Kina lägger en våt filt över det fria ordet
Sedan början av augusti är vi många som följer stormakten Kinas militära övningar och hot mot Taiwan som har flerpartisystem och en fungerande press- och yttrandefrihet. Men vi får inte glömma allt annat Kina gör för att förtrycka sin befolkning och förvägra den yttrandefrihet.
Abdushukur Muhammat Qumtur är en svensk-uigurisk journalist och poet som ägnar det mesta av sin tid åt att hjälpa till att bevara det uiguriska språket som talas av minst tolv miljoner invånare i Kina.
Medan det rapporteras en hel del om de förfärliga arbetslägren för uigurer talas det sällan om hur Kina systematiskt motarbetar det fria ordet och det uiguriska språket som var förbjudet mellan 1949 och1976. Det uiguriska alfabetet har ändrats tre gånger.
Fram till millennieskiftet var uiguriska undervisningsspråk från lågstadiet ända till universitetet. Men 2003 började det blåsa hårda vindar igen gentemot minoriteter i Kina. För uigurerna innebar det att kinesiska skulle bli undervisningsspråk jämte uiguriska. "Nu sker nästan all undervisning på kinesiska", suckar Abdushukur Muhammat Qumtur medan vi träffas över en kopp te i centrala Stockholm.
Uiguriska tidningar och tidskrifter förbjöds 2017. Folk som blir ertappade med böcker skrivna på uiguriska frihetsberövas av kinesisk polis och betraktas som kriminella.
Abdushukur Muhammat Qumtur berättar att många människor bränner böckerna eller kastar dem i floder. Böcker som har kastats i floder i Xinjiang har hittats i floder i grannlandet Kazakstan. Han hoppas att Sverige betraktar det uiguriska språket som hotat.
Jag håller med honom. Det är viktigt att det uiguriska språket bevaras för framtida generationer.
Men det är inte bara det uiguriska språket som hotas i Kina. Situationen för det fria ordet i Tibet påminner mycket om Ankaras politik gentemot det kurdiska språket i decennier. Kina motarbetar det tibetanska språket på alla sätt. Kina avlyssnar alla mobilanvändare i Tibet för att registrera de som talar tibetanska. Barnen tvingas överge sitt språk för att tala kinesiska. Tibetaner som har en bild på den andlige ledaren Dalai Lama eller en Tibet-flagga straffas hårt av Peking-regimen. Kina vill utradera den tibetanska identiteten. Utländska journalister tillåts inte besöka Tibet varför västvärlden inte känner till förtrycket av sex miljoner tibetaner.
”Snart kommer få att tala tibetanska”, sa den tibetanske författaren, poeten och människorättsaktivisten Tenzin Tsundue till mig nyligen på en demonstration på Mynttorget utanför Riksdagen i Stockholm.
Och nu exporterar Peking-regimen samma yttrande(o)frihet till Hongkong, bortsett från språket.
Sedan den nya säkerhetslagen antogs i Hongkong ifjol har nästan alla oberoende och prodemokratiska medier tvingats stänga i Hongkong. För tjugo år sedan hade Hongkong plats 18 i Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex. I år har Hongkong plats 148 i samma index.
För att uppmärksamma nedmonteringen av medierna har den brittiska organisationen Hong Kong Watch, som bevakar mänskliga rättigheter, släppt rapporten The crackdown on media freedom in Hong Kong.
Läsningen av rapporten gjorde mig förfärad inför framtiden. Det finns inga spår av den ganska nyligen oerhört livliga pressfriheten i Hongkong längre. Min oro bottnar i att det kan gå snabbt att bli av med vår yttrandefrihet, ja till och med språk, när en despotisk makt har bestämt sig. Min upprördhet beror på att varken FN, EU eller stormakter bryr sig om det fria ordet såsom de påstår.
