”Det är tillsammans som vi får styrkan att stå emot hoten”
Sedan den sittande presidenten Rodrigo Duterte kom till makten i Filipinerna har 17 journalister dödats. Journalistförbundet samarbetar med kollegorna i det våldsdrabbade landet, där man som ansluten eller förtroendevald anklagas för att tillhöra rebellgrupper eller terroristorganisationer.
I dag inleds Grävseminariet. Temat för årets Gräv är ”motstånd”.
Journalistförbundet stöttar Gräv ekonomiskt för att möjliggöra för journalisten Maria Ressa att delta – detta år digitalt, nästa år fysiskt. Maria Ressa är på många sätt motstånd personifierat. Hon driver nyhetssajten Rappler i Filippinerna och myndigheterna gör allt för att tysta henne genom gripanden och rättsprocesser.
Det svenska och det filippinska journalistförbundet samarbetar internationellt inom IFJ, Internationella journalistfederationen. Verkligheterna som det svenska respektive filippinska facket verkar i ser väldigt olika ut.
I Sverige är Journalistförbundet i första hand ett fackförbund, som också är engagerat i frågan om säkerhet för journalister. I Filippinerna ligger fokus på att skydda medlemmarnas säkerhet, även om förbundet också jobbar med fackliga frågor.
I Filippinerna är hoten mot journalister direkta och allvarliga. Sedan den sittande presidenten Rodrigo Duterte kom till makten i mitten av 2016 har 17 journalister dödats i Filippinerna.
Det senaste mordet skedde i måndags, den 14 september, då journalisten Jobert Bercasio mördades av två personer på motorcykel i provinsen Sorsogon. Jobert Bercasios kollegor tror att han mördades på grund av hans rapportering om olaglig avverkning och gruvdrift.
Den 23 november 2009 skakades Filippinerna av Ampatuan-massakern. Den räknas som den dödligaste attacken mot journalister någonsin.
32 kollegor fanns bland de 58 personer som förlorade sina liv. Med Jobert Bercasios död inräknad har totalt 189 journalister dödats i Filippinerna sedan 1986. Av alla dessa mord har bara en handfull lett till fällande dom.
Och i de fall som någon faktiskt dömts är det den som utfört mordet, inte den som beställt det, som dömts. Detta har skapat en kultur av straffrihet – som banat väg för andra som vill tysta journalister.
Det största problemet för det filippinska förbundet som organisation är att förtroendevalda och medlemmar anklagas för att tillhöra rebellgrupper eller terroristorganisationer. Även om det inte finns någon grund för påståendena, så sår varje anklagelse ett frö av misstro.
Anklagelserna är därför allvarliga och utgör ett stort hot mot dem som vågar kritisera regeringen. Det förekommer också att så kallad ”slapp” (strategic lawsuit against public participation) används mot journalister i syfte att tysta dem.
För det filippinska journalistförbundet betyder ordet ”motstånd” att fortsätta göra det man gör – trots säkerhetsrisker och regeringens försök att tysta journalister och media.
Också i Sverige ser vi hur hot mot journalister leder till självcensur, även om hoten mot journalister inte är lika allvarliga som i Filippinerna.
Trots att våra situationer skiljer sig mycket från varandra, är det mycket som förenar det svenska och det filippinska förbundet. Grunden för vårt arbete är tron på att vi blir starkare tillsammans.
Det är tillsammans som vi får styrkan att stå emot hoten, minska självcensuren och jobba för fri journalistik. Det är som det filippinska förbundet brukar säga: ”Vi är inte fria för att vi har fått tillstånd att vara fria, utan för att vi kräver att vara fria.”
Nonoy Espina, ordförande National Union of Journalists of the Philippines
Ulrika Hyllert, ordförande Journalistförbundet
