Ozan Sunar: SVTs nye kulturrevolutionär
När nye kulturchefen Ozan Sunar kommer till SVT tar han med sig visioner, hopp och en vattenpipa. Han säger att kreativitet kräver ordentlig takhöjd i samtalsrummet, och att konsten är samhällets psykoanalys. Men nu möter utopisten en beryktad byråkrati – och bara en av dem kan vinna.
När nye kulturchefen Ozan Sunar kommer till SVT tar han med sig visioner, hopp och en vattenpipa. Han säger att kreativitet kräver ordentlig takhöjd i samtalsrummet, och att konsten är samhällets psykoanalys. Men nu möter utopisten en beryktad byråkrati – och bara en av dem kan vinna.
SVTs nya organisation presenterades i våras. Programchefen, Leif Jakobsson, har knutit sex genreansvariga till sig som ska skapa ett bättre idéarbete med hjälp av det nya ”växthuset” där programförslagen sedan ska kultiveras.
En av de nya genreansvariga är Ozan Sunar, som nu i september blir ansvarig för kultur, dokumentär och livsåskådning.
– Det är en stor utmaning att få arbeta i det som är Sveriges största offentliga rum, säger Ozan Sunar. Och då med tre områden som jag tycker är väldigt kraftfulla och viktiga. Men det är naturligtvis både skrämmande och lockande att arbeta på den arenan.
bryt
Redan innan Ozan Sunar tillträtt sin nya tjänst börjar han tydligen tala i klyschor. Det har jag aldrig hört förut. Vanligtvis uttrycker han sig mycket precist och innehållsrikt.
Men varför har man valt honom? Han är den ende av genrecheferna som inte har ett gediget yrkeskunnande och ordentlig tjänstgöringstid i huset. Däremot har han blivit Mr Multikulti i hela landet med sin bakgrund som högra hand åt integrationsminister Leif Blomberg, som skapare av den årliga Re:Orient-festivalen och nu senast som chef för Södra teatern, mångkulturens hemvist i Stockholm.
Det är knappt mer än ett år sedan SVT fick svidande kritik för sin etniska homogenitet av egna mediegranskaren Mediemagasinet. I våras blommade diskussionen om slöjor upp och man bestämde sig för att godta slöjor i rutan, även utanför krigsreportagen. Nedläggningen av Mosaik väckte problematisk etnodebatt. Är Ozan Sunar där som turkisk gisslan?
bryt
Nej, Ozan Sunar vill inte referera vad som sades när han fick jobbet. Men tittar man på hans bakgrund ser man en drivande person som är fenomenal på att få saker och ting att hända. När han tyckte det fanns för lite orientalisk musik i Sverige drog han igång Re:Orient, en orientalisk musikfestival som startade på Skeppsholmen 1993 med 3 900 besökare och som nu på sitt tionde år samlar 20 000-25 000 gäster i olika aktiviteter året runt. 1998 fick Sunar jobbet som chef för Södra teatern, då en styvmoderligt behandlad gästspelsscen. Nu, fem år senare, har Stockholms mest blomstrande kulturträdgård en fyra gånger så stor publik och minkpälsklädda damer från Östermalm samsas med hårdrockstrummisar och transvestiter på motorcykel. Redan 2001 kände sig teaterförbundets ordförande Tomas Bolme manad att gå till strid för att den intensiva verksamheten slet för hårt på de kulturhistoriskt viktiga lokalerna.
bryt
Går det att åstadkomma något liknande på Sveriges Television? Kommer Röda rummet att toppa tittarlistorna? Blir nästa talkshow för sadomasochister? Vill SVT-ledningen det?
– Mitt uppdrag är ju inte ett enmansuppdrag, utan jag skall tillsammans med en rad olika kolleger och programmakare utveckla och jobba fram en television som förhoppningsvis blir bättre och bättre. Men det är klart att jag tar med mig mitt perspektiv och den kultursyn som jag bär på.
Ozan Sunar vill inte ge några konkreta exempel på vad vi ska få se i rutan. Han vill starta sitt diplomatarbete på rätt plats. Men han är bombsäker på att man kan bredda intresset för smala saker. Hur ska det gå till?
– Genom att jobba tematiskt, genom att hitta en form som kan vara begripligare. Exakt hur vet jag inte än. Men även de program som har svagt tittande ses av flera hundratusentals personer. Det är ohyggligt mycket folk.
SVT är en stor arena, med ett demokratiskt uppdrag. Den når tittare och den skapar normer. Men är Ozan Sunars jobb möjligt att utföra? Med ärenden i långbänk och enorm byråkrati? Hans idéer har aldrig förut satts i plantskola. De har omsatts i praktik bums. Jag ber honom skissa hur organisationerna ser ut.
Ozan ritar Södra teatern. Det är mycket enkelt. Högst upp styrelsen, så VD och under honom Ozan Sunar själv, teaterchefen. Under honom en massa boxar med publikarbete, marknadsföring och program. Totalt sett 45-50 personer på lönelistan.
Och på SVT?
