Ruotsin Sanomats VD: Mer presstöd till minoritetsmedierna
Försöket med att ge ut en dagstidning på finska misslyckades. För få var intresserade av att prenumerera på Ruotsin Sanomat. Nu vill Jukka Tuurala, tidningens VD och ansvarige utgivare, att tidningar på nationella minoritetsspråk får ett speciellt statligt stöd.
Försöket med att ge ut en dagstidning på finska misslyckades. För få var intresserade av att prenumerera på Ruotsin Sanomat. Nu vill Jukka Tuurala, tidningens VD och ansvarige utgivare, att tidningar på nationella minoritetsspråk får ett speciellt statligt stöd.
Efter ett och ett halvt år tog det slut. Tidningen Ruotsin Sanomat (Svenska Nyheter) har gått i konkurs och samtliga 16 anställda är uppsagda. I onsdags samlades redaktionen på Café Mozart i centrala Stockholm över en bit mat och funderade över varför ambitionen att ge ut en dagstidning på finska i Sverige misslyckades.
Trots att finskan är det största minoritetsspråket i Sverige var det för få som ville prenumerera på tidningen. Redaktionen har skickat ut tiotusentals brev och fem gånger erbjudit alla medlemmar i Sverigefinska riksförbundet att prenumerera, utan att få något ordentligt gensvar.
Redaktionen anser att det var en kombination av flera faktorer som gjorde att tidningen inte lockade tillräckligt med läsare. Brister i marknadsföringen gjorde att de inte lyckades nå ut till potentiella prenumeranter. Andra generationen sverigefinnar har inga problem med att läsa svenska och föredrar därför svenskspråkiga medier. Dessutom var det svårt att hitta annonsörer.
– Kanske det också berodde på att det inte finns något tradition att läsa nyheter på finska bland sverigefinnar. Många påpekade att vi hade samma nyheter som svenskspråkiga tidningar, säger Pasi Salmela, redaktionschef på Ruotsin Sanomat.
Han menar också att det var ett problem att vara en rikstäckande tidning med begränsade resurser, även om de hade fyra lokalredaktörer ute i landet.
– Vi bevakade hela Sverige. Det som var intressant för dem som bor i Göteborg kanske inte var det för dem i Norrland. Det var svårt att hitta ämnen som var intressanta för alla sverigefinnar, säger Pasi Salmela.
Ruotsin Sanomat hade sin grund i veckotidningen Viikoviesti som hade en upplaga på 7 000 exemplar. Man hoppades att större delen av dessa prenumeranter skulle följa med då veckotidningen blev en femdagarstidning hösten 2003. Men redan efter ett halvår hade upplagan sjunkit till 3 300.
– Finnarna i Sverige måste också ta sitt ansvar. Vill man ha en tidning på finska måste man också stödja den, säger Maria-Kaisa Jurva, som jobbade som kulturreporter på tidningen.
Jukka Tuurala, Ruotsin Sanomats före detta ägare och VD, är lite bitter över konkursen och säger att ointresset för en finskspråkig tidning handlar om att finskan är ett förtryckt språk i Sverige.
– Finskan har ansetts mindre värd än svenskan. Att tala finska anses inte vara fint. Det är inte länge sedan som det var förbjudet att tala finska i svenska skolor. Sådant sätter sina spår hos dem som talar finska, säger Jukka Tuurala.
Finskan är ett av de fem nationella minoritetsspråken i Sverige. Övriga är samiska, meänkieli, romani och jiddisch. Jukka Tuurala anser att det borde finnas ett speciellt statligt stöd som garanterar att det kommer ut tidningar på minoritetsspråken.
– Det skulle behövas andra presstödsregler för tidningar på minoritetsspråk. Att göra en finskspråkig nyhetstidning i en svenskspråkig miljö blir dyrare än att göra en tidning på svenska i en svenskspråkig miljö, säger Jukka Tuurala.
Sören Thunell, ordförande i regeringens presstödsutredning, säger att ett av kommitténs uppdrag är att titta på stödet till nationella minoritetsspråk och invandrarspråk. Kommittén har varit i kontakt med representanter för minoritetsmedier, träffat experter och samlat in material. Men först till hösten kommer de igång med att diskutera frågan.
pj@journalisten.se
Minoritetsmedier mellan stolarna
Det ekonomiska stödet till minoritetsmedier är ojämnt fördelat: för tryckta medier finns det presstöd och kulturtidskriftsstöd, men för radio, TV och Internet finns inga lagligt fastställda stödformer.
Och eftersom minoritetsgrupperna i Sverige prioriterar olika medier får det som konsekvens att många grupper hamnar utanför stödsystemet. Det visar en kartläggning av minoritetsmedier i Sverige som Leonor Camauër, medieforskaren vid universitet i Örebro, gjort på uppdrag av Styrelsen för psykologiskt försvar.
Det största språket när det gäller tryckta medier är finskan. Det finns 30 tidskrifter och tidningar av skiftande storlek och periodicitet, men efter Ruotsin Sanomat konkurs (se artikel här intill) finns det ingen dagstidning kvar. Störst språk inom närradion är persiskan med 65 stationer. Inom lokal-TV är de som sänder på spanska och tigrinska flest med sju kanaler vardera, tätt följda av persiska och arabiska: sex kanaler.
bryt
När politiker talar om stöd till minoritetsmedier handlar det ofta endast om presstöd. Detta gör att grupper som bosnier och eritreaner som talar tigrinska och som är starkt representerade i närradion missgynnas. Lagstiftningen garanterar kostnadsfri sändningsrätt för närradio och lokal-TV, men inga stödformer finns för drift och produktion. Närradion och lokal-TV kan få stöd från kommuner och studieförbund. Men detta stöd är helt beroende av kommunernas och studieförbundens ekonomi och kan dras in.
– Det är ett problem när stödformerna inte är lagfästa vilket gör allt bräckligt, säger Leonor Camauër.
pj@journalisten.se
