Replik: ”Tittaren missar den viktigaste invändningen mot Aftonbladets tes”

Replik till ”Rapport sprider påståenden om vår Knutbygranskning utan att fråga oss”:

Aftonbladet kräver rättning i ledet bland oss journalister. Man ringer mig och låter mig upprört veta att jag beter mig illa mot kollegor. I debattartikel i Journalisten kallar man mig sur och försöker knappt förklä en pik om avundsjuka. Kritik vill man inte höra på, än mindre ta till sig av.

Istället säger Robert Aschberg (Ekot 26 nov) att man klippte bort att Sara Svensson säger sig ha hört ljud från Alexandra ”eftersom de tyckte att den var irrelevant mot bakgrund av vad vapenexperten Sonny Björk säger i en artikel som tidningen publicerar idag.”

Det är inte den bedömning åklagarsidan gjort, och det förtjänar att framhållas i en journalistisk granskning. För materialet Aftonbladet valde bort är det allra viktigaste som talar emot den egna tesen. Ljudet som hörs kan peka på att Alexandra inte alls var död när Sara sköt.

När Aftonbladet nu väljer att inte visa denna del av rekonstruktionsfilmen men däremot har med att Sara Svensson säger att ”det händer ingenting” (om reaktionen från Alexandra) så blir resultatet direkt missvisande.

Man menar att den bakgrundstext som publicerades samtidigt som huvudpubliceringen faktiskt innehåller uppgiften (om ljudet). Det handlar om en lång text som är fylld med detaljer och som i huvudsak handlar om fallets historik. Att man långt ner nämner uppgiften förändrar knappast den bild som framställs i huvudpubliceringen. Sammanhanget har gått förlorat.

Tittaren som serveras den stora granskningen missar den viktigaste invändningen mot Aftonbladets tes.

Det handlar om att hantera ett viktigt material med hederlighet. Jag och Martin Johnson kämpade i månader mot såväl polismyndighet som kammarrätt för att få ut den här oklippta videorekonstruktionen – och förlorade. Det krävdes att vi till slut fick fullmakt från Sara Svensson. Kammarrätten ansåg alltså det viktigare med hennes personliga integritet än att allmänheten skulle få se hur polis och åklagare agerat när de försökt förmå Sara Svensson anpassa sitt vittnesmål på ett felaktigt sätt.

Som den person som tillsammans med Martin Johnson tröskat videomaterialet allra mest (jämte möjligen nu Aftonbladet och de poliser som klippt i det) kände jag såklart ansvar för att materialet presenteras rättvist.
Det är just det som är problemet med hur rekonstruktionsfilmen kom till från början, och hur den visades i rätten: Att den inte var representativt återgiven.

Jag har vid varje tillfälle jag blivit intervjuad framhållit hur glad jag är över Aftonbladets granskning och hur bra det är att andra tagit vid efter vårt gräv. Men tidningen har bara hört kritiken och hävdar å ena sidan att jag hade fel – för uppgiften var med hela tiden – samtidigt som man å andra sidan påstår att den är irrelevant. Man menar att redaktörer ska leta på internet för att se hur lite Aftonbladet ”alls försökt dölja” uppgiften.

Tyvärr låter det på tok för likt hur åklagaren försvarar att allt som förs fram av medier nu redan var känt och har avhandlats i rätten.

Det är olyckligt, för precis som Aftonbladet, anser jag att Knutbyrättegången bör tas om. Men det kan man hävda, samtidigt som man ger en rättvis publicering av meningsmotståndarens enskilt viktigaste argument.

Anton Berg
journalist, författare och producent till dokumentären Knutby, I blind tro (2021)