Johanna Lindqvist och Emma Lindqvist är initiativtagare till #deadline. FOTO: Malin Grönborg

3992 journalister har fått nog av övergrepp och sexism på redaktionerna

21 november, 2017

#deadline Under tisdagskvällen fick mediebranschen ett gemensamt upprop mot sexism och trakasserier. 3992 kvinnliga journalister har skrivit under uppropet kallat #deadline. ”Vi har fått nog av övergrepp och sexism på redaktionena”, skriver de. Bland vittnesmålen finns både rena våldtäkter och sexuella trakasserier.

Efter #metoo har anklagelser om sexism och trakasserier på svenska redaktioner varit många. Några exempel är DNs granskning av arbetsmiljön på Aftonbladet, vittnesmålen kring flera Aftonbladet-medarbetare, den MTG-chef som anklagas för trakasserier och mobbing, den SVT-chef som sagt upp sig samt SR och TV4-profiler som fått lämna sina program eller fått sparken efter avslöjanden.

Nu har mediebranschen fått sitt eget upprop kallat #deadline. 3992 kvinnliga journalister har skrivit under där de säger nu får det vara nog.

Så här skriver kvinnorna i uppropet:

”Vi är journalister. I vårt uppdrag ingår att granska makten. Vi ger röst åt dem som inte har en egen. Vi berättar andras historier. Vi ställer makthavare mot väggen.

Som kvinnliga och ickebinära journalister har vi tvingats att göra detta samtidigt som alldeles för många av oss också fått hantera vår egen maktlöshet. Varit tvungna att undertrycka våra egna berättelser om stora och små övergrepp, dag efter dag, år efter år. Många har lämnat redaktioner för att undkomma, vissa har till och med lämnat hela mediebranschen. Ännu fler har bitit ihop, kanske rentav skrattat med åt de sexistiska skämten, samtidigt som vi varnat varandra för de där kollegorna som alltid kommer för nära, med händer på fel ställen. Vi har lärt oss att det är såhär yrkeslivet ser ut.

Den tystnadskultur som våra medsyskon i andra branscher vittnat om råder också hos oss. När vi ändå har sagt ifrån har även kvinnliga chefer ofta ignorerat våra rop på hjälp. Inte sällan har förövaren varit en uppburen, hyllad och profilerad man, många år äldre och mer erfaren än de vikarier och nyanställda han så obekymrat trakasserat. Just därför har han också varit viktigare för cheferna, som valt att vifta undan och se åt andra hållet. Även om unga kvinnor i branschen varit mer utsatta har dock inte sexismen försvunnit för dem av oss som är äldre. Den tar sig nya uttryck, med andra former av förminskning.

Många journalister har otrygga anställningar. Åtskilliga redaktioner har satt i system att lasa ut vikarier och inrätta tillfälliga projektanställningar. Många av oss är frilansare utan någon anställningstrygghet alls. Det gör att den som säger ifrån riskerar att straffas genom att förlora uppdrag eller inte få förlängt vikariat. Det räcker att man ser det hända en enda gång för att inse att det är bättre att hålla tyst.

Vi tänker inte vara tysta längre. Nu lägger vi skulden där den hör hemma. När vi nu äntligen talat med varandra har vi insett att de övergrepp som vi normaliserat faktiskt är både orimliga och oacceptabla. Att det inte är oss det är fel på. Det är ni som förminskat och trakasserat oss, alla ni som ursäktat dem och låtit oss bära skammen för vår utsatthet. Det är ni som gör fel, inte vi.

Vi är nu 3992 journalister som tillsammans sätter ned foten. Alla har inte personligen drabbats, men vi står sida vid sida i kampen mot de strukturer som råder överallt i samhället, och tyvärr även på våra arbetsplatser.

Tack alla utsatta i andra branscher för att ni gått före och visat vägen.

Nu gör vi upp med sexism och övergrepp en gång för alla".

Bland de anonyma vittnesmålen som nu offentliggörs hittar man allt från trakasserier, hot om sexuellt våld till rena våldtäkter.

”Jag blev drogad och våldtagen av två etablerade manliga journalister när jag för tio år sedan var ung frilansande journalist som försökte ta mig in i branschen. Vågade tyvärr inte anmäla. Skammen var större än vad jag upplevde att mitt inflytande var, där och då”, skriver en person.

En journalist berättar hur hon blev trakasserad efter sin praktik på TV.

”Jag var fortfarande student på Journalisthögskolan när jag gjorde mitt första framträdande i ett av de stora morgonprogrammen. Efteråt ringde en av deras nyhetsredaktörer. Han pratade länge om att jag hade potential, ”gick igenom rutan” och att han ville bli min mentor. Han tyckte att vi skulle ses med jämna mellanrum och äta lunch. Veckan därpå började han smsa mig sent på kvällar och under nätterna. ”Jag vill knulla” och ”Berätta hur du ser ut naken” skrev han. Han fortsatte i månader utan att få svar. Han jobbar fortfarande kvar på tv-kanalen, dyker ibland som upp som reporter. Jag ser hans byline med jämna mellanrum”, skriver hon.