– Den ser lite annorlunda ut. Den är mer komplex, säger Ozan Sunar med upphöjt lugn och ritar. Då har du en programdirektör, och sedan under PD har du sex stycken genrechefer varav jag är en. Kopplat till PD finns planeringschef och en rad olika funktioner. Här under VDn har du enhetschefer och sedan har du under dem programchefer och under dem en rad olika projektledare …
Detta pågår en stund. Sammantaget ger det en bild av en betydligt krångligare sits. Genrecheferna är beställare, de äger budgeten men ingen stab. Modellen är BBCs commissioning editors. Ozan Sunar beställer program av avdelningarna men de som gör programmen rapporterar inte till honom. Han är inte deras chef.
–Visst är det en annan situation. Södra teatern är en omedelbar miljö. Dels har man en direktkontakt med publiken varje dag, dels har jag haft en intention att jobba med korta puckar för att kunna hålla en aktualitet i utbudet. Nu går jag in i en helt annan rytm än jag är van vid. Samtidigt har jag längtat efter den längre processen för att den ger utrymme för reflektion.
Mer än någon av Ozan Sunars senare arbetsplatser liknar SVT det departement han mycket snabbt tröttnade på och flydde.
– Min slutsats när jag lämnade departementet var att man borde lägga ner hela integrationsenheten. Men det är ju inte genomförbart de närmsta tio åren. Politiken förmår inte vara radikal eftersom den är så beroende av att få med sig folk. Radikala idéer tar väldigt lång tid i vårt samhälle. Samhällsmiljön är väldigt försiktig och väldigt trög.
Hur radikalt är då SVT?
– Jag kan inte svara på det. Men jag är alltid hoppfull. Jag tror att det finns en vilja till att förändra, tänka nytt, göra saker intressantare och bättre.
En kreativ miljö à la Ozan Sunar kräver ett klimat som i unga entreprenörsdrivna företag.
– Utifrån mitt perspektiv så handlar det om att skapa ett samtalsrum där det är högt i tak, där man premierar kreativitet, där det är tillåtet att våga, att pröva, att ifrågasätta. Och det kräver trygghet, öppenhet och förstås styrning.
Det är antingen mycket modigt eller ytterligt naivt att hoppas på det, när allt som skrivits om SVT det senaste året har handlat om att det är lågt i tak, repression och fackliga protester. De flesta journalister delar erfarenheten att det är omöjligt att få någon anställd på SVT att våga uttala sig om något som helst. Men Ozan Sunar är inte rädd för konflikt.
– En öppen miljö kräver att man tänker på lite olika sätt, att man tillåter olika åsiktssystem och estetiska system. I skärningspunkten mellan dem uppstår i bästa fall en spänning som är kreativ och fruktbar.
– Men risken att den blir kontraproduktiv finns ju där. För att jobba med olika värderingar är skitjobbigt. Det är ett helvete. Bara om man lyckas få deltagarna att känna sig trygga i sina roller, fungerar det. Om man står ut med att misslyckas eller få på käften eller i värsta fall bli hånad.
bryt
Nu är alla klyschorna som bortblåsta och Ozan Sunar börjar ta fart i ett samtal där det känns som om han menar vad han säger.
– Vad jag försökt göra på Södra teatern är ett slags miniatyrexperiment av den pluralistiska samhällsidén. Alltså om vi inte lyckas få människor med olika värderingar, idéer, religioner, kön, sexualitet, preferenser att samlas i ett litet hus på Söder, hur fan ska man få det i ett samhälle? Det är ingen märkvärdig tanke egentligen. Vi har barn som filosoferar på förmiddagen och så har vi en s/m-klubb på natten i samma hus utan att tycka att det är problematiskt.
– Jag tycker personligen att vi lever i en mycket märklig anglosaxiskt präglad miljö där motsägelsefullhet är det mest outtalade tabut vi har i vårt samhälle. Du får vara vad fan som helst, bara du inte är paradoxal.
bryt
Ur den känslan tycks Ozan Sunar också hämta sin kultursyn.
– När ett socialt fenomen är uppe på nyhetsagendan, då är det redan för sent. Ta mordet på Fadime. När konsten är som sämst, det är när man fem år senare sätter upp en opera om Fadimefallet för att man ska försöka vara mångkulturell. Men när konsten är som bäst då är det någon jävel som redan ett, två år innan har känt saker, avläst nånting och sätter fingret på den problematiken. Så vill jag se konsten. Som ett slags samhällets egen psykoanalys.
Själv rymmer Ozan Sunar många motsägelser. Han är uppvuxen i Sverige och i Turkiet, i kristendom och i islam, med en förälder ur överklassen och en ur arbetarklassen. På universitetet läste han ekonomi och filosofi. Och han är inte ensam. Runt om i västvärlden växer en hel generation upp med kolliderande normer.
– Det pågår en extrem inre konflikt hos de individer som lever i motsägelsefulla värdesystem. Och människor krackelerar i den krocken. Familjer går sönder. Människor dör. Vi måste hitta redskapen och metoderna att leva i det här pluralistiska samhället. Vi har inget val.
