen behandlat händelserna efter den 11 september.
Gert Z Nordström har studerat tre perioder:
* Den 12 september, dagen efter attentatet. Tidningarna berättar i iscensättningar om vad som hände på Manhattan.
* Vedergällningen, som inleddes den 7 oktober. Bombningarna mot mål i Afghanistan.
* Jakten på Usama bin Ladin. Beskrivningen av jakten börjar genast efter attentaten och fortsätter vidare som en ännu pågående berättelse.
Tidningarna gör iscensättningar, sammanställningar av bild och text, ofta över hela uppslag. Nordström delar in iscensättningarna i fyra kategorier:
* Den dramatiska. Inspirerade av CNNs sätt att bevaka Gulfkriget 1991 försöker tidningarna åstadkomma ”genomskinliga” skildringar av attentatet, som om de själva var närvarande då det inträffade. Beskrivningen sker gärna i presens och 70 procent av sidutrymmet fylls av bilder.
* Den lyriska. Beskrivningar av den stora sorgen som kommer efter händelsen. Man stannar eftertänksamt upp och sörjer. Stämningsfulla bilder. Sådana iscensättningar finns redan den 12 september.
* Den episka. Journalisterna börjar visa upp sig som berättande subjekt som letar efter syndabockar och hjältar.
* Den didaktiska. Hur gick det till? Med hjälp av bland annat grafik försöker tidningarna visa vad som faktiskt hände och hur.
Mediernas rapporterande och iscensättningar sker i stort sett enligt samma mediedramaturgi som tillämpades efter Palmemordet, Estonias förlisning, Kosovokriget och diskoteksbranden i Göteborg.
Men det finns drag som är utmärkande för hur medierna täckte terrorhändelserna. Gert Z Nordström pekar särskilt på att det framför allt fanns fantastiska bilder från själva attentatet i New York.
– När Estonia förliste dröjde det en timme innan de första TV-bilderna sändes, säger Nordström. Det är unikt att tidningarna kan visa så bra bilder och scener som de i New York. Man känner sig närvarande.
– Aftonbladet hade till exempel en bildserie med en reporter längst ner till höger på bilden som satt och rapporterade om attentatet mot den första byggnaden. Han såg inte planet som var på väg mot den andra byggnaden. I sista bilden ser man hur ljudvågen når honom och han upptäcker vad som hänt. Det är som en film.
Om bevakningen från New York var bra var den desto sämre från vedergällningen.
– Det borde ha varit tvärtom. Nu fick man inget se från centrum. Alla visste vad som skulle komma och där borde journalisterna ha varit med. I stället fick de då lita helt till amerikanska byråer och till militärens bilder.
hl@sjf.se
Fotnot: Gert Z Nordström har tidigare redovisat en del av sina resultat i ett kapitel i Publicistklubbens årsbok 2002.
