Kladdigt fjäskande i Almedalen
Låt mig gå rakt på sak: Under de senaste dagarna här i Visby växer min frustration. Hur många journalister och chefer har public service skickat hit till Almedalen? Vad kostar hotellrummen, arbetsrummen och hela satsningen? Hur mycket arbetstid läggs ner? Varför?
Det är första gången jag är här. I egenskap av huvudredaktör för SVT Opinion tjatar jag på politiker, pressfolk och debattörer att i framtiden ringa till mig när de vill skriva debattartiklar. Min närvaro här leder förhoppningsvis till att fler och tyngre skribenter väljer att göra utspel och debattera hos oss, istället för till exempel DN eller Aftonbladet. SVT vill att jag som huvudredaktör för en av Sveriges största debattsajter ska vara på plats, en åsikt jag delar.
Flera medarbetare inom public service sliter hårt den här veckan. Livesändningar, strulande teknik och oväntade problem skapar stress och frustration. Många somnar tidigt på kvällarna, och går upp tidigt på morgonen. De flesta kollegor har varit här tidigare. Många är på ett eller sätt kritiska mot fenomenet Almedalen.
Själv knyter jag en mängd nyttiga kontakter med alltifrån amerikanska kongressmän till kända svenska författare. Jag delar ut flyers om de kurser som vår förening arrangerar i höst, till det fåtal grävande journalister som jag stöter på (hej Fredrik, underbart att se dig på benen igen!).
Jag bjuds på rosé i plastglas av PR-byrån Prime (tack, Charlie!), Aftonbladet bjuder också på ett glas rosé (tack, Ehsan!), men annars består mutorna mest av gratis kaffe, juice eller godis.
När jag traskar fram och tillbaka på gatstenen i Visby hälsar jag på en mängd chefer och mellanchefer inom public service. Vad gör de här, tänker jag? Ska alla vara med i direktsändningarna? Varför ser de så avslappnade ut i sina shorts och solglasögon?
Inför Grävseminariet i Umeå i mars i år så tjatade vi i FGJ-styrelsen på mediechefer runtom i landet. Vi vill att de skulle lägga några tusenlappar på sina reportrar och skicka dem till Gräv. De flesta cheferna sa nej, många vill pruta. Alltför få chefer lät sig övertalas att skicka sina medarbetare till Gräv för att förkovra sig, låta sig inspireras och få tips från kollegor.
Almedalsveckans höjdpunkt är enligt många DJ Battle på onsdagskvällen. En mängd sponsorer bjuder in journalister och politiker att spela skivor. När jag kliver in på Kallis gör jag sällskap med flera hundra journalister, politiker och PR-folk. Många är berusade, helrör med champagne bärs ut och vakterna skäller åt folk att sluta dansa på borden.
Carl Bildt, Eva Hamilton, Erik Fichtelius, Mona Sahlin, Ebba Busch, Steffo Thörnqvist, Beatrice Ask, Mikael Damberg, Christer Björkman och många fler – det är väldigt gott om politiker och journalister som dansar, skålar och skrattar tillsammans.
Det kladdiga fjäskandet sker helt öppet. Mitt under det viktiga supervalåret 2014, när vi journalister dränks i utspel, jippon och pr-kampanjer väljer våra chefer att åka hit och mingla med samma makthavare som vi har i uppdrag att granska. I en tid av besparingar så läggs resurser på representation istället för granskningar.
På dansgolvet ser jag mellanchefer inom public service, och när SVT slår TV4 i DJ Battle jublas det rejält på Kallis.
Ni chefer som föreläser om transparens och kräver öppenhet av andra makthavare – kom igen nu: kliv fram och berätta, vad kostade just din vistelse på Gotland?
Under veckan i Visby har jag pratat med en mängd journalistkollegor från hela landet. Många skakar på huvudet över absurda priser på flygbiljetter, boende och konferensutrymmen. Helt klart är att en hel del licenspengar spenderas under den här veckan, men hur mycket?
Efter Almedalsveckan och efter semestern tänker jag som FGJ-ordförande ringa några säljsamtal . Jag ska försöka övertyga chefer inom public service att låta ambitiösa journalister åka till Grävseminariet 2015 i Jönköping, och jag tänker fråga: ”Vad gjorde du i Almedalen?”.
Terje Carlsson
Ordförande Föreningen Grävande Journalister.
