Trots dödgrävarna – förtroendet för public service lever
KRÖNIKA Varför är det så tyst om public service? Visst pågår ett ständigt brus i ämnet, men det är just brus, sällan analys. I decennier rådde politisk konsensus runt SVT-SR-UR och bolagens roll för journalistik, kultur, folkbildning och krisberedskap. Men de senaste åren har kritikerna ingått en allians. Public services dödgrävare som stått och skottat i olika hörn av kyrkogården har nått ett genombrott. Gropen har blivit stor.
I ena hörnet har vi nyliberala röster som menar att public service utarmar den privata sektorn. Kritiken hade större slagkraft under åren av ekonomisk kris. Idag blomstrar ju många av de privata mediehusen medan det är public service som blöder. Prenumerationer betalar den kvalificerade journalistiken med råge. Seriösa mediechefer vet också att konkurrens från public service är av godo.
I andra änden av kyrkogården gräver extremhögerns olika nyanser oförtrutet vidare: public service lider av vänstervridning och går inte att lita på!
En enad forskarkår säger emot. Det stämmer att fler journalister röstar rött eller grönt – men det gäller alla journalister, inte bara public service-anställda*. Och ”saklighet” och ”opartiskhet” är ju inte minst en fråga om professionalism, som Granskningsnämnden är satt att skärskåda. ”Objektivitet” är ett mer subjektivt, för att inte säga filosofiskt begrepp. Public services belackare älskar ordet, just för att det är svårfångat.
Men förtroendet för public service vägrar dö. SOM-institutets undersökningar visar att förtroendet förblir mycket högt, högre än för andra medier och många myndigheter. Även hos public services argaste kritiker, personer med åsikter långt till höger, förblir förtroendet relativt högt.
Sant är att allt fler yngre får mer av sina nyheter via sociala medier, men vid stora, dramatiska händelser står public service ohotat. Vid krig och konflikt, ekonomisk kris, stora sportevenemang eller när kända personer avlider vänder vi oss till lägereldarna i public service.
I tider som våra, när en majoritet av befolkningen oroar sig för lögn och bedrägeri, är public service en rikslikare. I kraft av sitt förtroende mer påpassade än andra mediehus, som sig bör. Men när obevisbar kritik som ”generell vänstervridning” eller ”bristande objektivitet” blir norm bör man reagera.
I samband med den nya public service-propositionen – som oppositionen inte stödjer – har regeringsföreträdare antytt att public service bör anstränga sig bättre för att minska den relativa misstron bland lyssnare och tittare som idag har lågt förtroende, alltså de med åsikter långt till höger.*
Hur ska det gå till i praktiken? Själva uppdraget implicerar ett misstroende. Samtidigt som det allmänna förtroendet för public service är högt! Det går inte ihop.
Enligt radio- och tv-cheferna leder propositionen till de största sparpaketen i public services historia. Framtiden är inte heller stabil, eftersom de ekonomiska påslagen minskar över tid. Om fem år blir anslagsökningarna mindre än idag. Det leder till nya nedskärningar.
Det vore naivt att tro att sämre ekonomiska förutsättningar inte påverkar förtroendet för public service. Public service dödgrävare kan se framtiden an med tillförsikt. Folkbildningens försvarare har däremot skäl för oro.
* Kent Asps forskning (2000-2014) B Lantz, Chalmers 2019.
* Public service-utredningen 8.4.2
