”Källskydd? Hur viktigt kan det vara?”
En dörr. Är det verkligen något att bråka om? På bordet låg en ritning över den nya lokalen för 8 sidor. Jag var chefredaktör och nu skulle tidningen ges ut av Myndigheten för tillgängliga medier, efter att Centrum för lättläst lagts ner. UPPDATERAD
Men något viktigt saknades. En stängd dörr mellan redaktionen och myndigheten.
– Hur tänker ni? Tidningen kan inte sitta inne i myndigheten.
Suckar och stön. En dörr? Hur viktigt kan det vara?
– Helt avgörande. Hur ska vi annars kunna skydda våra källor?
Mer suckar och stön. Någon föreslog att vi bara skulle göra nyheter där vi inte använde ”känsliga” källor.
Källskydd. Hur viktigt kan det vara?
Det här var för några år sedan. Vi fick en dörr, som jag lika ofta som envist gick och stängde.
Men när jag hörde Annica Grimlund hålla ett känslomässigt anförande på Fackförbundspressens dag där hon berättade varför hon avgått som chef för Lärarförbundets tidningar kom allting tillbaka som om det vore i går.
– Jag var naiv, sa hon.
Och berättade hur förbundsstyrelsen gick bakom hennes rygg för att bit för bit avskaffa tidningarnas oberoende. Allt började med att ordföranden var missnöjd med hur hennes förbund framställts i en artikel.
Och det slutade med att förbundsstyrelsen beslutade att tidningarna inte längre ska granska förbundet. Tidningarna ska integreras i kommunikationsavdelningen där all kommunikation ska ”ledas och planeras samordnat”.
Förra veckan blev det känt att Lärarförbundet också vill omfördela resurserna. Avdelningen ska bli tre kommunikatörer rikare och tre journalister fattigare.
Arkitekterna bakom nyordningen lindar inte ens in orden när de beskriver färdriktningen. En konsult bakom kommunikationsutredningen deklarerar att ”en organisationstidnings självständighet är helt ointressant” och att ”det inte behöver vara viktigt för medlemmarna med en fri och oberoende tidning”.
För ja, hur viktigt kan det vara?
I morgon, den 3 maj är pressfrihetens dag. Dagen då vi uppmärksammar hur totalitära stater fängslar journalister som Dawit Isaak bara för att de använt pennan som vapen. Och som en brutal påminnelse över nyhetsförmedlingens yttersta pris sker ett attentat samma vecka i Kabul där nio journalister mördas.
Att vara journalist är inte vilket jobb som helst. Vi sätter oss själva i pant för att sanningar ska komma fram.
För journalistik är inget som kan reduceras till en agenda hos någon kommunikationsavdelning. Eller något som ska läggas i händerna på giriga organisationskonsulter, måna om att hålla sig väl med uppdragsgivaren.
För om det är något vi journalister vet, så är det att bara oberoende, granskande journalistik kan få människor att prata. Och det kan nog både de där konsulterna och deras uppdragsgivare behöva bli påminda om.
De hade kunnat lyssnat på min kollega på Sveriges Natur, Kerstin Lundell. Häromveckan stod hon på scenen i Helsingborg och tog emot sin andra guldspade. Hon berättade hur hon hade kört fast. Hur hon förtvivlat försökte få sina källor att prata.
Hon visste att Strålsäkerhetsmyndigheten hade mörkat allvarliga risker med slutförvaret av svenskt kärnavfall. Risker som kunde leda till att människor dör. Risker, som när de senare blev kända genom tidningens granskning, gjorde att domstolen stoppade förslaget. Hon frågade mig hur hon skulle komma vidare. Jag sa ’Du kan få sitta i fängelse om du röjer dina källor’.
Så hon sa det till sina källor. Då vågade de prata.
Hur viktigt kan det vara?
Precis just så viktigt.
***
3 maj 2018
Låt inte GDPR inskränka offentlighetsprincipen
Så hände det som inte skulle ske. Politikernas vackra ord om att EU-medlemsskapet inte ska innebära inskränkningar i svensk tryck- och yttrandefrihet har suddats ut i och med att dataskyddsförordningen, GDPR, träder i kraft.
Lerums kommun informerar nu sina invånare att de på grund av GDPR slutar att publicera handlingar, kallelser och protokoll från politiska instanser på sin sajt och att de stänger ned sitt diarium på webben.
Det är sorgligt och skulle enkelt ha kunna undvikas genom att svenska politiker sätter ned foten och helt enkelt säger att yttrandefriheten går före. En enkel och logisk åtgärd är att de kräver att offentlighetsprincipen självklart ska gälla även för digitala handlingar, i ett EU och Sverige som blir allt mer digitaliserat.
Journalistförbundet lyfter frågan i en debattartikel i tidningen Publikt.
”Sverige har världens bästa offentlighetsprincip. När vi nu också ska bli bäst på digitalisering måste offentlighetsprincipen vara med som en faktor i det arbetet. Justitieminister Morgan Johansson behöver driva på för att detta ska ske.”
Att värna den personliga integriteten är ingenting nytt för oss journalister. Källskyddet är en av de mest grundläggande rättigheter vi har att förhålla oss till i varje kontakt vi tar.
Men lika viktig är insynen i myndigheternas arbete och rätten att ta del av allmänna handlingar. Att på det här sättet låta implementeringen av en EU-förordning försvåra för medborgarna att kunna ta del av och granska myndigheternas arbete får inte stå oemotsagt.
