Kartläggning av journalistkåren: Nästan alla känner sig stressade

Var tredje journalist röstar på vänsterpartiet, 60 procent dricker alkohol varje vecka och nästan alla arbetar under hög stress.
Det är några resultat i den största kartläggning av journalister som gjorts i Sverige.

En undersökning bland 1 075 journalister visar att kåren ligger politiskt långt till vänster om folk i allmänhet. 31 procent av journalisterna röstar på vänsterpartiet vilket är mer än dubbelt så stor andel som bland övriga befolkningen. 10 procent av journalisterna sympatiserar med moderaterna jämfört med 25 procent av allmänheten.

Undersökningen som har gjorts vid JMG presenterades på Mediedagarna vid Journalistförbundets hundraårsjubiléum.

Mer övertid, alkohol och snabbmat än allmänheten

Journalister har inte riktigt samma levnadsmönster som andra. De arbetar mer övertid, äter oftare snabbmat, läser fler böcker men löser inte korsord och mekar inte med bilen så ofta som genomsnittssvensken.

Sex av tio journalister dricker alkohol minst en gång i veckan. Siffran är nästan dubbelt så hög som för andra svenskar.

Kort sagt beter sig journalistkåren som den välutbildade, urbana, övre medelklass man numera tillhör. Den kategori journalister som lever mest likt vanligt folk finns inom landsortspressen.

1989 genomfördes en liknande undersökning bland landets journalister. Bland det mest iögonenfallande som hänt sen dess är att andelen kvinnor i kåren ökat, från 34 till 47 procent.

Kvinnorna har dragit upp utbildningsnivån

Kåren har även blivit mer välutbildad. Drygt var tredje journalist räknas idag som högutbildad, det vill säga har någon form av journalistutbildning samt annan examen från högskola. En viktig förklaring till den högre utbildningsnivån är ökningen av andelen kvinnliga journalister och de är överlag bättre utbildade än sina manliga kollegor.

Det finns stora skillnader mellan olika arbetsplatser. Inom till exempel landsortspressen har 36 procent av kvinnorna hög utbildning mot bara 17 procent av männen.

Journalisternas sociala bakgrund är i stort sett oförändrad jämfört med undersökningen 1989. Ungefär var tredje kommer från arbetarfamilj och var femte från akademiker- eller högre tjänstemannamiljö.

Trots de stora förändringarna inom mediebranschen det senaste decenniet har det inte skett några dramatiska ommöbleringar inom kåren. Dagspressen är fortfarande den ojämförligt största arbetsgivaren och ger jobb åt 48 procent av kåren, vilket dock är en nedgång med 9 procentenheter sedan 1989. Kommersiella etermedier står för endast 5 procent av antalet arbetstillfällen.

88 procent trivs med kollegerna

Överlag verkar journalisterna ganska nöjda med situationen på den egna redaktionen. 88 procent tycker att sammanhållningen bland arbetskamraterna är god och 81 procent upplever att kollegorna på redaktionen har gemensamma värderingar i de viktigaste yrkesfrågorna.

Till det negativa hör främst stressen. 83 procent arbetar under mycket hög stress, en svag ökning sedan föregående undersökning.

De svarande anser att det de senaste åren har blivit något mindre tillfällen till fördjupning och diskussioner om yrkesrollen medan faktorer som kreativitet, självständighet och kvalitet upplevs som oförändrade.

Ungefär en av tre uppger att det på hemmaredaktionen är hård konkurrens mellan enskilda personer, lika stor andel tycker att det är svårt att få gehör för egna idéer samt att ledningen utövar en hård styrning.

Det har blivit roligare att jobba som journalist

Merparten tycker att det blivit något roligare att arbeta som journalist de senaste åren, ett undantag gäller frilansarna som fått det rejält tråkigare.

Påfallande är att det skett rätt små förändringar det senaste decenniet inom de flesta av de undersökta områdena.

Då som nu gäller i stort sett samma journalistideal.

