Pernilla Gudmundsson Renco: Dold tes i artikelserie om ungdomsgäng

Under fyra dagar i mars publicerade Landskrona Posten/Helsingborgs Dagblad en artikelserie om ungdomsgängen i staden. Det var på tiden. Att ständigt läsa om oprovocerat våld, kränkningar och överfall med unga människor som avsändare skapar frustration. Man vill att någon försöker reda ut vad som händer.

Helsingborgs Dagblad har liksom övrig dagspress i Sverige ett demokratiskt uppdrag. HDs mission är att ge människorna i nordvästra Skåne ”förutsättningarna, lusten och sammanhangen för att förstå sin samtid och kunna agera i vårt demokratiska samhälle”.

Vid första anblick är texten i artikelserien först och främst informativ. Den vill förmedla något, refererar vad som har hänt och hör flera parter. Men om man tittar med kritiska ögon så räcker det med en överblick för att se att texten också drivs av en tes.

Annons

I bildtexten till den första dagens huvudbild står det att förövarna har skrikit ”svennejävlar”, vilket naturligtvis pekar på att konflikten står mellan svenskar och invandrare.

Andra dagen får förövarna uttala sig under utländskt klingande pseudonymer. Det är ”Feriz och Pajtim” som sätter skräck i kommuninvånarna.

Den tredje dagen problematiseras de invandrartäta skolorna. En skolkurator kritiserar kommunens orättvisa fördelning av resurser – de invandrartäta skolorna borde automatiskt få mer, enligt kuratorn.

En lista över andelen invandrare på kommunens respektive skolor publiceras som faktaruta (invandrare = problem).

Den fjärde dagen intervjuas klubben Bosna Basket om sitt integrationsarbete och medlemmar från stadens olika invandrarföreningar får ge sin syn på problemen.

Varför skulle man gå till dessa instanser om man inte tyckte att problemet hade med förövarnas etniska bakgrund att göra?

Jag ägnade våren åt att granska HDs artikelserie inom ramen för min magisteruppsats i journalistik. De teorier jag använde mig av pekar på att nyckeln till förståelse av brottslighetens karaktär och utbredning bland unga män står att finna i själva maskulinitetsbildningen. Om man ska hitta några gemensamma nämnare kring de personer som ingår i gängen så är de nämligen två: de har utländsk bakgrund och de är pojkar.

Här finns en stor tystnad i artikelserietexten. Pro­blematiseringen av kön är utelämnad och man har helt och hållet inriktat sig på förövarnas etniska bakgrund. Jag undrar: Varför är då inte gängpojkarnas systrar ute och slåss?

Den största gruppen brottslingar i väst är unga män. Sambandet mellan kön och brott är enligt Brotts­förebyggande rådet ungefär dubbelt så stort som det mellan utländsk bakgrund och brott. Medieforskning visar att våldsbrott som begås av invandrade män anges som kulturbestämda, medan samma brott alltid får en individuell psykologisk eller social förklaring om de begås av svenska män. Men diskussionen om att de alla är just män uteblir.

I vår kultur verkar det anses normalt att män är mer aggressiva och våldsamma än kvinnor. Det förvånar heller ingen om dessa mönster också kan ses hos barn. Steget från bråkiga pojkar till våldsamma män tycks inte vara så stort. Det finns en utbredd generaliserande uppfattning att det är naturligt för män att vara våldsamma, menar sociologen R.W. Connell. Ett påstående som vederläggs av det faktum att långt ifrån alla män är aggressiva och våldsamma.

Artikelserien i HD startade en intensiv debatt. Redan veckorna efter publiceringen fanns det drygt 500 inlägg på tidningens webbforum.

Men vad var det som debatterades? Min analys av läsarinläggen visar att hela 75 procent handlar om att gängpojkarnas utländska bakgrund är orsak till problemet. Det är inte så konstigt med tanke på att det är just den bild som tidningen har gett.

Inom medieforskningen diskuteras mediernas betydelse för människors uppfattning om sin omvärld.

Den process vari journalisternas presentation av verkligheten påverkar publikens referensramar kallar man framing. Mediernas inflytande gäller framför allt områden där sakfrågorna är komplexa och svåröverskådliga, som sociala problem och beteendestörningar hos unga pojkar.

Vi kanske använder de kritiska glasögonen när vi läser tidningar av mer spekulativ karaktär, men eftersom vi vet att morgontidningen är seriös är risken stor att vi dras med i den beskrivna verkligheten – och köper den.

Om det var debatt HD ville ha har tidningen absolut uppnått det. Ville HD komma åt tänkbara bakgrunder till problemet har tidningen enligt min mening inte alls lyckats.

Pernilla Gudmundsson Renco

fil kand i informations- och medievetenskap fil mag i journalistik

Fotnot: Läs Landskrona Postens svar på debattartikeln från reportern Joakim Björck och nyhetschefen Jannik Hansen här: http://gamla.hd.se/kultur/artikel/detalj?id=38608