Olle Stenholm: : ”Hon ville själv” – vad ville Aftonbladet?

15 augusti, 2006

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

I nyheternas värld är minnet kort. Ändå torde en och annan läsare erinra sig att måndagen den 29 maj ägnade Aftonbladet sidorna 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12 och 13 åt brottet och tragedin i Tungelsta på Södertörn.
Det handlade om en 26-årig våldsbenägen missbrukare av anabola steroider som knivmördat en 12-årig flicka, dotter till hans sambo, samt våldtagit och närapå mördat hennes 13-åriga bästis.

I nyheternas värld är minnet kort. Ändå torde en och annan läsare erinra sig att måndagen den 29 maj ägnade Aftonbladet sidorna 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12 och 13 åt brottet och tragedin i Tungelsta på Södertörn.

Det handlade om en 26-årig våldsbenägen missbrukare av anabola steroider som knivmördat en 12-årig flicka, dotter till hans sambo, samt våldtagit och närapå mördat hennes 13-åriga bästis.

13-åringen fördes till sjukhus dit hennes föräldrar kallades klockan fyra på morgonen. Efter behandling av knivskadan på halsen ville hon genast åka hem. Där mötte hon Aftonbladet. Hon ”har precis kommit hem… Hon har fortfarande blod på händerna” stod det på sidan 6 i AB. Hennes detaljerade berättelse illustrerades på förstasidan liksom på hela sidan 7 av en bild på flickan, tittande in i kameran med en blick som tycks uttrycka sorg, skräck och utmattning. I famnen har hon en nallebjörn och om halsen ett vitt bandage.

Publiceringen beledsagades av en ruta där familjen förklarade att den ville berätta vad som hänt så att allt blev rätt och det inte skulle bli spekulationer. Enligt mamman var det framför allt dotterns önskan.

rad

Vi som inte var med kan bara göra oss mer eller mindre realistiska föreställningar om i vilket psykiskt tillstånd inte bara brottsoffret utan också hennes föräldrar befann sig när AB intervjuade och tog bilder. Hur samlad, känslomässigt och intellektuellt, skulle jag ha varit om det var jag som just kommit hem från sjukhuset efter att tolv timmar tidigare med knapp nöd ha undgått att bli knivmördad eller om jag var far till ett barn som just våldtagits och utsatts för mordförsök? Huruvida AB ställde sig de frågorna vet vi inte.

Vad vi däremot vet är hur tidningen bemötte den upprörda opinion som ansåg att detta var ett av de värsta exemplen på hänsynslös journalistik som förekommit i svensk press. Tidningen underströk gång på gång att publiceringen skett i fullt samråd med den trettonåriga flickan och hennes föräldrar. De ville uttryckligen att AB skulle publicera.

rad

Även om det är orättvist mot Aftonbladet så är det ofrånkomligt att en särskild association infinner sig. ”Ville själv” är dessvärre ett argument som då och då mumlas eller muttras från den anklagades bänk i vissa rättegångar. Ett försök av förövaren att vältra över skulden på offret. Jag betecknar inte Aftonbladet som förövare. Men inte bara den trettonåriga flickan utan också hennes föräldrar är tvivels­utan offer. Tidningen har medvetet utnyttjat det.

Aftonbladet har genom sin argumentering i praktiken försökt tunna ut sitt utgivaransvar och i stället placerat delar av det på den våldtagna och så när knivmördade trettonåriga flickan samt på hennes mamma och pappa. De ville ju själva.

rad

Men det är bara tidningen som har ansvar för vad som står i tidningen. Att intervjuade personer frivilligt ställer sig till förfogande för intervju och fotografering minskar inte på något sätt tidningens eget rättsliga och pressetiska ansvar för vad den publicerar. Redaktionen är förpliktigad att göra en egen självständig bedömning. Det gäller även när intervjuade personer inte alls lider av chock och fysiska och psykiska trauman.

Det är orimligt att begära att det trettonåriga brottsoffret och hennes familj ska kunna överblicka och värdera de möjliga konsekvenserna av exponeringen i AB. Tidningen har däremot en skyldighet att bedöma den saken och ska vara expert på det. Det ingår i det professionella publicistiska uppdraget.

rad

Det är oacceptabelt att tidningen skjuter ifrån sig delar av ansvaret med argumentet att de berörda själva ville framträda. En ansvarig hållning till den publicistiska uppgiften innebär inte sällan att uppmärksamhetsvärdet och förväntade kommersiella fördelar måste stå tillbaka för hänsyn exempelvis till utsatta och medieovana människor.

Det skulle undergräva den självständiga svenska utgivartraditionen om det blev vanligt att tidningar i praktiken försökte skjuta över publiceringsansvaret på intervjupersoner. Tryckfriheten tillåter inte att ensamansvaret urholkas vare sig när publiceringsbesluten fattas eller när de väl är verkställda.

Om en tidning motiverar en publicering med att de medverkande önskade framträda så måste i logikens namn även det omvända förhållandet gälla: om berörda personer inte önskar en publicering så ska tidningen avstå. En sådan redaktionell linje leder till att man i vissa fall blåser på när man borde vara försiktig och i andra fall är alltför återhållsam. Att tillämpa en ville-själv-policy respektive en ville-inte-policy vore att med mejsel och slägga ge sig på det fundament i svensk journalistik som det ansvariga utgivarskapet utgör.

Allmänhetens Pressombudsman

Kommentarer

Det finns 1 kommentar på sidan.


Kommentera
Kommentarer på Journalisten är till för yrkesdebatt och är förhandsmodererade. Det innebär att de inte kommer att publiceras direkt. Kommentarer som innehåller hat, hot eller personpåhopp kommer inte att publiceras. Journalistens ansvariga utgivare ansvarar även för kommentarsfältet.
Inlagt av Staffan Olsson mån, 2011-12-19 22:18

AB gick över gränsen

Olle Stenholms kritik mot AB är naturligtvis i högsta grad berättigad. Ett samtycke från föräldrarna och från den våldtagna 13-åriga flickan själv räcker inte som argument för publicering av identifierbara uppgifter. Det publicistiska ansvaret handlar om så mycket mer, bland annat om tidningens egen kloka avvägning. Vilken exponering tål en våldtagen ung flicka nära inpå det skändliga brott hon utsatts för? En försiktighetsprincip är viktig att tillämpa och i det här fallet hade den principen inneburit att man skulle ha maskerat hennes ansikte och avidentifierat uppgifter i övrigt.

Men detta fall belyser POs och PONs dilemma. När det finns ett samtycke från vårdnadshavarna för en mycket känslig publicering finns ingen möjlighet att driva frågan vidare pressetiskt. Man skulle till och med kunna tänka sig att samtycket i vissa fall lockas fram med en hygglig ekonomisk ersättning till flickan/familjen för publiceringen. Jag påstår förstås inte att detta skett i just det här fallet (om detta vet jag intet) men möjligheten finns förstås.

Att expeditionsavgiften vid en fällande publicering för de riktigt stora tidningarna bara är 25 000 kronor är en fråga som borde debatteras mer. Rimligen borde kostnaden vid övertramp vara större för de medier som har den största upplagan eller som fälls vid många tillfällen eller som grovt bryter mot de spelregler man har att följa.

Jag har i sammandrag sammanställt alla de fall där tidningar och tidskrifter mellan 1998-2006 klandrats av PON för barnpubliceringar. Kontakta mig så drar jag över detta material via e-post.

/ Staffan Olsson

staffanolsson@hem.utfors.se

Årets groda 2021

Alla gör fel ibland. Men en del fel är roligare än andra. Nu kan du rösta på vilken som var 2021 års roligaste groda. Sista dag för att rösta är den 14 februari. Rösta här.

Senaste numret

Prenumerera

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet




Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies