Tipsa Journalisten »
Telefon: 08-613 75 00
redaktionen@journalisten.se
annons@journalisten.se
5 oktober, 2022
De är troll betalda av fossilindustrin, eller högerextremister, eller någon främmande makt. Vi vet ju det, ändå är det hart när omöjligt att värja sig mot hatstormarna i sociala medier.
Klimatskribenter har den senaste tiden blivit särskilt utsatta. Sanningar som vi alla var överens om alldeles nyss, vetenskapliga fakta om klimatförändringarna, ifrågasätts hårdhänt av trollen, och en del går så långt som till hot och skrämsel.
Färre orkar skriva som det är, fler tystnar.
Under ett seminarium på Bokmässan berättade Isabella Lövin, tidigare journalist och minister, om ett tal av Margaret Thatcher i slutet av 80-talet vid första klimatkonferensen. Idag skulle det talet, av denna konservativa brittiska premiärminister, uppfattas som miljöaktivistiskt.
Fossilindustrin slår tillbaka hårt med sina digitala arméer, och sen gör de sociala mediejättarnas algoritmer resten. En fullkomligt sann vetenskaplig rapport som rapporteras av en reporter, möts inom någon sekund av ifrågsasättande och kritik, sen följer mängder av gillanden, så att det första som möter en riktig läsare blir ifrågasättandet.
Under Bokmässan var det mycket som handlade om bakslaget på de sociala medierna. Om de förstärkande mekanismerna, och hur plattformarnas version av yttrandefrihet tar över så att till exempel hets mot folkgrupp blir okej, medan en naken kropp plockas bort. Tvärtemot den svenska yttrandefriheten alltså.
Problemen med de sociala mediernas roll i avdemokratiseringen i världen ter sig nästan lika omöjliga att rå på som klimathotet självt.
Men författaren Ma Thida från Myanmar sade under samma seminarium att det är vi själva som måste lösa det. Nerifrån och upp, visa att vi tar ansvar för det fria ordet, genom att använda det klokt.
Hon, som kommer från ett prövat land, tror på människans makt och hennes möjligheter att vända saker rätt igen. Så nu ser jag det som min skyldighet att också tro på att vi kan vinna även mot denna koloss av trollarméer. Lite lagstöd och krav på mediejättarna vore dock också till god hjälp.
Det är nästan en fånigt pirrande lyckokänsla, som infinner sig en lördagförmiddag under bokmässan i Göteborg. Det är packat med folk, långa köer till författarsigneringar och seminarier, men ändå bara vänliga ord och leenden. Alla vill bara vara på plats och njuta av det som erbjuds; montersamtal med författare, samtal på crimescenen, köa för en signerad bok av Alex Schulman, eller bara lyssna på en initierad debatt om Sydafrika eller Gui Minhai.
Såklart bidrar tre års bortavaro från mässan till lyckokänslan. Pandemin tvingade oss till isolering, men nu ses vi igen. Vi är som kalvar på vårt första grönbete, en metafor som är mer sann än man kan tro.
PODDEN – OM YTTRANDEFRIHET
I senaste avsnittet av Journalistenpodden samtalar Kurdo Baksi och Helena Giertta om pressen på yttrandefriheten i världen. Går det också att hitta korn av positiv utveckling? Lyssna på podden så får ni kanske svar.
KUL ATT TRÄFFAS
Även Journalistförbundets förtroendevalda har nu kunnat ses på en riktigt konferens. I tre dagar diskuterade och förkovrade sig drygt 100 förtroendevalda på Södermalm i Stockholm. Stämningen var god och längtan att ses påtaglig.
är ny chefredaktör för Musikindustrin.
Prenumerera på nyhetsbrevet
Journalisten, Nytorgsgatan 17a, 116 20 Stockholm
Tel:08-613 75 00
E-post: redaktionen@journalisten.se
Journalisten.se har 190 000 unika sidvisningar och 75 000 unika besökare per månad (genomsnitt Google analytics).
Magasinet Journalisten har en räckvidd på 42 000 läsare (Orvesto 2:a kvartalet 2017). Annonsera
Journalisten är Sveriges äldsta och största medietidning. Prenumerera
Ansvarig utgivare: Axel Andén. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies
Kommentarer
Det finns 7 kommentar på sidan.
Suck, vilken text alltså.
En vetenskaplig rapport är väl inte "sann" utan antingen korrekt eller inkorrekt. Märkligt att prata om ordet sanning i sammanhanget tycker jag. Som om det skulle handla om sanningar och lögner.
Vad det handlar om är ju att det finns olika åsikter och uppfattningar. Klimatforskning är ju inte lika enkel eller empirisk som matematik.
Jag tycker Gierttas ledare speglar en självbild bland många journalister som bärare av sanning och ljuset, och alla som inte håller med och ifrågasatt det de skriver eller påstår är något slags mörker eller lögn. Men ibland har faktiskt journalister också fel. Antingen fel pga slarv och dålig källkritik eller fel för att man sprider felaktigheter från andra.
Därmed inte sagt att journalister har fel när de rapporterar om just klimatfrågor. Men rent allmänt vore lite mer självkritik vettigt från journalister, och att de pudlar själva ibland och inte endast kräver att andra ska göra det.
Tänk om alla medier granskades lika kritiskt som Bulletin. Men alla förstår nog varför vänsterliberala journalister granskar en mörkblå högerpublikation extra hårt. Så mycket för opartiskhet.
