”När vi läser den, så ska vi minnas”
Inte bara Dawit Isaak fängslades när alla tidningar förbjöds och yttrandefriheten försvann i Eritrea i september 2001. I dagarna släpps en tidskrift med texter om 16 journalister som försvann dagarna mellan 23 och 27 september. En av de drivande krafterna bakom tidningen är redaktören Ghirmay Yohannes (bilden).
2016 kom Ghirmay Yohannes till Göteborg som fristadskonstnär, idag bor han i Göteborg. För honom är det viktigt att vi inte glömmer vad som hände i Eritrea och att vi inte glömmer att de som fängslades är människor av kött och blod.
– Den eritreanska regeringen vill att vi ska glömma. Men vi får inte glömma. VI måste göra något för att världen inte ska glömma bort vad som hände för 20 år sedan.
Ghirmay Yohannes träffade den svenskeritreanska journalisten och författaren Dawit Isaak på slutet av 1990-talet. Hans bror jobbade tillsammans med honom på den fria tidningen Setit. Tills den ödesdigra dagen då tidningen publicerade ett upprop av 15 parlamentariker, som krävde respekt för de mänskliga rättigheterna. De 15 greps och försvann, några dagar senare var det dags att tysta också journalisterna. Mellan den 23 och 27 september fängslades journalister och kulturarbetare och många har inte hörts av sedan dess. Den svenske författaren och journalisten Dawit Isaak är en av dem. Det är nu 20 år sedan gripandet.
– Runt om i världen finns eritreanska journalister som lyckats fly. När jag undersökte om det skulle vara möjligt att göra denna tidning, var de redo att dela sina minnen. Vi måste knacka hårdare på alla de dörrar som kan leda till frigivning av de fängslade, VI måste öppna folks ögon och öron, säger Ghirmay Yohannes.
Olav Fumarola Unsgaard, Ghirmay Yohannes, Anna-Karin Johansson och Björn Tunbäck under ett seminarium på Bokmässan i Göteborg..
Texterna i tidskriften finns på engelska, svenska och tigrinja och har kommit till genom bland annat ett samarbete med tidskriften Ord och Bild
– Vi ville göra en fysisk papperstidning. Då blir den mer konkret och beständig, och lever därför förhoppningsvis lite längre. Tidningen gör dessa fängslade journalister och kulturarbetare till mer än bara personer i fängelse, sa Olav Fumarola Unsgaard, som också arbetar för Ord och Bild, under ett seminarium på bokmässan i Göteborg.
Även svenska Unescorådet har stöttat boken. Under seminariet betonade sverigechefen Anna-Karin Johansson hur viktigt det är att sprida minnet av de fängslade journalisterna vidare.
– Vissa regeringar bara fortsätter sitt förtyck. Globalt ifrågasätts yttrandefrihet, mänskliga rättigheter och demokrati hela tiden. Den andra sidan bara pumpar på. När jag läste tidskriften väcktes minnen, vi behöver påminnas. Medier är en oundgänglig del av en demokrati och nödvändiga för att kunna bygga ett fullvärdigt samhälle.
Björn Tunbäck, Reportrar utan gränser, har engagerat sig i Dawit Isaaks öde i många år och på vägen träffat flera av hans kollegor.
– Den eritreanska regeringen vill att vi ska vara tysta om vad som hände. Det är ett skäl i sig att fortsätta påminna. Det är betydelsefullt, sa han på seminariet.
Ghirmay Yohannes avslutade seminariet med en vädjan:
– Ni ska inte bara läsa tidningen och sedan lägga den under sängen. Ni ska lyfta fram den och visa den, så att många kan minnas.
