Mutbrott som journalistisk metod bör inte accepteras

Det agerande som Holmström beskriver är mutbrott enligt de ledande experterna på mutbrottslagstiftningen och regeringen har uttalat att ”det inte kan komma i fråga att privilegiera journalister eller andra som för att söka material använder sig av brott.”

Holmström påpekar dessutom att det ”överförs rätt hyggliga belopp per månad till viktiga polisläckor and andra nyckelkällor […] det kan handla om i skumrask överlämnade kontanter, som i vilken gangsterfilm som helst.”

Holmström tycks omedveten om att Tidningsutgivarna (TU), genom sin tidigare vd och t.f. vd, uttalat att detta är i sin ordning. TU vägrar nämligen att ta avstånd från bruket av mutor som journalistisk arbetsmetod (DN Debatt 17.12.2011 och Journalisten 10.3.2021). Det är särskilt nedslående som TU är dagstidningarnas centrala organisation som företräder ca 100 mediehus med Bonniers och Schibsted i täten. Det skorrar alltså falskt när TU hävdar att ”en hög och ständigt närvarande medieetik är ett av TU:s prioriterade områden.”

Annons

Mot den här bakgrunden är det skäl för TU:s styrelse att ge besked om mutor är acceptabla som journalistisk arbetsmetod. Och styrelsen bör även förklara om TU bejakar hackning av mobiler och annan elektronisk utrustning och datorintrång, brott av ungefär samma svårighetsgrad som mutbrott.

En vidare fråga gäller köp av nyheter m.m. Hans Månson, f.d. chefredaktör för Sydsvenskan, som vänder sig mot alla former av köp, påpekar att det inte finns något pressetiskt dokument om sådan handel. Han menar att det strider mot yttrandefrihetens anda och det fria informationsflödet att köpa exklusiva nyheter och att kvaliteten på informationen sjunker eftersom säljaren vill att köparen/journalisten ska vara nöjd med affären (Månson, Spelet bakom rubrikerna, 2010). Vad anser TU:s styrelse om sådana köp?

Även styrelsen för Journalistförbundet (SJF) bör göra klart hur det ställer sig till dessa frågor. Förbundets etiska ”Yrkesregler” tiger om dem trots att reglerna handlar om anskaffning av information.

Det är värdefullt att Holmström – en erfaren kvällstidningsjournalist – tar bladet från munnen. Det kan förhoppningsvis leda till att TU och SJF rannsakar sina medieetiska principer.

Claes Sandgren
prof. em., Stockholm Centre for Commercial Law, Stockholms universitet, f.d. ordf. för Institutet mot mutor

SVAR:

Journalistförbundets yrkesetiska regler ska vara ett stöd för journalister i det vardagliga arbetet. Yrkesetiken finns till för att stärka och värna den journalistiska integriteten vilket är avgörande för trovärdigheten. Tilltron till medierna och dess medarbetare bygger på att de yrkesetiska reglerna följs och att det ständigt finns en levande diskussion på redaktioner och mellan kollegor, såväl anställda som frilansar. Reglerna är långt ifrån uttömmande och ska också ses som en utgångspunkt för diskussioner i vardagen om hur olika situationer ska hanteras på det bästa sättet utifrån ett etiskt perspektiv.

Journalistförbundet välkomnar debatt och diskussion om hur en journalist eller redaktion ska förhålla sig när det gäller ersättning för tips och information. Det är genom diskussion frågor bäst tas vidare och riktlinjer utvecklas. Frågan om etiken kring tipspengar har sällan diskuterats och frågor om detta till förbundets rådgivare i yrkesetiska frågor lyser med sin frånvaro. Tack vare senaste månadernas debatt i frågan kan diskussionen tas vidare och viktiga frågor belysas.

En utgångspunkt för yrkesetiken är att den som granskar samhället också måste tåla att bli granskad. Arbetsmetoder måste gå att försvara. Så vad går då att försvara när det gäller ersättning för tips?

Det är inget ovanligt att tipspengar förekommer i vår bransch. Ofta kan det handla om en läsare som sett och fotograferat en offentlig person i ett visst sammanhang och frågar redaktionen om det är intressant. Då kan läsaren få ersättning för det. När det gäller ersättning till myndighetspersoner eller poliser som lämnar ut information där sekretess råder är det mycket mer ovanligt. Här finns givetvis flera etiska, och journalistiska frågor, att ta ställning till. Går det att få fram informationen på annat sätt? Riskeras mediets trovärdighet? Går tipsaren någons ärende? Riskeras annat som gör att det eventuellt inte är värt det? En av de yrkesetiska reglerna skulle kunna vara aktuell här: ”(…) ingå inte avtal eller andra förbindelser – som kan misstänkliggöra din ställning som fri och självständig journalist.”

Utan att ha bra svar på frågorna bör man sannolikt avstå att betala för tips och information. Det gagnar en levande yrkesetisk medvetenhet och i förlängningen mediers trovärdighet om detta diskuterades oftare och av fler. Idag är detta nästan uteslutande frågor för chefer och arbetsgivare

Journalistförbundets yrkesetiska nämnd har till uppgift att ta hand om anmälningar mot journalister där någon anser att journalisten brutit mot någon av de yrkesetiska reglerna, men nämnden har ett ännu större uppdrag: att initiera och stimulera diskussion och debatt, bidra med vägledning och utbilda kring frågorna. Nämnden tillsätts av förbundets styrelse. Journalistförbundet tar med stort engagemang emot uppmaningen att titta närmare på de yrkesetiska perspektiven kring tipspengar och kommer som i andra yrkesetiska frågor bidra med vägledning och råd både generellt och i enskilda fall.

Ulrika Hyllert
ordförande Journalistförbundet
Gert Lundstedt
ordförande i Yrkesetiska nämnden

Här kan du läsa Lars G Holmströms debattinlägg.