Journalisterna ser som sina främsta uppgifter att granska makthavare och på ett enkelt sätt förklara komplicerade skeenden. Passiv, speglande journalistik står betydligt lägre i kurs, särskilt bland kvinnorna.

Ska man tro journalisterna så har de bara blivit bättre med åren. Jämfört med för ett decennium sedan är det fler som tycker att landets journalister är orädda, kritiska, ansvars- och medkännande. Däremot är det fler som anser att journalisterna inte kan betecknas som idealistiska.

Upplever kåren som rutinstyrd

Hela 86 procent betecknar kåren som rutinstyrd. Detta med rutinstyrningen avspeglas även i vad som gör att något blir en nyhet. Stor betydelse för om något tas upp i medierna är enligt journalisterna själva om frågan stått på bevakningslistan eller inte. Även pressmeddelanden resulterar ofta i nyheter. Detta är realiteter som många av de tillfrågade beklagar.

Journalisterna önskar att rapporteringen istället var inriktad på sånt som belyser missförhållanden och som ökar människors kunskaper.

Det sägs ofta att journalister underbygger politikerförakt. I själva verket känner journalister betydligt större förtroende för riksdagen och kommunstyrelserna än vad allmänheten gör.

Däremot finns bland journalister större misstro mot kungahuset, bankerna, grundskolan och polisen än bland befolkningen i övrigt.

Äldre journalister tror att publiken är missnöjd

I undersökningen fick journalisterna ange hur de tror att allmänheten ser på dem vilket sedan jämförts med vad folk i själva verket tycker. Det visade sig att publiken har en positivare bild av journalisterna än de tror. Uppfattningen att journalister medvetet skapar misstro mot politiker, eller att de vinklar nyheter efter egna åsikter är inte alls så utbredd som journalisterna föreställer sig.

I synnerhet äldre journalister och de med hög utbildning tror att allmänheten har en mer negativ inställning än vad som är fallet.

Eftersom det alltid finns en risk att journalisters personliga åsikter styr rapporteringen kan det vara intressant att veta hur kåren ställer sig i olika frågor. Jämfört med folk i gemen är det färre journalister som vill sänka skatterna, och journalister är även mer kärnkraftsvänliga. Den största skillnaden gentemot allmänheten är att journalister har en betydligt mer välvillig syn på flyktingar. Sedan 1989 har befolkningen i stort blivit mer kritisk till flyktingar medan journalistkåren hållit fast en mer positiv inställning.

Hur stor risk är det då att homogeniteten inom journalistkåren sätter spår i rapporteringen?

– Inte så stor trots allt, svarar Lennart Weibull, professor i massmedieforskning och en av dem som arbetat med undersökningen.

– Enhetligheten slår igenom kanske när det gäller artikeluppslag, till exempel en viss åldersstruktur kan ha medfört att dagisfrågor uppmärksammats etc. Men våra resultat visar att journalisterna är väldigt måna om att följa opinionen. Det finns en grundläggande professionalitet bland journalister som förhindrar alltför stor ensidighet.

Klyfta mellan Stockholm och överiga landet

Lennart Weibull tycker att det finns en problematisk klyfta mellan Stockholm och övriga landet.

– Journalistkarriären är ofta riktad mot Stockholmsmedierna. Det kan därför vara svårt att på sikt rekrytera kvalificerade journalister till landsorten och rapporteringen riskerar då att bli sämre där. Dessutom har journalistiska ideal som passar i stortstadsbevakningen en tendens att slå igenom ute i landet men storstadsvärderingar passar inte alltid in i lokalsamhället.

Hur skulle du värdera svensk journalistik på en skala från ett till tio?

– Det är stor variation mellan olika typer av medier, vi har medier som ligger på nio och de som ligger på tre, fyra. Medelvärdet är högt, jag skulle placera det mellan mitten och den övre skalan.

STAFFAN WOLTERS

sw@sjf.se

Fotnot: Undersökningen har gjorts vid Institutionen för journalistik och masskommunikation vid Göteborgs universitet i samarbete med Journalistförbundet. Materialet presenteras i tidskriften JMG Granskaren nr 2-3/01.