Bertil Guslén: : GPs upphovsrättsavtal angår alla journalister
I TUs framtida värld överlåtes både anställdas och frilansars artiklar vidare till andra tidningar eller i andra kanaler och former. Det är en utveckling som urholkar mångfalden.
Av Journalistens artikel (8/06) om Pressens Avtalsråd, PAR, får läsaren intrycket att striden handlar om pengar och att det går dåligt för de stackars TU-företagen. Tidningsutgivarna jublar säkert för det är just den bild de vill sälja. Hur kan Journalisten utan att granska och ifrågasätta publicera en artikel som så okritiskt torgför TUs åsikter om upphovsrätt?
En långsökt men ändå inte ologisk slutsats av de resonemang som framfördes där är att det räcker med… tja, låt oss säga en anställd journalist i Sverige.
Dennes reportage överlåtes till andra tidningar. Journalistens arbetsgivare har grundsynen att reportaget är arbetsgivarens egendom, eftersom journalisten har gjort jobbet inom ramen för sin löneanställning.
Så reportaget säljs till än den ene, än den andre, gärna en tredje – och med förtjusning en tusende. Ju längre lista av mottagare, desto fler räkningar kan arbetsgivaren skicka och desto större nya intäkter kan skapas.
Journalistens del av de intäkterna ska helst vara noll eller så nära noll som möjligt. Det vill TU. TU har som målsättning att helt och hållet ta över den ekonomiska upphovsrätten. TU vill ta hand om intäkterna från överlåtet material. I andra hand vill de skapa möjligheten att artiklar kan bytas mellan tidningar. Byteshandel har sitt ekonomiska värde i att det inte finns någon kostnad för artiklar, som kan användas som omgivning för den andra intäktskällan – annonserna.
bryt
I det lokala avtal, som vi förhandlat om på Göteborgs-Posten sedan 2004, kräver arbetsgivaren rätten att sälja artiklar till eller byta artiklar med andra. För det vill GP betala en liten, fast, årlig ersättning.
Vi journalister har i princip inget emot de överlåtelser GP ser framför sig, men anser att vi har rätt att få del av intäkterna. Vi tillerkänner till och med arbetsgivaren den större delen av dessa intäkter. GP tycker att det är ett orimligt krav.
Vi anser också att det ska sättas ett värde på de artiklar som ingår i bytesaffärer och att upphovsmannen ska få ersättning för sådan överlåtelse. I detta talar vi för döva öron.
Kortfattat kan sägas att GP uppträder som om vi förhandlar om copyright. Det gör vi inte. Vi förhandlar om upphovsrätt. Eller ännu tydligare – upphovsmannarätt. Det är upphovsmännens ekonomiska rättigheter arbetsgivarna vill ta över. Vi försöker försvara oss mot den attacken.
Till och med jag begriper att en enda journalist inte journalistiskt kan bevaka, täcka, granska, rapportera och beskriva hela Sverige. Men det är ändå i den riktningen vi går. År för år blir det allt färre anställda journalister. Allt färre röster. Redaktionerna minskar. Journalister försöker frilansa och säljer sina alster – kanske till sin före detta arbetsgivare? – för en spottstyver. Köparen kräver att köpet också inkluderar rätten att vidareutnyttja materialet. Ekonomiskt svaga frilansar ger med sig, bjuder under varandra, priser dumpas och vi hamnar i en ond cirkel där frilansar får allt sämre betalt. Det säger sig självt att detta också negativt påverkar lönerna för de fast anställda. Därför hör anställdas och frilansars villkor alltid ihop. Det bör alla tänka på.
bryt
I TUs framtida värld överlåtes både anställdas och frilansars artiklar vidare till andra tidningar eller i andra kanaler och former. Det är en utveckling som urholkar mångfalden. En urholkad mångfald är i förlängningen ett hot mot demokratin.
Men kanske är det hotet av sekundär betydelse om priset för mångfald till exempel är minskade vinster? Det känns märkligt att det är så få tidningsutgivare som deltar i debatten för mångfald. Det är märkligt att tidningsutgivarna över huvud taget är så ensidigt inriktade på branschens hårda fråga EKONOMI och så lite intresserade av branschens mjuka frågor som textreklam, etik, publiceringsregler och trovärdighet.
Visst är det en förutsättning för en långsiktig verksamhet att den ekonomiskt går ihop och på lång sikt ger vinst. Men utan god journalistik har dagstidningarna definitivt ingen framtid och god journalistik förutsätter både hyggliga, helst goda, löner och frilanspriser, liksom en ömsesidig respekt för att utgivaren och journalisten gemensamt äger den ekonomiska upphovsrätten.
Den respekten visas inte av dagens TU-representanter.
klubbordförande, Göteborgs-Posten
Svar: I Journalistens artikel (8/06) redovisas både Journalistförbundets och Tidningsutgivarnas åsikter. Vi tänker fortsätta att journalistiskt bevaka denna fackliga stridsfråga.
chefredaktör, Journalisten