En annan berättar hur en kvällstidningskollega antastade henne under en resa.

”Jag var nyanställd på en kvällstidning och blev skickad på utlandsjobb tillsammans med en manlig, betydligt äldre, fotograf. När det gick upp för mig att vi skulle dela boende, en lägenhet, blev jag först ängslig, men lugnade sedan ner mig. Vi var ju ute på jobb, allt skulle gå bra, intalade jag mig. Det började redan första kvällen. Han grep tag i mig, hans händer överallt, hans tunga i mitt öra. Jag fredade mig och sprang ut och gömde mig i mörkret bland buskarna. Jag hörde honom leta efter mig. Ropa. Flera timmar senare smög jag in och la mig på soffan för att försöka sova. Under en hel vecka utsattes jag för hans vidriga närmanden. Det var förfärligt! Jag var både rädd och förbannad på samma gång, men jag vågade inte ringa redaktionen och berätta. När vi kom hem och jag väl berättade så viftades fotografens beteende bort”.

En annan person berättar hur hon blev trakasserad via sms och hotad om att ”bli knullad”.

”En julfest försökte han kyssa mig och när jag sa att jag inte ville blev han stött och sårad. Därefter på jobbet låtsades han som ingenting men på kvällar och helger började han skicka sms till mig. Först kom en kärleksförklaring där han skrev hur bra och fin jag var, men när jag inte svarade på den kom några timmar senare ett sms med ord som ”din hora”, ”du är äcklig”, ” jag ska knulla dig gul och blå”. Morgonen därefter kom vanligtvis ett ”förlåt” men efter några dagar upprepade sig allting igen. Ibland på natten skrev han att han körde förbi mitt hus och jag tyckte det var väldigt obehagligt. Sms-trakasserierna fortsatte i månader”.

Så här fortsätter berättelserna. Det handlar om vikarier som tvingas sitta kvar i en bil när en kollega öppet tittar på porr. Om hur det satsas pengar på vem som först ska ”få omkull” en ny kvinnlig kollega. Eller en chef som försökt betala för sex när deras inviter inte fått gensvar.

”En av cheferna, en man  i dryga 60-årsåldern, viskade i örat och frågade om jag vill följa med honom hem. Jag blev chockad, stirrade och tänkte: han är över 60 år och jag är 25. Då fortsatte han: ”Du kan få två tusen kronor.” Jag minns att jag blev illamående och bara gick därifrån”, skriver en person.

Nivette Dawod, utrikesreporter på Aftonbladet, är en av talespersonerna för de 3 992 journalisterna. Hon hoppas nu att fler redaktioner ska göra som Aftonbladet, där de sätter ihop ett Dokumentet 2.0 där kvinnorna själva får berätta hur de är att arbeta på tidningen.

– Gruppen som har arbetat med Dokumentet har också tagit fram en massa förslag på hur det kan bli bättre, vilket är ett konstruktivt sätt att ta sig an ett sådant här tungt ämne. Det är något som kan skapa förändring, säger Nivette Dawod (bilden).

Hur vet vi att det här nu blir en förändring på riktigt?
– Jag måste tro det, vi är så många nu som protesterar på flera olika arbetsplatser. Det här är för stort för att alla ska kunna återgå ”till det vanliga”. Men det kommer ta tid och görs inte på en handvändning, säger Dawod.

Vad blir nästa steg, peka ut med namn? Eller handlar det inte om det?
– Det handlar egentligen om båda och. Varje sådan här berättelse måste den som blivit utsatt för få avgöra hur man vill ta det vidare. Personligen har jag svårt för lynchjustis. Jag kan bara uppmana alla som har berättat och delat med sig att de ska ta det till arbetsgivaren och polisanmäla om man har blivit utsatt för något brottsligt. Annars får vi aldrig bukt med det här.

Fotnot: Läs även ledaren om #deadline här.

Kommentarer

Det finns 0 kommentarer på sidan.


Kommentera
Kommentarer på Journalisten är till för yrkesdebatt och är förhandsmodererade. Det innebär att de inte kommer att publiceras direkt. Kommentarer som innehåller hat, hot eller personpåhopp kommer inte att publiceras. Journalistens ansvariga utgivare ansvarar även för kommentarsfältet.
#deadline

Senaste numret

Prenumerera

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet

Säg upp din prenumeration här

Hatad
SVD söker medarbetare
Journalistfonden stipendier
SVT Korrespondent

Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies