Replik: ”Påminnelsen om lokala ledare är också en betoning av tidningens själ”

Replik till tidigare inlägg i debatten, se samtliga inlägg längre ned på sidan.

Ledarsidorna i tidningarna har en central roll att förklara sammanhangen, det politiska och personliga spelet vid granskningar och avslöjanden och att med kraft och tydlighet brännmärka dem, som har gjort övertramp och gett sig ut på extraturer i sina maktroller. De kan lägga saknade obehagliga fakta på bordet för exempelvis en regions eller en kommuns invånare.

Här bör vi påminna oss att det faktiskt är just lokaltidningar, däribland också deras ledarsidor, som regelmässigt brukar avslöja större kommunala skandaler. Därför är naturligtvis den pågående avvecklingen av tidningsredaktioner i främst mindre kommuner olycklig. Siffrorna i utgivarens bokslut är viktigare än orden i produkten och brukar mestadels fälla avgörandet.

Utgångspunkten för tidningen är existensen av en ledarsida, dess själ som den historiskt har benämnts och naturligtvis också är. Någon kompetent tidningsdoktor är därför inte Björn Werner, som i ett uppmärksammat inlägg i Svenska Dagbladet (16/3-23) – där han är städslad på kultursidan och brukar ta ut svängarna i olika frågor – hävdat att ledarsidorna borde läggas in för långvård. Emanuel Karlsten går ännu längre, när han i Göteborgs-Posten utfärdade en omedelbar dödsdom. Ledarsidorna “befläckar” idén om en modern nyhetstidning, tycker han i ett icke särskilt nyanserat och finkänsligt omdöme.

Men en själlös tidning är som en hästskjuts utan kusk. Varför skall inte en dagstidning ha en själ, en ledstjärna, en kompass som visar den önskade vägen? Varje seriöst företag med självaktning har ju ett varumärke, går i en utstakad riktning för att nå så många kunder som möjligt. Vårt lands tidningshistoria – också den moderna – visar också ledarsidornas betydelse, ej minst i kopplingen till kända och starka röster, vilka var och en och på sitt sätt har betytt mycket för demokratin och den politiska debatten. Placeringen av dem längst fram i tidningen markerar också tydligt kompassen.

Den aktuella rapporten från journaliststudenterna visar fakta i minskningen av antalet lokala ledare. Därigenom är den en påminnelse till tidningarna. Men rekryteringsproblem och ekonomiska problem lägger, som har påpekats, vissa hinder i vägen för en bättre tingens ordning. Alla vet också att det är svårt att sitta i Stockholm, Luleå eller Göteborg och författa underbyggda texter om exempelvis kommunala skandaler i Karlskrona, Sjöbo eller Sveg. Bäst vore alltså om politiske redaktören är bosatt i eller på annat sätt har stark anknytning till och kännedom om utgivningsområdet. Men alla vet samtidigt att den bästa av lokala världar oftast inte finns inom räckhåll.

Samtidigt är det väsentligt att den politiska redaktionen inte – som tyvärr nu tycks vara fallet i flera tidningar – är isolerad från nyhetsredaktionen i det dagliga arbetet eller att dess medarbetare hålls utanför densamma i ogrundad misstanke att dess politiska åsikter skulle vara ett hinder. En tidningsredaktion är en helhet, där alla måste samarbeta med varandra och där kanalerna mellan ledarredaktionen och nyhetsredaktionen alltid skall vara öppna.

Bengt Olof Dike,
Tidigare politisk redaktör vid Helsingborgs Dagblad och Norrköpings Tidningar