Citerar från ledaren: ”De är troll betalda av fossilindustrin, eller högerextremister, eller någon främmande makt. Vi vet ju det, ändå är det hart när omöjligt att värja sig mot hatstormarna i sociala medier.”
Hur vet ”vi” det? Och vilka är det som benämns som ”högerextremister” i detta sammanhang?
Så kallat ”vanligt folk” är ju ytterst bekymrade - ja, somliga helt förtvivlade - över elpriser, matpriser m m nu. Människor ute i landet försöker sälja eluppvärmda hus, men ingen vill köpa.
Rena hot ska givetvis polisanmälas - det är ju olagligt - men kritik bör inte kallas för hat även när kritiken uttrycks med tråkiga ordval. ”Vanligt folk” har oftast inte det skrivna ordet som främsta arbetsredskap, det bör man nog ha i åtanke.
Hej, tack för din kommentar. Ordet "vi" syftar på oss journalister, eftersom tidningen vänder sig till journalister i första hand. I ledaren avser jag de betalda trollarméer som finns och attackerar bland annat journalister i deras arbete. En del av arméerna är betalda av fossilindustrin, andra av nationer, och ytterligare andra av personer med annan agenda. Högerextremister brukar vara kritiska generellt mot journalister och medier. Att arbeta under en flod av hat är påfrestande. men vetskapen om varifrån de kommer kan göra det lättare. Särskilt när man förstår att det inte är vanligt folk som kommer i dessa floder.
Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga?
Men du måste ju förstå eller åtminstone vara öppen för tanken att även vanligt folk som inte är betalda eller köpta ibland har fog för att vara kritiska mot journalister?
Särskilt när journalister beter sig som självgoda typer som aldrig eller nästan aldrig ber om ursäkt eller är ödmjuka när de gör fel eller har fel. Eller när de helt enkelt gör en dålig nyhetsvärdering.
Eller när de väljer en dålig eller tröttsam (tröttsam i bemärkelsen "gjord många gånger") vinkel på saker och ting.
Angående klimatet är det möjligt att det faktiskt finns trollarméer men att påstå at tman "vet" att det ligger till så utan att anföra någonting som styrker det tycker jag är svagt, även för en ledartext.
Men angående kritik mot journalister överlag måste journalister förstå och inse att de inte alltid gör rätt och att folk blir frustrerade när journalister inte skriver om saker som människor tycker är viktiga. Eller om journalister inte gräver tillräckligt djupt eller inte ställer tillräckligt kritiska följdfrågor.
Idag (11:e oktober 2022) har det till exempel släppts en ny rapport från Oxfam om ökade löneskillnader i samhället och journalister verkar ha köpt den rakt av, med ordval direkt från Oxfam som "bekämpa ökade klyftor" utan att reflektera någonting om vad sänkta skatter och ökade löneskillnader skulle kunna få för positiva effekter i ett samhälle. Sänkta skatter skulle kunna leda till fler jobb och en avskaffad värnskatt skulle ju faktiskt kunna vara rättvis. Men journalister på t.ex. TT verkar ha köpt ordval och citat rakt av från Oxfams pressmeddelande. Jag tror många journalister delar Oxfams världsbild. Det går även att notera att en person i Oxfams styrelse är programledare på Sveriges radio, enligt Oxfams egen "om oss"-sida. Och Oxfams chef tjänar 65 000 i månaden så om man vill klaga på klyftor vet jag var de borde börja, sänk den skyhöga lönen med 15 000 i månaden. Oxfam - rapporteringen är ett exempel på slö, slapp journalistik där journalisten verkar okritiskt köpt den vänstervridna världsbilden snarare än att närma sig utifrån mer neutralt perspektiv och ställa mer kritiska frågor. Men det finns flera exempel. Jag är även kritisk mot saker som journalister inte skriver om, eller skriver om alltför sällan. Samtidigt förstår jag att man inte hinner rapportera om allt. Men man måste kunna ta och bemöta kritik även kring saker man väljer bort att rapportera om. Man ska som journalist göra en kvalitativ värdering av vad som är viktigt och inte endast skriva om sådant man tror många vill läsa om. Särskilt public service, som är mer ekonomiskt oberoende än privatägda aktörer som Bonnier m.fl.
Det är positivt att åtminstone en av mina kommentarer verkar ha blivit publicerad, men flera andra verkar tyvärr inte blivit det.
Att avslöja trollfabriker och lyfta fram de hot som kommer från extremister av vad slag det vara må - höger, vänster, islamister eller faktaresistenta utveckling- eller klimatförnekare - borde vara en primär uppgift för god journalistik. Att det finns en fri debatt i samhället är bra, men den skiljer sig i grunden från den hårda och allt för ofta direkt hotbemängda propaganda som de anonyma trollfabrikerna kolporterar. Den dag journalistiken börjar falla undan för den har journalistiken och journalistrollen i samhället tappat sin mening. Ibland känns det med tillväxten av antalet informatörer och ifluerare tyvärr som om vi står nära det stupet.
Här sprids en trolsk stämning. Ja, rent förtrollande! Men måhända drabbas influerarna snart av flunsa. Och en och annan klimathysteriker drabbas kanske också av stigande temperaturer.
Ja, inte är det lätt med sociala medier alla gånger...