Anna Careborg: ”En chef ska kunna tänka om”

Anna Careborg är sedan september nyhetschef på Svenska Dagbladet. Hon menar att papperstidningen måste hitta nya och oväntade infallsvinklar för att överleva.

I efterhand ser det ut som om ödet redan från början hade bestämt Anna Careborgs och hennes tvillingsysters yrkesval. Anna var som barn road av ord och systern av bilder.
– Så jag blev journalist och hon är i dag formgivare på en designbyrå.
Efter en uppvärmning med klasstidningar och utbildning på JMG följde vikariat på bland annat kvällstidningar tills hon för fyra år sedan kom till Svenska Dagbladet som kvällsreporter, senare som biträdande nyhetschef.

Det som slår en när man i arkiven slumpvis väljer ut ett antal av de artiklar hon skrivit under åren är att hon ser ut att ha prövat på de flesta ämnen, från nöje till trängselskatt och lurendrejeri inom resebranschen.
– Jag gillar att vara överallt. Jag går i gång på nyheter. Ibland saknar jag att som reporter få vara ute och hamna i olika sammanhang och miljöer. Men just nu har jag inget behov av att nischa mig och bli specialreporter.

Annons

Hon är sedan september i år nyhetschef med höga ambitioner och ivrig på att arbeta med idéutveckling, som hon ser som fundamentet i papperstidningen.
– Vi ska inte dras med för mycket i stora nyhetshändelser utan ta ett steg tillbaka och tänka efter. Jag tror mycket på integration mellan papperstidning och webb. Traditionellt har stora nyhetshändelser hamnat i papperstidningen. I dag finns de på webben. Då ställs högre krav på att papperstidningen ska ge sammanhang och innehåll.

Hon vill testa nya sätt att jobba och har möjlighet att göra det på Svenska Dagbladet.
– Det är ett stort mediebrus i dag. Papperstidningen måste bli mer relevant. Vi kan inte ha med allt åt alla. Den dag tidningen är likadan som alla andra tidningar har vi misslyckats. Varför ska man läsa just Svenska Dagbladet då?

Anna Careborg upprepar med iver att papperstidningen måste ha bra, kvalitativ och granskande journalistik.
– När papperstidningen är som bäst kan den förklara och vara underlag för debatt och diskussioner. I papper måste vi välja hårdare och satsa på kvalitet medan vi på webben kan ge järnet och pumpa ut nyheter. I papperstidningen måste man stanna upp, tänka efter och gå ett steg längre. Det är viktigt för läsarna.

Hon tror på egen, initierad journalistik. När PR-byråer öser ut material, och nyheter sprids i olika nya kanaler i ett allt snabbare flöde, riskerar papperstidningen att bli efter.

Anna Careborg tar serien Asfaltsbarn, som SvD publicerade i somras, som exempel på hur hon gärna vill att tidningen ska jobba. Gruppen som arbetade med serien hade tagit fram statistik som visade på en stor ökning av antalet familjer med små barn i Stockholms innerstad de senaste decennierna.

Parallellt med den utvecklingen hade antalet parklekar i innerstaden minskat kraftigt och biltrafiken ökat.

Politikerna blev tagna på sängen av uppgifterna och lovade att se över problemen.

I arbetet med Asfaltsbarn började reportrarna först av allt med att i innerstadsparker, i papperstidningen och på svd.se efterlysa småbarnsföräldrar som bland annat kunde berätta varför de valt att bosätta sig i innerstaden.

Responsen var enorm och föräldrarna gav tydliga svar: i innerstaden är det nära till allt och det ger bättre livskvalitet.
– Jag tror verkligen på den modellen att arbeta, säger Anna Careborg. Vi kommer närmare våra läsare och närmare vad de bryr sig om. Men det är inte bara att gå ut och fråga vad folk tycker. Vi måste också gå till botten med frågorna och förklara varför det är som det är.

Men, invänder hon själv, den här metoden passar inte till allt. Ibland kan man ta upp saker som läsarna inte vet att de vill läsa.

Trots att Anna Careborg bara jobbat i chefsposition i ett år har hon hunnit reflektera kring ledarskap. Eller ska man kanske hellre säga – tack vare att hon så nyss var reporter på golvet vet hon vad fotfolket förväntar sig av en chef.
– Det är en person som kan lyssna på medarbetarna och som kan fatta beslut, särskilt när det går snabbt. En person som man kan gå till och bolla olika idéer med.

Prestigelöshet är en annan god chefs­egenskap.
– En chef ska kunna tänka om. Inget är så bestämt att man inte kan argumentera för ett annat sätt att se på saken. Verkligheten kan förändras efter det att jobbet lagts ut.

Anna Careborg understryker att det inte är chefskapet i sig som är viktigt.
– Det är inget självändamål att vara chef, men det är en intressant tid och kul att vara med och utveckla tidningen när det händer så mycket. Att göra tidning är ett lagarbete och det är roligt att jobba med Svenska Dagbladet.

Hon ger ett exempel från i höst, då det blev känt vilka som hade utsetts till nobelpristagare i medicin. Svenska Dagbladets medicinreporter Inger Atterstam reagerade genast på att amerikanen Robert Gallo inte belönades, trots att han av många experter anses vara världens kanske mest framstående aidsforskare.
– Inger Atterstam hade varit hemma hos Gallo och sett att han hade lämnat en plats i sin prishylla tom. Där skulle det nobelpris han suktade efter placeras.

Från början var det meningen att nyheten om medicinpriset skulle få en sida i tidningen. Men det blev i stället ett uppslag – tack vare Atterstams kunskaper och erfarenheter.
– Det är den sortens kompetens som sticker ut och som vi kan lyfta fram.

Anna Careborg tror inte att papperstidningen kommer att dö ut.
– Ställer man högre krav på den kommer den att överleva, men den blir annorlunda. De snabba nyheterna får webben ta hand om. Men jag tror på papperstidningen om man använder den till det den är bra på, exempelvis att förklara och berätta med hjälp av grafik. Det förutsätter också att man har egna idéer, hittar nya, oväntade infallsvinklar och är agendasättande genom att välja ut och lyfta upp ämnen.

Många tror att papperstidningen kommer att utvecklas till att bli en elittidning. Vad tror du?
– På ett sätt tror jag att vi redan är där. Men det vore trist om det offentliga samtalet hamnade på olika nivåer i stället för att många kan delta.

Hon driver på för att komma på idéer och nya sätt att berätta.
– Kanske ska man ibland välja att bara berätta med grafik. Idémöten behöver inte vara långa, det viktiga är att hitta det viktiga, nästa steg, det oväntade. Det krävande är att inte bara säga det, utan också göra det.

Anna Careborg gillar att jobba i grupp när alla, reporter, fotograf, grafik och nyhetsdesk är involverade från början i projekt.
– Jag tror på det sättet att arbeta när det gäller större jobb. Målet är att producera ett större jobb i månaden. Det är ett bra sätt att jobba för en slimmad organisation. Man kan börja med håltimmesjournalistik till dess att man får fatt på något. Sedan får två reportrar jobba med projektet några veckor.

Hon vill försöka få i gång idéutveckling och hon tror att det är avgörande för att tidningar ska hävda sig i mediebruset i framtiden.
– Vid en stor nyhetshändelse är det viktigt att stanna upp och fråga sig: vad betyder det här? Man kan inte längre gå efter mallen 1A och bara göra en traditionell uppföljning. Vi vill komma från ett annat håll och hitta det viktiga.

Anna Careborg
Bakgrund: Född i Partille i Göteborg. Gick ut JMG 2000. Därefter reporter på Helsingborgs Dagblad, Aftonbladet, Expressen. Till Svenska Dagbladet som kvällsreporter 2004. Biträdande nyhetschef på SvD 2007. Nyhetschef på SvD 2008.
Drivkraft: Nyfikenhet, vilja att berätta om det som är viktigt och relevant.