Mediekoncernerna dumpar frilansarvoden

Den väletablerade kulturskribenten Annina Rabe inledde hösten med att gå till pantbanken med gamla smycken. Somrarna brukar vara lågsäsong för frilansjournalister men i år var den helt torrlagd. 
– Arvodena har legat still sedan mitten av 90-talet. Jag fakturerar samma summor nu som då. Men det har blivit färre frilansjobb. Jag fakturerar cirka 100 000 kronor mindre per år nu än för tre år sedan, säger Annina Rabe.

Svenska frilansjournalister drabbas dels av en realarvodessänkning som pågått oförtrutet i decennier, dels av plötslig ökad konkurrens om jobben bland annat på grund av att landets redaktioner fyller på frilansleden genom massuppsägningar. Många går på knäna.
– Jag har klarat mig hyfsat men det har varit en markant nedgång och det ligger i farans riktning att jag inte kan jobba som frilansjournalist fram till pensionen utan måste hitta något annat. Jag möter väldigt etablerade frilansar som extraknäcker för att klara sig, på kaféer eller inom vården till exempel. Många har gett upp och utbildar sig för andra jobb. Psykologutbildningen är populär bland journalister har jag noterat, säger Annina Rabe.

Arvodesdumpningen för svenska frilansjournalister har alltså varit så omfattande att även erfarna och etablerade frilansar med stora kontaktnät får allt svårare att försörja sig.
– När jag började frilansa på 80-talet tjänade jag som en riksdagsledamot, om man bara tittar på deras månadslön och inte övriga förmåner. Nu har jag haft år där jag tjänat som en som städar i riksdagen, säger frilansjournalisten Börge Nilsson.
Många har liknande berättelser.

Annons

Christina Falkengård började frilansa vid sidan av sitt fasta jobb 1983. Hon kunde då fakturera 5 500 kronor per dag – på A-skatt. Omräknat till dagens penningvärde är det ungefär 13 000 kronor. För dagens frilansjournalister är det fantasisummor.
– Jag hade sett vad man interndebiterade för en ekonom och tyckte att jag var värd lika mycket. Inga problem. Jag fortsatte med den summan när jag fick någon beställning från veckotidningar och specialtidningar. När jag verkligen blev frilans 1997 så var väl rekommendationen lägre. Då fick man argumentera hårt och det prutades ibland på summan, men oftare på tiden det fick ta att göra ett jobb, säger Christina Falkengård.

Frilansfotografen Anders Hansson är kontrakterad av Dagens Nyheter och har därför en förhållandevis god inkomst:
– Men jag har under ganska många år försörjt mig på utlandsjournalistik och arvodesnivåerna har sjunkit drastiskt. Stora tidningar som Svenska Dagbladet och Sydsvenskan har gått från att betala 25 000 för ett stort reportage med text och bild till 10 000 eller mindre de senaste fem-sju åren. Fackpress har också sänkt nivåerna, men den tydligaste trenden är att de slutat köpa mer allmänna reportage.

Arvodena har stagnerat sedan 80-talets guldålder och fortsätter nedåt, från nivåer som är så låga att det är svårt att försörja sig på dem. När Kent Werne för Journalistförbundets räkning undersökte frilans­arvodena uppgav hälften av frilansarna i hans enkät att arvodena sjunkit de senaste tre åren.
– Det är tydligt att frilansarvodena sjunker, och att frilansar i genomsnitt tjänar avsevärt sämre än fast anställda journalister, säger Kent Werne.
Frilansen har fått tillgång till flera frilansars faktureringar, samt vissa uppgifter om arvoden inom svenska mediekoncerner.

Flera stora tidningar, bland dem Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Helsingborgs Dagblad och Göteborgs-Posten, har det senaste året vid olika tillfällen betalat frilansar cirka 400 kronor i timmen på F-skatt. Skulle man ge en fast heltidsanställd journalist samma ersättning, motsvarar det en månadslön på 12 000 kronor, räknat på en overheadtid på 50 procent, vilket är standard för journalistbranschen. Om man räknar overheadtiden mycket lågt, 25 procent, motsvarar ändå arvodet en månadslön på 20 500 kronor för en fast anställd journalist. Som jämförelse är lägstalönen för en anställd journalist utan akademisk utbildning enligt kollektivavtalet 21 923 kronor i månaden.

I Mittmedia, med 17 dagstidningar, ligger arvodena på mellan 146 kronor i timmen i snitt för recensioner, och upp till 394 kronor i timmen för personporträtt. Det motsvarar, som mest, en snittlön på 11 300 kronor i månaden för en fast anställd. Det visar en undersökning bland ett 30-tal frilansar som Karin Kämsby, Mellannorrlands frilansklubb, gjort efter en förfrågan från arbetsplatsklubben.
– Det som förvånade mig är att det finns högst professionella journalister som jobbar för de här arvodena. Det är förfärligt, man springer som i ett ekorrhjul för att få mat på bordet, säger Karin Kämsby.
Hon blev i juni själv av med sina frilansuppdrag för Mittmedia, utan närmare förklaring.

Snittlönen för en anställd journalist på Mittmedia är cirka 29 000 kronor. De lägsta frilansarvodena som Mittmedia betalar motsvaras av att ge en fast anställd 202 (tvåhundratvå) kronor i månadslön. Inte ens om man räknar med en låg overheadtid på 25 procent kommer de bäst avlönade frilansarna i Mittmedia upp i minimilönen för en anställd.
Krönikörer kan dock få bättre betalt, i snitt 535 kronor i timmen i Mittmedias tidningar. Det motsvarar en månadslön på 17 600 kronor. 
På kultursidorna i de av Mittmedias tidningar som inte får presstöd delas mycket material, och frilansar kan förhandla upp arvodet om materialet är avsett för flera publiceringar. Frilansar får dock ingen ersättning för framtida publiceringar, varken inom Mittmedia eller med Mittmedias samarbetspartners. För närvarande samarbetar Mittmedia med Västerbottens-Kuriren. Förhandlingar om samarbete eller samgående pågår med Promedia med tolv lokaltidningar samt med Svenska Dagbladet.

Per Åhlin, administrativ redaktionschef på Mittmedia, tycker att det är viktigt att frilansar behandlas som om de vore fast anställda.
– Material som våra anställda producerar kan publiceras i alla våra tidningar samt i VK. Eftersom frilansarnas material hamnar i samma system och vi inte har någon teknisk möjlighet att undanta artiklar eller bilder från andra tidningar i företaget, ska samma sak gälla dem. Om tanken är att materialet ska gå i flera tidningar betalas ett högre arvode. Men om det köps in av en tidning kan det komma att publiceras i andra av våra tidningar utan att frilansen får ett högre arvode, säger Per Åhlin.
– Jag vet att det kallas ”ful-avtal”, men om vi köper en nyhetsbild för 1 000 kronor för att publicera på webben och som går på flera av våra sajter skulle vi få betala 10 000 kronor om vi inte hade den här upphovsrättsmodellen. Det är inte prisvärt. Det skulle leda till att vi slutar köpa in frilansmaterial, säger Per Åhlin.
Om ni tycker att det är viktigt att behandla frilansar som ni behandlar anställda, borde det inte vara viktigt för er att betala frilansar som ni betalar anställda också?
– Det är ett argument jag skulle framföra om jag vore frilans. Men varje försäljning är en egen överenskommelse, mellan en tidnings utgivare och en frilans. Vi har ingen central gemensam policy när det gäller frilansarvoden. Utgivarna håller i pengarna.
Vår undersökning visar att Mittmedias frilansar i snitt får under 400 kronor i timmen, om man undantar krönikörerna. Tycker du att 400 kronor i timmen är ett skäligt arvode?
– Jag tänker inte uttala mig om arvodena eftersom det är utgivarnas ansvar.
Anders Ingvarsson, chefredaktör på Sundsvalls Tidning, Tidningen Ånger­manland och Örnsköldsviks Allehanda, har inte något helhetsgrepp på arvodena.
– Det är framför allt på sporten och kulturen vi använder frilansar och där håller redaktörerna i arvodena. När det gäller krönikörerna har jag lite bättre koll och där varierar arvodena ganska mycket, säger han.
Enligt våra uppgifter får era krönikörer mellan 1 200 och 2 700 kronor i arvode, stämmer det?
– Jag har inte siffrorna i huvudet, men det ligger nog ungefär där.
Om man räknar om det till månadslön med hjälp av Frilanskalkylatorn motsvarar det ned mot 5 000 kronor i månaden, tycker du att det är en rimlig nivå?
– Jag känner inte till Frilanskalkylatorn. Det jag kan säga är att många av våra krönikörer skriver återkommande och att ar­vodena är förhandlade. Rent generellt, om man tittar på hela frilansmarknaden, så har utvecklingen av arvodena inte varit likadan som lönerna för de anställda. 
Har du något ansvar för detta?
– Det är klart att jag har. Men jag sitter på två stolar. Jag har ett helhetsansvar för budgeten och måste hålla i kostnaderna. Frilanspengarna har inte blivit fler de senaste åren.

I dokumentationen vi har fått tillgång till förekommer arvoden som ligger så lågt att den som endast arbetar på sådana villkor lever under existensminimum. I Arvodesguiden, där frilansar själva lägger in vilka arvoden de fått, återfinns liknande arvodesnivåer. 
Även frilansar som är duktiga på att förhandla upp sina arvoden, har svårt att klara sig på intäkterna.
– Efter ett halvår av ”ja tack” till redaktörernas bud fattade jag grejen. Jag förhandlar alltid upp om det inte är fackförbundstidningsstandard och lyckas ganska ofta. Jag har aldrig förlorat ett jobb på att påpeka att arvodet behöver diskuteras, säger Marika Sivertsson, som började frilansa förra året.
– Jag utgår alltid från frilansrekommendationen. Man kan tro att det går jättebra för mig, men nej. Jag kan verkligen inte försörja mig. Kommer jag upp i 25 000 kronor i snitt per månad på F-skatt firar jag ändå med champagne. 

Det finns uppdragsgivare som betalar skäligt, eller till och med bra. Men de är få, blir färre och de lägger dessutom ut allt färre jobb. Fackförbundspressen betalar fortfarande bäst, generellt sett, men arvodesnivåerna är ändå låga i jämförelse med fast anställd personal.
– Vi har inte sänkt frilansbudgeten eller arvodena. Vi följer Journalistförbundets frilansrekommendation men risken finns ändå att frilansar får för lite betalt i förhållande till hur mycket tid de lägger ner, säger Annica Grimlund, chef för Lärarförbundets tidningsavdelning. 

De som bestämmer över frilansbudgetarna saknar förståelse för kostnaderna för frilansar, anser Rickard Jakbo, ordförande i Frilans Riks. 
– Vi måste få uppdragsgivarna att börja använda Frilanskalkylatorn, säger han.
Han tror på modellen att gå samman och kräva förhandling med uppdragsgivaren.
– Frilansarna och den lokala journalistklubben kan samverka. Det stora problemet är att redaktörerna inte förstår vilka kostnader det innebär att driva egen firma. 

Flera fackligt aktiva frilansjournalister hänvisar till arvodesförhandlingen på P3 Dokumentär år 2012 som det enda framgångsrika exemplet på hur svenska frilansar fått upp sina arvoden genom att gå samman. Men Journalistens granskning av arvoden på P3 Dokumentär visar att höjningen från 2012 är utraderad. 

Fakta/SÅ LITE BETALAR MEDIEFÖRETAGEN

• Cirka 400 kronor/timme (F-skatt). Så mycket har bland andra Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter, betalat frilansar det senaste året. Det motsvarar en månadslön på 12 000 kronor för en fast heltidsanställd journalist. (Enligt kollektivavtalet är lägstalönen för en anställd journalist utan akademisk utbildning 21 923 kronor/månad.)
• Mittmediakoncernen arvoderar frilansar mellan 146 och 394 kronor/timme, vilket som mest motsvarar en månadslön på 11 300 kronor för en fast anställd. Det visar en undersökning från Mellannorrlands frilansklubb.

5 VÄGAR TILL HÖGRE ARVODEN
Utredaren Kent Wernes förslag (till Journalistförbundet) för att motverka pressade arvoden och otrygghet:

1. Överväg att tillsätta en frilansombudsman. För att ge frilansfrågorna hög­re prioritet och skapa kontinuitet i arbetet med frilansfrågorna
2. Bilda en aktionsgrupp för bättre arvoden, som kan planera och driva arvodesfrågan.
3. Skapa ett nytt rekommenderat lägsta arvode, motsvarande lägstalönen enligt kollektivavtalet. Ett komplement till frilansrekommendationen: ett golv som det ska vara skamfyllt att gå under.
4. Utred rättsläget och frågan om kartellbildning, för att se om det är möjligt att förena ett kollektivt avtalat lägs­taarvode med nuvarande lagstiftning.
5. Utveckla och använd den nuvarande frilansstrategin mer när det gäller arvodesfrågan.