Sågspånet yr på Cirkus Bulletin

Just nu tycks cirkusdirektörerna själva ha ryckt åt sig lösnäsorna och drattat på ändan. Sågspånet yr och det är svårt att skönja ett tydligt mönster. Klart är att ägarna måste plugga på vad ansvarig utgivar-skapet innebär. Redaktionella rutiner ska ses över.

Men sajtens mål och medel förblir ett mysterium. Det politiska syftet verkar klart – regeringsskifte 2022. ”Att flytta det politiska centrum lite åt höger”, säger ägarna till SvD. Men Bulletins publicistiska syfte? Att samla alla dessa profilerade högerskribenter under en hatt, var det så listigt?

Den som är road av politisk journalistik hittar sina favoriter, i alla färger. Man vill ju inte bara få sina egna åsikter bekräftade, utan höra olika röster. Ledarskribenter är olika, och det är charmen med dem. Några är yviga och känslomässiga som hundvalpar. Får de tag i en pjäxa tuggar de sönder den till sista skosnöret. Andra är torra som skolkrita, det gnisslar mot svarta tavlan. Någon gömmer ett ironiskt leende i manschetten.

Annons

Så kände jag Bulletins skribenter sedan förr. Men en kammarkör av åtta högprofilerade högerröster får svårt med dynamiken, när de samstämmigt ska puckla på Tegnell, trumma för lag och ordning, skjuta prick mot public service och sucka som höststormen över Annie Lööf. 
   
De tar ut varandra, de bleknar. Finns det nu någon svensk redaktion där åsiktskorridoren är så trång, som just Bulletins?

Bulletin skulle inte bara bli en opinionsverkstad, utan en helt ny dagstidning med ambitioner. Man skulle skilja på ”news” och ”views” och ge läsarna relevanta fakta om världen. Blotta tanken att snabbstarta en dagstidning på några månader låter som en bokstavskombination. Men låt gå, för det är ju en underbar idé i tider av presspest och redaktionsdöd. Men det är en gåta varför ägarna inte rekryterade nyhetsjournalister i rätt mängd. För att tala med Marx, nu dignar den lilla hantverkande basen under sin oformliga överbyggnad av filosofer.

Att inte ägarna, med sin bakgrund i näringsliv och akademi, riktigt visste hur man gör tidning är inte så konstigt, men de kunde väl ha frågat Paulina Neuding och Tomas Gür, som har varit med i hela processen med sajten Kvartal? Det var ju deras baby från början. Man kan tycka mycket om Kvartal, men redaktörerna Jörgen Huitfeldts och Staffan Doppings professionalism framstår i förklarat skimmer – i silhuett mot Bulletins kaos.

Huitfeldt och Dopping har lyckats rätt väl i att ”baxa centrum lite mer åt höger”, inte minst genom att blanda och ge bland rösterna i den tjattrande klassen, och även flitigt bruka expressiva vänsterröster i sina paneler, som Daniel Suhonen och Maria Wetterstrand. Kvartal verkar använda sina begränsade resurser klokt. De satsar på intervjuer och panelsamtal och politiska essäer. Nyhetsförmedlingens industri lägger de sig inte i.

Genom Cirkus Bulletin har kultursociologerna fått mycket nytt material. Just nu blomstrar de redaktionella rabatterna till höger, i tidskrifter som Axess, Fokus, Kvartal. De alternativa rösterna till vänster är svagare. I stället framställs traditionella mediala borgar, som Dagens Nyheter och public service, som ”vänsterfästen”. Hur ser de stora mediehusen själva på den bilden?

Ännu har Sverige långt till den amerikanska politiseringen av det mediala fältet, men tendenserna finns. Ämnet kunde gott diskuteras mer.