”Oerhört att vi inte haft en diskussion om anonyma källor”

Sydsvenskans tidigare chefredaktör Hans Månson ger i sin nya bok exempel på när medier använt anonyma källor med katastrofalt resultat. Det mest storslagna misslyckandet i svensk presshistoria är Expressens klassiska ”avslöjande” i maj 1965 om att en beväpnad nazistcentral planerade en statskupp. Uppgifterna byggde på en enda anonym källa, som var en ökänd mytoman, vilket de två Expressenreportrarna inte kände till. Även Aftonbladets ”rapportering” 1998 om beväpnade nazister som hotade kända personer tas upp i boken.

Ser du några mönster i hur anonyma källor hanterats när det har gått snett?
– Många gånger har det handlat om att man inte har verifierat uppgifterna som källan lämnat. Chefredaktören för brittiska The Guardian Katherine Viner har sagt att det som skiljer god journalistik från dålig journalistik är arbete. Så är det med anonyma källor; man kan inte lita på dem, man måste göra sin research, säger Hans Månson.

Han anser att det inte bara är viktigt att kontrollera uppgifter, utan också vara noga med vilka uppgifter man väljer att återge.

– Man kan inte tillåta en anonym person att ägna sig åt karaktärsmord eller allmänt förlöjligande. Om jag vill kalla dig för en fähund måste jag stå med mitt namn. Anonyma källor ska inte användas för att färglägga eller spekulera, de ska lämna sakupplysningar som man måste försöka verifiera.

Samtidigt som anonyma källor är problematiska är de viktiga, menar han och citerar New York Times läsarombudsman Daniel Okrent: ”Det finns inget mer giftigt i ansvarsfull journalistik än anonyma källor. Det finns samtidigt inget mer nödvändigt”.

– Det finns tillfällen då man behöver citera en anonym källa, och det är när det inte finns något annat sätt att berätta, och då menar jag när det bokstavligen inte finns några dokument att hänvisa till. Om källans uppgifter inte går att verifiera men ändå är trovärdiga måste man förklara för läsaren varför källan har informationen, varför hen inte kan namnges men ändå förtjänar att bli trodd.

– Men som journalist måste du ha som utgångspunkt att skälet till att en källa vill vara anonym är att den inte säger hela sanningen, glider på sanningen, formulerar sig förmånligt i egen sak eller rent av inte talar sanning.

Har du något exempel på när det har hänt?
– Poliser läcker ibland felaktig eller onyanserad information anonymt under en pågående förundersökning i syfte att få reaktioner från misstänkta. Det vet jag har hänt. Det är ett jätteproblem för ansvarig utgivare. Under ubåtsjakterna lämnade anonyma källor inom Försvarsmakten uppgifter som inte stämde. De källorna kan ha varit intresserade av att få utökade medel, och överdrev därför hotbilder.

Metoo-hösten 2017 blev bruket av anonyma källor som riktade anklagelser om sexuella övergrepp mot kända personer legio.

– När Metoo kom förstod jag att jag skulle få mycket material till boken. Jag var helt säker på att det skulle gå överstyr. Men jag kunde inte ana att det skulle gå så makalöst illa. Folk tappade besinningen, säger Hans Månson.

– Det är oerhört att vi fortfarande inte har fått en diskussion om användandet av anonyma källor efter Metoopubliceringarna. Publicisterna måste nu skaffa sig policyer för hur anonyma källor används.

Fakta

Så hanterar du anonyma källor
Hans Månsons bästa råd:
1. Förutsätt att källan ljuger. Verifiera uppgifterna!
2. Anonyma källor kan citeras om sakfrågor, inte för ”färgläggning”.
3. Redovisa för publiken varför en anonym källa som lämnar uppgifter ändå är trovärdig.