Gå direkt till textinnehållet

”Märkliga argument mot Dawit Isaaks frihetstorg”

Debatt Språktidningens Anders Svensson försvarar Lidingöpolitikernas nej till att döpa ett torg efter Dawit Isaak. Det är ett snävt sätt att tänka i en tid då demokratin backar, skriver Reportrar utan gränsers ordförande Erik Larsson.

Det här är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Dagens Nyheter (28/1) redogör Språktidningens chefredaktör för varför det finns goda skäl att inte döpa torget utanför Eritreas ambassad efter Dawit Isaak. Platser ska inte namnges efter levande personer eller användas som belöningar, skriver han och listar flera exempel på när det gått snett. Anders Svensson tar upp en förordning från Nazityskland som sade att varje plats skulle ha var döpt efter Adolf Hitler.

Det är ett märkligt exempel han väljer för att visa vad som kan gå snett om man döper en plats efter en frihetsberövad journalist.

Upprinnelsen till detta är att Liberalerna, Socialdemokraterna och Miljöpartiet vill döpa torget utanför Eritreas ambassad på Lidingö till Dawit Isaaks frihetstorg. De ville att kommunen skulle markera att Lidingö står upp för yttrandefrihet, vilket Dawit Isaak blivit en symbol för. Men majoriteten i kommunen röstade förra veckan nej. Moderaternas företrädare kallar förslaget att markera för yttrandefrihet för cirkuskonster. 

Annons Annons

SD-politikern Iréne Borgenvik har tänkt högt om vilka risker det finns om diktaturen Eritrea släpper Dawit Isaak fri. Hon spekulerar grovt om att han skulle komma till Lidingö och mörda någon. ”Då har vi ett torg uppkallat efter honom.”

Jag håller med Anders Svensson om att politiker bör vara försiktiga med hur gator och torg ska namnges. Det finns många historiska exempel på när det gått snett. Det är ofta bra att hålla sig till principer. Men det är ännu bättre att veta när det är rätt att bryta mot principer och göra en politisk markering.

Det finns dock uppenbarligen en stor påhittighet då det kommer till att argumentera mot ett förslag för att uppmärksamma Dawit Isaak. Tyvärr är jag inte förvånad. Vilka grumliga skäl som ligger bakom kan man spekulera i hur länge som helst men det leder knappast någonstans. Jag kan bara konstatera att försvaret för Lidingös värnande av ortnamnsseder är starkt, i en tid då demokratin i världen backar och yttrandefriheten beskärs.

Erik Larsson
ordförande Reportrar utan gränser Sverige

Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *