”Måste man jobba på DN för att bli recenserad på kultursidan?”

20 oktober, 2023

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

DEBATT Under senare tid har vänskapskorruptionen och journalistikens begränsade perspektiv på världen nått nya oanade höjder i lilleputtlandet Sverige. Kultur- och resejournalistiken är kanske de främsta uttrycken för journalistikens begränsningar – den journalistisk där det tydligast framgår hur personliga kontakter, egenintresse och kommersialism är avgörande faktorer.

Ett journalistiskt elitperspektiv sätter ramarna för våra perspektiv på världen. Som alltid handlar det om urval. Om vad och vem som ska få plats och synas. Om vilken bild av Sverige, världen och litteraturen som tillåts träda fram.

De böcker som uppmärksammas på de stora kultursidorna är försvinnande få och långt ifrån något kvalitetsmått på vad som är bra och dåligt i det samlade utbudet.

De flesta av Sveriges författare kan bara drömma om en plats i rampljuset, men fortfarande inbillar sig många läsare av stor kultursida att det handlar om ett systematiskt, balanserat och väl avvägt urval.

Tyvärr tillhör det journalistikens inre väsen att – mer eller mindre – vända sig till dem som man känner och det man redan känner till.  

För ett par veckor sedan ägnade DNs kulturredaktion en helsidesrecension åt en ny doktorsavhandling. Något nyvaknat intresse för svensk forskning handlade det inte om, utan avhandlingen var skriven av Isabelle Ståhl, kritiker på DNs kulturredaktion 

Och hur gick det egentligen till – hur for tankarna – när DNs kulturchef Björn Wiman för något år sedan fick breda ut sig i den egna tidningen i samband med sitt senaste boksläpp? Vem fattade besluten? Vem upprätthöll de journalistiska idealen?

Harald Bergius, editionschef på DN Kultur, kom i dagarna ut med guideboken Rom på listigare vis. Listigare var ordet. Sällan har väl en guidebok om den eviga staden varit så till synes högaktuell. Redan innan recensionsdagen hade två artiklar om boken publicerats i den tidning där Harald Bergius själv jobbar:

Först slog det svenska journalistiska flaggskeppet till med en artikel på kultursidan (14/10) där tidningen intervjuar deras egen medarbetare om den nya boken.

Sedan var turen kommen till DNs reseredaktion (15/10). Över nästan tre sidor – allt tillgängligt utrymme – skriver Harald Bergius själv om staden som han älskar så mycket. Texten är lätt bearbetade bitar ur den nya boken och publiceras under rubriken ”Fängslande fakta från fascinerande feriemål”.

På recensionsdagen (19/10) fulländades marknadsföringstriumfen med en förstadagsrecension i den egna publikationen. Tre gånger DN på en knapp vecka, alltså. Den borttynande reselitteraturens återkomst på den stora scenen. Full pott.

Om man ska vara med gäller det att vara om sig och kring sig – och helst jobba på DN. Harald Bergius är säkert värd uppmärksamhet, liksom bokens illustratör Stina Wirsén, anställd på DN 1990–2010 och numera frilansmedarbetare på tidningen.

Liksom så många andra av de författare som år efter år ohörda knackar på dörren därute.

Var finns proportionerna? Omdömet? Vem värnar om DNs trovärdighet? 

Var finns kritiken från andra stora kulturredaktioner? Sitter de i samma båt?  

Thomas Petersson

Fil dr i journalistik med en avhandling om rese- och utrikesjournalistik vid Stockholms universitet. Frilansjournalist och författare. Senast aktuell med boken Skifta skinn (Atlas 2022)

 

Svar direkt från DNs Björn Wiman: ”Inget konstigt att uppmärksamma egna skribenters böcker”

Uppmärksamhet kring egna medarbetares böcker är nu som alltid en fråga om avvägning och journalistisk bedömning av bokens eventuella nyhetsvärde.

Thomas Peterssons frågor bär därför yrvakenhetens prägel. Längre eller kortare intervjuer, bearbetade bokutdrag och recensioner av egna medarbetares böcker är och har alltid varit en naturlig del av en tidnings verksamhet.

Bara under de senaste månaderna har vi på DN ägnat stor uppmärksamhet åt DN-anknutna skribenter som Andrev Walden, Ingrid Carlberg och Henrik Berggren med anledning av deras nya böcker.

Vi har publicerat gästrecensioner av inte bara Isabelle Ståhls avhandling utan även av hennes nya roman, av Jesper Högströms biografi över Gunnar Ekelöf och Åsa Wikforss nya bok, baserad bland annat på texter ur DN.

Under de närmaste veckorna utkommer Per Svenssons nya biografi över Anders Zorn och DN-reportern Sanna Torén Björlings nya bok om aborträtten i Polen, även de värda att uppmärksamma.

Att en tidnings läsare – i detta fall DNs – kan förväntas vara intresserade av de skribenter som de dagligen följer är inget nytt. Och inget konstigt.


Björn Wiman
kulturchef, Dagens Nyheter

Kommentarer

Det finns 9 kommentar på sidan.


Kommentera
Kommentarer på Journalisten är till för yrkesdebatt och är förhandsmodererade. Det innebär att de inte kommer att publiceras direkt. Kommentarer som innehåller hat, hot eller personpåhopp kommer inte att publiceras. Journalistens ansvariga utgivare ansvarar även för kommentarsfältet.
Inlagt av Agne Eklund fre, 2023-10-20 16:11

Nepotism och vänskapskorruption är det förhärskande i det svenska kulturstimmet innanför tullarna..!

Inlagt av b8612e751d51f33... fre, 2023-10-20 18:18

Tidningen Journalisten får gå i bräschen med sina boktips.

Inlagt av 62ba5a2ae805169... lör, 2023-10-21 11:18

Jo, nog är jag allt lite yrvaken och kanske krävs det en utomjording för att se det självklara. Trodde faktiskt det fanns lite mer tanke än en diffus hänvisning till nyhetsvärde och att DNs läsare förväntar sig att få läsa om DNs egna medarbetare.
Björn Wimans långa lista på DN-medarbetare som förtjänar uppmärksamhet imponerar inte. Trodde faktiskt DN och tidningens kulturchef tog etiken och litteraturen på större allvar.
Vänskapskorruptionen är diffus och svåråtkomlig till sin natur. Både självklar och försvinnande svår att se.
Trodde det fanns någon form av förhållningssätt för att åtminstone en aning hålla den stången på DNs kulturredaktion. Trodde också ambitionsnivån att söka det viktiga och kvalitativa utanför det egna blickfånget var större.
Nu vet jag och andra DN-läsare vad vi har att förvänta oss. Björn Wiman väljer Björn Wiman sju dagar i veckan. Så har det alltid varit. Så kommer det alltid att vara. Klart som korvspad.
Inget konstigt alls.
Är det lika illa på alla kulturredaktioner?
Thomas Petersson

Inlagt av Chop chop lör, 2023-10-21 22:56

DN borde anstränga sig mer för att hitta intressanta saker att skriva om utanför egna bekantskapskretsar. De borde inte skriva om det som DN:s läsare skulle kunna vara intresserade av utan om det som deras kulturredaktion tycker är bäst och mest intressanta.

DN:s läsare blir ju av naturlig orsak intresserade av namn de känner igen, men det håller inte som argument.

Tänk om SVT gjorde samma sak? Puffade för egna medarbetares grejer. Det skulle nog leda till mycket kritik.

Inlagt av Jonas mån, 2023-10-23 14:48

SVT är dock skattefinansierat så inte riktigt samma sak. DN:s enda uppdrag är att tjäna pengar till sin koncern.

Inlagt av 2a115223dfaf5c0... mån, 2023-10-23 23:08

DN är en på många sätt bra tidning, inte minst kulturdelen. Kulturchefen Björn Wiman verkar dessutom vara väl grundad i frågor som rör demokrati. Just därför är hans svar på Thomas Peterssons debattinlägg så häpnadsväckande.

När DN i så stor utsträckning för fram sina egna medarbetare innebär detta att man väljer bort annat. I förlängningen är det ett ställningstagande som säkert också påverkar vilka böcker som ges ut (böcker som får stor uppmärksamhet har lättare att bli sålda etc.).

Numera verkar till exempel utrymmet för utblickar mot världen vara ytterst begränsat. Det var väl till exempel ingen slump att endast ett fåtal svenska journalister kände till nobelpristagaren Abdulrazak Gurnah innan Svenska Akademien yppade hans namn 2021, och de journalisterna fanns uppenbart inte på de stora tidningarnas kulturredaktioner.

Läsare vill ofta ha större perspektiv än att på så stort utrymme läsa om tidningens egna medarbetare.

Inlagt av Andreas Ekström tis, 2023-10-24 21:20

Vi är väldigt upptagna av DN i medievärlden. Jag skrev en krönika om detta i denna tidning för... nu ska vi se: sexton år sedan. Den har just fått en lätt fnitterframkallande relevans:

https://www.journalisten.se/kronika/var-besatthet-av-dagens-nyheter

Och med det sagt – även jag har reagerat på hur DN gör stora feta sektionsettor och dragbilder på egna skribenter, det känns som om det har varit lite mer och värre på sistone med den saken.

Inlagt av 51f274c4987c555... ons, 2023-10-25 09:32

Det gäller tyvärr inte bara DN. Metoden gäller på fler kulturredaktioner. Mångfald med kvalitet är inte alltid ledorden.

Inlagt av 62ba5a2ae805169... tors, 2023-10-26 12:58

Tveksamt, Andreas E, om jag är överdrivet fixerad av DN. Det är på många sätt en bra tidning, särskilt kulturdelen. Jag har själv fått min beskärda del av utrymmet där. Däremot tycker jag mediekritiken och självreflektionen inom den egna kåren kan bli skarpare. Särskilt mot och inom de medier som är störst. Särskilt mot de redaktioner som riskerar att somna in i självgodhetens töcken.

Det är inte lätt för någon att stå på tå år efter år utan kritiska ögon utifrån.

Thomas Petersson

Senaste numret

Prenumerera

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet




Ansvarig utgivare: Axel Andén. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies