Gå direkt till textinnehållet
Bild på författaren
Helena Giertta
Chefredaktör

Pressad demokrati

Demokrati och pressen på den är på allas läppar just nu. Valåret 2018 beskrivs av en del som ett ödesval, med dark ads, falska nyheter, ett hårt debattklimat och påtryckningar från and­ra länder hängande över oss.

Det är obehagligt, nästan surrealistiskt att läsa om trollfabrikerna i Makedonien, som av ekonomiska skäl publicerar lögnaktiga nyheter för att de klickas mer, och därmed  ger mer inkomster. Det är sorgligt att se riksdagsmän som skräms till tystnad av hot och trakasserier. Och det är direkt genant att inse att Facebook beter sig som en elak storebror, som vägrar ta ansvar och att det är lika illa med andra sociala nätverkssajter och sökmotorer.  

Ovanpå det har vi en grundlag som skyddar demokratin dåligt. Om ett odemokratiskt parti vill ta bort demokratin så går det på ett och ett halvt år eftersom det varken krävs ordinarie val eller kvalificerad majoritet för att ändra grundlagen.

Ändå gäller det att på något sätt inte låta sig dras ned i eländet allt för mycket.

Annons Annons

Att bara måla i svart göder de som vill förstöra. Rädsla föder rädsla, föder misstro och våld. Vi gör bäst i att se saker som de är, påtala brister och försöka ha tillit till varandra. Och lära av det som hänt.

Ingen av oss visste säkert vad Facebook höll på med under Trumps valkampanj. Nu vet vi att sajten blev en betydelsefull bricka i hans valkampanj. Därmed kan vi förhålla oss till den sociala nätverksjätten på ett mer vaket och upplyst sätt.

Få visste hur duktiga extremisterna hade blivit på att utnyttja Googles sökmotorer för sina egna syften. Nu vet vi varför förintelseförnekare kom överst i söklistan när man sökte på förintelsen.

Vi vet nu att lögnaktiga nyheter sprids i sammanhang där vi trodde att vi hade vår familj och våra vänner, på de sociala nätverkssajter där bilder på våra barn till alldeles nyligen verkade som själva syftet med sajterna.

Men nu vet vi bättre. Och kan därmed vara smartare.

Medier har länge kritiserats för att de alldeles för lättvindigt övervärderat vad en storm på Twitter och andra sociala nättjänster är, nu finns en medvetenhet om att stormen kan bestå av bottar eller troll. Kunskapen om hur illa det hann bli, har gjort oss bättre rustade att se till att det värsta inte händer.

Det betyder inte att vi ska tystna förstås. Vi måste fortsätta tjata och kräva rimliga åtgärder från IT-jättarna, av lagstiftarna, av oss själva, och helt enkelt ta bort de appar som är värst. För att skydda dina källor, avinstallera Facebook i jobbmobilen till exempel.

Då kan vi kanske se fram emot en mer upplyst valrörelse än på länge.

                                                                ***

Lärarförbundet beslutade för en dryg vecka sedan att godkänna sin nya kommunikationsstrategi som bland annat innebär att kommunikationen står över journalistiken. Det är så förfärligt illa skött av ett förbund som tidigare stått som modell för hur bra medlemstidningar kan vara.

Författaren, Författarförbundets tidning, har också visat sig ha en omogen ledning. Eller hur ska man annars tolka att såväl ordförande som jurist och kanslichef försökte hindra ansvarig utgivare att publicera för dem jobbiga uppgifter i tidningen. Chefredaktören Lisa Bjurwald lät sig inte skrämmas och publicerade ändå.

En medlemstidning med fri och självständig journalistik blir trovärdig och uppskattad. Och den förstärker demokratin inte bara i den enskilda organisationen utan även i stort.

 

STICK

SVTs utlasning
SVT Nyheters divisionschef Anne Lagercrantz tror, enligt vad hon säger i en intervju på Journalisten.se, fortfarande att inlasning vore dåligt för företaget.
   Lagen om anställningsskydd innebär att när man arbetat en viss tid, så har man förtur när det blir en ledig tjänst. Tiden man arbetat är en garanti för att man klarar jobbet. Men i vår bransch fortsätter chefer att tro att arbetsplatsen och produktionen blir bättre om vi i stället lasar ut folk. Det är den gamla skrönan om att man ”i annat fall kanske missar en stjärna” som fortfarande lever kvar.
Men vad man inte verkar förstå är att utlasningen i sig skapar ett dåligt arbetsklimat, osäkrare anställda, tystare arbetsplatser och därmed sämre produktion. Hur kan man tycka att det är värt det?

SVTs vikariepooler
SVT kan också få ett plus för att de infört vikariepooler för lokalredaktionerna. Det kan ge omedelbar lindring för den stress som lokalredaktionerna i  dag är utsatta för.

Fler avsnitt
Fler videos