Grävande kvinnor mest på åskådarplats
De manliga journalisterna gräver i dyngan medan de kvinnliga kollegorna tittar på. Så kan man hårdraget beskriva könsuppdelningen inom svensk undersökande journalistik.
De manliga journalisterna gräver i dyngan medan de kvinnliga kollegorna tittar på. Så kan man hårdraget beskriva könsuppdelningen inom svensk undersökande journalistik.
Det finns inget som säger att kvinnliga journalister skulle vara mindre intresserade av grävjobb än vad männen är. Till exempel utgjorde kvinnorna nästan exakt hälften av antalet besökare vid helgens grävseminarium i Malmö.
Men när det gäller de mer framträdande rollerna inom den grävande journalistiken nöjer sig kvinnorna ofta med att sitta på åskådarplats.
Några siffror:
• Vid de senaste fem årens grävseminarier har två av tre talare varit män.
• Under samma period har 78 procent av Guldspadarna, inklusive hedersomnämnanden, gått till manliga journalister.
• Det är nästan bara killar som kommer till tals i Grävande journalisters tidskrift Scoop. I 17 slumpvis utvalda nummer av Scoop medarbetade 226 män och 44 kvinnor.
— Bland tittare och läsare finns stort behov av grävande med mer kvinnlig inriktning, men den grabbiga machokulturen dominerar på många redaktioner.
Det säger Cecilia Zadig, tidigare ordförande i Grävande journalister.
— Arbetsledarna måste ge mer akt på att sprida uppdrag av grävande karaktär till kvinnliga reportrar. De kvinnliga reportrarna kan göra jobben minst lika bra och kanske få med nya infallsvinklar på traditionellt manliga ämnen som ekonomi och politik.
Hon menar att begreppet undersökande journalistik måste breddas och omfatta mer än sånt som kan slås fast i siffror och enkla rubriker.
— Vi har fastnat i Watergatesyndromet. Vi lever mitt i ett paradigmskifte och vår tid ställer nya krav på oss journalister att också kunna ge mer av helhet, sammanhang och bakgrund.
— Kvinnor gör ofta jobb mer med utgångspunkt från människor och skildrar mer av skeenden. Därför har Marianne Spanner på Striptease i år fått guldspaden för sina reportage om fallet Elisabeth, även om det inte är ett klassiskt grävande.
— Med mer av kvinnligt grävande skulle det bli mindre uthängning av folk på det råa sätt som förekommit till exempel i samband med Sahlinaffären. Män har närmare till killerinstinkten och talar om att fälla tolvtaggare. Det eroderar förtroendet för oss som observatörer och granskare.
Bo G Andersson, avgående ordförande i Grävande journalister, håller med om att kvinnliga grävare bör stöttas om de är underrepresenterade.
— Men en ännu viktigare fråga är att få in fler invandrare bland dem som ägnar sig åt undersökande journalistik.
