Anton Bergs nya bok – i gränslandet mellan fiktion och dokumentärt

Anton Berg är känd som dokumentärmakare och grundare av podcasten Spår. Han har också skrivit flera spänningsromaner. Idag kommer hans fjärde roman ut, Bytet, denna gång på nytt förlag (Romanus & Selling).

Handlingen utspelar sig sommaren 1995, då Anton Berg precis som romanens berättare var 17 år. Det är sommaren då ett bankrån äger rum i den lilla kustorten Figeholm, granne med Oskarshamns kärnkraftsverk.

– Jag tycker att det generellt skrivs för lite om landsbygd och småstäder, och har länge velat berätta om min hembygd. När jag berättade för min kompis [författaren] Christoffer Carlsson om rånet, hade jag tänkt att det vore roligt att fläska på med en jättedokumentär i stil med Helikopterrånet, om det här lilla skitbrottet. Men han sa: det där är en bok.

Anton Berg tog sig först an arbetet som han brukar, som journalist, och begärde ut handlingar om rånet – som i medierna beskrevs som lite av ett Åsa-Nisse-brott. Rånarnas bil rammades av en resolut privatperson, de flydde i båt men greps odramatiskt några dagar senare.

Men ganska snart valde han att styra in mer på ett fiktivt spår.

– Jag började hitta på. Och låna från min uppväxt, det var roligt att återvända till 17 års ålder. När jag släppte dokumenten och började använda minnen, och sedan ett jag-perspektiv, så bara flödade det. Jag skrev jättefort.

Hans vänner kommer att leta efter sig själva, säger han med ett flin. Men försäkrar att bara det snälla i romanen är hämtat från verkligheten, allt elakt är fiktion.

Är romanens ”jag” Anton Berg under annat namn?

– Nej, det är mer komplicerat än så. Men det har varit väldigt befriande att lösgöra sig än mer från journalistrollen. Att som den här berättaren kunna ljuga ganska friskt men ändå säga sanningar.

Hur då?

– Man behöver inte göra anspråk på att just det här har hänt på just det här sättet. Folk kommer att känna igen känslan som sann – om det blir bra.

När vi ses är det över en vecka kvar till recensionsdag. Anton Berg är glad över att romanen existerar i sinnevärlden, men vet inte än om han kan sänka axlarna.

– Det är ett konstigt läge när ingen riktigt läst boken än. Det är som när en ny S-ordförande just utsetts och högersossar och vänstersossar fortfarande är säkra på att ”det här är vår person”, för den har inte gjort något än. Lite så känns det.

Får han välja kommer han att fortsätta varva Spår – han kommer just från en inspelning i Asien för nästa säsongs story – och författarskapet.

– Det här är ett jobb som man inte ens vill pensioneras från. Det här vill jag jobba med tills jag dör.