Nedskärning lönsam för sparkad VD
I juni sparkades Arbetets VD Per Bergknut. Då utlöstes ett fallskärmsavtal värt 5,5 miljoner kronor, inberäknat bonus för hur stora nedskärningar han lyckades göra.
I juni sparkades Arbetets VD Per Bergknut. Då utlöstes ett fallskärmsavtal värt 5,5 miljoner kronor, inberäknat bonus för hur stora nedskärningar han lyckades göra.
Per Bergknuts avtal avslöjades i fredags i tidningen Resumés nätversion.
Totalt är fallskärmsavtalet värt 5,5 miljoner kronor. Det ger Bergknut två årslöner och en bonus baserad på hur mycket han skurit ner.
Under hans VD-tid fick ett 30-tal personer lämna företaget.
Bergknuts fallskärm har jämförts med de 5,6 miljoner kronor som fackföreningsrörelsen för några år sen samlade in för att återställa Arbetets aktiekapital.
Journalistklubben har i ett uttalande kallat avtalets bonusdel ”djupt omoralisk”. Klubben kräver att förre VDn ska återbetala 1,2 miljoner kronor som han ”tjänat på att göra människor arbetslösa”.
– Jag är djupt upprörd över att det kan gå till så här, säger Alf Lindberg, klubbrepresentant i Arbetets styrelse och ledamot av Journalistförbundets styrelse.
Alf Lindberg deltog inte i Arbetets styrelsemöte i juni då VD officiellt fick sparken och då uppgifter om hans förmåner diskuterades.
Lindberg var upptagen av sitt engagemang i SJF. Klubben hade inte heller någon suppleant närvarande.
Per Bergknut kom till Arbetet 1995. Han hävdar att företaget då var inne i en kostnadsexplosion som styrelsen inte kunde hantera. Redan under anställningsintervjun fick han veta att kostnaderna måste skäras ner med 50 miljoner kronor.
– Jag var tveksam till att ta jobbet, säger han i dag. Folk i branschen sa att Arbetet inte hade en chans. Jag tog en risk när jag gick in i detta konkursmässiga företag.
Bergknut anser att han utfört ett professionellt arbete och att han inte varit överbetald. Han är förvånad över journalisternas starka reaktion.
Alf Lindberg vänder sig mot Bergknuts påstående att Arbetet var konkursmässigt 1995.
– Ekonomin 93-94 var ansträngd men solid. Men VD var bara intresserad av att minska kostnaderna.
Hans Cavalli-Björkman bedömer Bergknuts avtal som juridiskt tvingande. Han betalade även om han prutade en del.
– Det var ett mycket ovanligt avtal som tillkom före min tid, säger Cavalli-Björkman. Jag har aldrig varit med om att provisionen knyts till kostnadsneddragningar.
Samtidigt anser Cavalli-Björkman att journalisterna agerar populistiskt när de beskriver nedskärningarna som en jakt på kollegers jobb. Det handlar om kostnader av olika slag, och flera personalkategorier har drabbats.
– Avtalet var bisarrt, säger Arbetets chefredaktör Mats Ekdahl. Det är knasigt att ha extra förtjänst på att dra ner. Rimligen borde en VD hellre räkna på en äkta resultatförbättring.
I onsdagens Arbetet kommenterar Mats Ekdahl tillsammans med den politiske chefredaktören Bo Bernhardsson de senaste händelserna samtidigt som de försöker blicka framåt.
– Vi menar att dumheterna måste läggas åt sidan och att vi nu måste satsa framåt.
– Nu satsar vi på att i november göra Arbetet till en tabloid i två delar.
Fotnot:
Lars Ewers, VD på Arbetet under 1980-talet, återkommer nu i samma befattning. Han kommer närmast från en VD-post på Pressens pensionskassa.
