”Varumärket viktigare än offentlighetsprincipen för myndigheter”
Debatt Svenska myndigheter har blivit snabbare och mer digitala i sitt utlämnande av handlingar. Men vi ser en tydlig och oroande försämring av hur det grundlagsskyddade meddelarskyddet hanteras. Det visar JMG- och JMK-studenternas granskning av hur 112 myndigheter och offentliga bolag följer offentlighetsprincipen.
Offentlighetsprincipen är en av hörnstenarna i svensk demokrati. Den gör det möjligt att granska hur skattemedel används, hur makt utövas och hur beslut fattas. Den skyddar också dem som slår larm om missförhållanden – anställda som lämnar uppgifter till medier ska inte riskera repressalier eller efterforskningar.
I vår undersökning begärde journaliststudenter vid universitetsutbildningarna i Stockholm och Göteborg ut kommunikationspolicies samt det senaste mejlet eller SMS:et till myndigheternas högsta chefer. Metoden är inspirerad av yttrandefrihetsexperten Nils Funcke, som lät sina journaliststudenter göra en liknande granskning 2016.
Flera saker har blivit bättre och snabbare sedan dess. Av 112 myndigheter lämnade 51 ut handlingarna inom ett dygn, ofta digitalt. De flesta tjänstemän var professionella och respekterade anonymiteten. Det är precis så offentlighetsprincipen ska fungera.
Men det finns också tydliga brister. Arbetsförmedlingen, Barnombudsmannen och Försvarsmakten gav oss aldrig det vi begärde. Och när det gäller digital hantering råder fortfarande godtycke. Ett närmast absurt exempel är Skogsstyrelsen, som skrev ut generaldirektörens SMS på papper och skickade det med post.
Den allvarligaste bristen handlar dock inte om tempo eller teknik – utan om demokratiskt skydd. I Sverige har offentligt anställda, och anställda i vissa privat drivna verksamheter med offentliga medel, rätt att lämna uppgifter till medier för publicering. Det är ett grundlagsskydd.
Våra studenter närstuderade 55 kommunikationspolicies, av dem vara det bara 19 som nämnde meddelarfrihet eller meddelarskydd explicit och ytterligare tre som refererade till grundlagen.
Istället möts anställda av formuleringar som betonar varumärkesbygge, enhetlig extern kommunikation och i ett fall uppmanas de att ”kontakta kommunikationsavdelningen” vid mediekontakt. Sådana skrivningar kan i praktiken tysta den som vill slå larm — och de står i direkt motsättning till grundlagens intentioner. Bilden av gränsdragningsproblematik mellan meddelarskyddet och strävan efter att bytta ett positivt varumärke stöds också av aktuell forskning.
Myndigheterna har alltså blivit bättre på att lämna ut handlingar i okomplicerade ärenden, men sämre på att informera sina anställda om deras rättigheter. Det är en farlig
utveckling. Öppenhet är inte en servicefråga och inte en kommunikationsstrategi. Den är ett demokratiskt krav. Medier är inte fiender, och visselblåsare är inte ett problem. De är en förutsättning för att makt ska kunna granskas.
En demokrati där handlingar lämnas ut snabbt men där människor tystnar fungerar bara tills något går riktigt fel.
Hanna Nyberg
journalist och universitetslärare
My Vingren
journalist och universitetslärare
Om undersökningen:
- Studenterna hörde i oktober 2025 av sig till 128 myndigheter inom hela Sverige och redovisat 112 svar för oss lärare. Vissa kontaktades från en anonym mailadress andra från en öppen studentmail. Alla utom tre myndigheter respekterade anonymitetskravet och frågade inte vilka studenterna var eller vad de skulle med materialet till. 51 av 112 myndigheter lämnade ut handlingarna inom ett dygn. 22 av 112 myndigheter lämnade inte ut det senaste SMS:et eller mailet till högste chefen.
- 15 av 112 myndigheter lämnade inte ut kommunikationspolicyn, 13 hade ingen och hade därför inget att lämna ut. 55 myndigheter kommunikationspolicies analyserades mer noggrant. Studenterna rapporterade att 19 policies innehöll de exakta orden meddelarskydd och meddelarfrihet, och ytterligare ett tre hade skrivningar om grundlagens andemening. Flera policies fokuserade i huvudsak på att ge en god bild av myndigheten.
Hela testet finns här.
Undersökningen visar i flera avseenden en tydlig positiv utveckling sedan den motsvarande granskningen 2016. Handläggningstiderna har kortats, digitaliseringen har ökat och majoriteten av myndigheterna hanterar utlämnanden professionellt och med respekt för anonymitet. Mot den bakgrunden är det svårt att fullt ut förstå slutsatsen att utvecklingen som helhet skulle vara negativ.
Jämförelsen med 2016 är svår att värdera då Chrome inte låter mig gå in på Nils Funkes sajt (“FortiGuard Intrusion Prevention – Access Blocked. Web Page Blocked. You have tried to access a web page that is in violation of your Internet usage policy.”). Men gjorde det verkkligen 2016 en kvalitativ analys av kommunikationspolicys? Om inte, hur vet ni då att det blivit sämre? Frågetecken kring metod gör det svårt att dra långtgående slutsatser om en försämring över tid just på den punkten. Att något inte uttrycks på samma sätt i ett styrdokument innebär inte nödvändigtvis att rättigheten i praktiken försvagats.
Det är också rimligt att skilja mellan kommunikationspolicy och regelefterlevnad. En kommunikationspolicy syftar till att styra hur kommunikation används som ett strategiskt verktyg för att stödja myndighetens uppdrag och mål, till exempel att öka förståelsen för verksamheten hos medborgare och intressenter. Regelefterlevnad, såsom hantering av offentliga handlingar och meddelarfrihet, är i grunden administrativa och juridiska processer som säkerställs genom lag, interna rutiner och ansvarsfördelning.
Ett mål kan vara att följa lagen, vilket uppnås genom fungerande processer för utlämnande av handlingar. Ett annat mål kan vara att förklara myndighetens uppdrag och prioriteringar, vilket kräver strategisk och sammanhållen kommunikation. Att dessa två områden hanteras i olika styrdokument är inte märkligt utan snarare ett uttryck för tydlig styrning.
Offentlighetsprincipen och meddelarskyddet är grundläggande demokratiska rättigheter och ska självklart värnas. Men det betyder inte nödvändigtvis att de måste formuleras som kommunikationsstrategiska teman i varje policy för att fungera i praktiken.