Fyra önskningar för medieåret 2017

I ett kuvert låg hälsningarna till Dawit Isaak tillsammans med ett brev där vi bad ambassadören att överlämna dessa kort till honom. När jag tänkte på att det verkligen fanns en chans att han skulle få korten blev jag varm i hjärtat. Om han bara får veta vilket starkt stöd han har, om han bara kan känna att vi alla står bakom honom, så kanske den avskyvärda tillvaron i fängelset blir mer uthärdlig.

Det blir nu sextonde julen han firar utan sin familj. Förhoppningsvis blir det den sista. Låt 2017 bli det år då Dawit Isaak släpps fri.

                                                         ***

I år har vi firat tryckfrihetsförordningen som fyllt 250 år. Det är enastående att ha en så gammal rätt att få yttra sig och trycka sina åsikter.

Annons

Året har satt fokus på de problem som yttrandefriheten möter i dag, juridiskt, praktiskt, och samhälleligt. Även om det finns skäl att kritisera vår gamla grundlag så tillhör jag dem som värnar TF. Bara genom sin ålder står den som en garant för det fria ordet.

Samtidigt som vi uppmärksammat TF har andra hot mot yttrandefriheten och pressfriheten i Sverige kommit upp till ytan. Haten och hoten mot journalister och författare, mot opinionsbildare och politiker håller på att bli, kanske redan är, det största enskilda hotet mot yttrandefriheten. För vad är den juridiska rätten värd, om vi ändå inte vågar uttrycka vad vi tycker?

Det upptrissade debattklimatet har blivit en ond spiral som verkar snurra allt snabbare. Och det finns bara en grupp männi­skor som tjänar på det – de antidemokratiska.  

Det finns dock saker som vi som enskilda journalister kan göra åt saken. När den högerextrema kampanjen mot Åhléns lucia satte fart, blev den uppmärksammad av traditionella medier och den högerextrema facebookgrupp som låg bakom fick luft under vingarna. En av Viralgranskarens grundare, Jack Werner, kom då med uppmaningen att vi journalister ska sluta springa efter liknande hatkampanjer, vi ska inte blåsa under deras mål att skapa oro och rädsla i samhället.

Martin Jönsson, redaktionell utvecklingschef på Dagens Nyheter, uppmanade oss å sin sida att inte låta de 21 procent av nätanvändarna som sprider misstro mot allt och alla ta för stor plats i den vanliga nyhetsbevakningen.

Det låter klokt.

Låt nätet 2017 bestå mindre av misstänkliggöranden och nedsättande kommentarer och mer av granskande och god journalistik.

                                                          *** 

Så räddades då till slut Stampen. Åtminstone tillfälligt. De anställda kan andas lite lättare och alla prenumeranter också. Men några sötebrödsdagar väntar knappast. Det blir hårt arbete att få Stampenskutan på rätt kurs.

Man kan raljera över att Göteborgsandan fick ett nytt ansikte, när många av de nya finansiärerna är gamla vänner till Hjörne. Men hellre än att raljera hoppas jag att ägarna lärt sig tillräckligt av den här processen för att ge GP och Stampentidningarna en framtid.  

                                                       *** 

En fjärde nyårsönskan är att det journalistförakt som vuxit och breddats under 2016 ger sig.

Att förakta journalister är som att förakta sanningen och strävan efter den. Jag kan bara inte tro att människor i gemen verkligen inte är intresserade av det längre. Må den misstro som politiker som Trump sprider om vår kår bli en parantes.