”Svärord signalerar att man inte är perfekt”

Frilansjournalisten, författaren, programledaren och producenten Anna Charlotta Gunnarson, nomineras till Årets stilist 2020 med motiveringen:

Oavsett medieslag; radio, tv, bok eller tidning, Anna Charlotta Gunnarsons röst känns igen. Hon lodar populärkulturens djup, och har en makalös förmåga att tränga igenom svåra ämnen. Hon gör dem och människorna bakom begripliga och spännande.

Grattis till nomineringen!
– Oj, tack, jag blir fruktansvärt glad! Jag jobbar otroligt mycket med mina formuleringar. Ofta håller jag på i månader även med en kort text; går och funderar länge, testar, skriver, läser högt och skriver om. Så det betyder enormt mycket att det syns.

Ju äldre hon blivit, desto friare har hon vågat bli i sin stil.

– Jag försöker peppa tjejer jag jobbar med att skita i konventioner och hur det brukar låta, att i stället använda sina egna formuleringar, att bryta av språket, testa att upprepa sig till exempel. Ja, jag tänker jättemycket på det här.

Vilket stilgrepp stör du dig på?
– Humor återanvänds väldigt ofta. Som begreppet ”diskutera i smågrupper”, det brukar folk slänga in, men jag såg det första gången 2012 – bara sluta!

Anna Charlotta Gunnarson gillar svordomar. Både att använda dem, och att slänga in dem i texter.

– Svärord signalerar att man inte är perfekt. Det är väl något okristligt över det, något opräktigt.”Fan” är min favorit.

Har du en tilltänkt läsare när du skriver?
– Ofta har jag icke-feministen. Eftersom jag är så pass feministisk och mångfaldskramande i allt jag skriver vill jag nå dem som tar avstånd från det eller tycker att det bara är trams med genus. Jag vill förklara utan att låta aggressiv, med humor och med olika exempel.

–  Ofta verkar det fungera. Jag har fått brev från män som sagt att de är antifeminister, men att de lyssnar på mig, att jag kunnat förklara världen på ett annat sätt. Det är det bästa berömmet. Det kommer alltid finnas killar som vill mansplaina eller tillrättavisa mig, men det där aggressiva näthatet har jag inte varit med om.

Hur jobbar du med manus eller texter?
– Jag utgår från en tanke. Jag funderar väldigt mycket på sådant som könsroller och historia och hur den och våra normer påverkar oss. Sedan handlar det om att omforma researchen till något som är så pass tillgängligt som möjligt för många men också så pass unikt för de redan insatta att det blir jävligt intressant för alla. Jag vill att man ska känna både ”aha” och ”haha”.

Hon är noga med att genusneutralisera, skriver ”skådespelaren”, inte ”skådespelerskan”. Och tänker mycket på vem som är subjekt och objekt.

– När jag skriver om filmen Mandomsprovet skriver jag inte att Dustin Hoffman blir ihop med en äldre kvinna, utan att Anne Bancroft blir ihop med en yngre kille. Och att det egentligen bara var sex års åldersskillnad mellan dem.

Att en text flyter musikaliskt är viktigt för henne. Liksom att hitta exakt rätt ord och att inte upprepa sig.

– Jag kan bli tokig om jag upptäcker i efterhand att fan, jag använde ordet ”matt” två gånger! Men jag älskar medveten upprepning som komisk effekt.

Vilka stilförebilder har du?
– Bang. Hennes radiokrönikor. Även Maud Reuterswärd, det är radiolegendarer, underbara. Hélène Benno också, jag är ju en radiotyp. En jag tycker är fantastisk på att formulera sig utan att ha en text framför sig är Tara Moshizi.

Hur gör du för att ha ett spänstigt ordförråd?
–  Jag läser mycket, men framför allt skriver jag mycket. Jag skriver hela dagarna. Ofta börjar jag läsa en bok men får så mycket kli i fingrarna att den blir liggande.

Journalisten delar varje år sedan 2013 ut utmärkelsen Årets stilist till en journalist som utmärkt sig genom sitt språk. Tidigare vinnare är bland andra Carina Bergfeldt, Björn af Kleen, Karin Thunberg och Andres Lokko. Till årets pris skickades rekordmånga nomineringar in. Juryn fastnade för tre namn: Anna Charlotta Gunnarson, frilansjournalist och författare, programledare och producent på bland annat SR, Anna-Lena Laurén, Rysslandskorrespondent på Dagens Nyheter, och Kristian Wedel, journalist på Göteborgs-Posten.