Granska Kustbevakningens påståenden om sjöfylleri

29 augusti, 2018

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

DEBATT Varje sommar kan Kustbevakningens kommunikationsavdelning fira nya triumfer när de basunerar ut den nya sjöfyllerilagens förträfflighet. Helt oemotsagd får myndigheten ut sitt budskap om att lagen fungerar. Men varför är svenska journalister så okritiska? För den som är seriöst intresserad av att rapportera om båtliv, lagstiftning och sjösäkerhet så finns det några enkla frågor att ställa nästa gång Kustbevakningens pressmeddelande landar i inboxen, skriver författaren och debattören André Persson.

Sommar och båtsäsong igen. Sedan några år innebär det också att Kustbevakningens New Public Management-marinerade kommunikationsavdelning går på extra högvarv. Lagom till midsommar drar man nämligen igång sitt årliga propagandamaskineri som syftar till att stärka sagda myndighets raison d’être. I detta självförhärligande imagearbete ingår det framförallt att peka ut vanliga båtägare som potentiella mördare så fort de har druckit ett glas vin i sittbrunnen. Kustbevakningens huvudbudskap är att ”sjöfylleriet minskar”, något som sägs vara den nya sjöfyllerilagens förtjänst. Berättelsen om ”sjöfylleri” är förvånansvärt lättsålt till den svenska journalistkåren. Om antalet olyckor pratas det sällan. Det borde man göra. För om man som journalist hade lyft blicken en aning, så hade kanske synen på Kustbevakningens arbete och den nya sjöfyllerilagen varit en annan.

Det här är bakgrunden. Tidigare hade Sverige en sjöfyllerilag som satte gränsen för grovt sjöfylleri vid 1,0 promille, med ansvarsregel därunder för så kallat enkelt sjöfylleri vid framförandet av fritidsbåt. Många aktörer inom svenskt båtliv menade att det var en rimlig och fullt fungerande lag som åtnjöt en bred förståelse bland såväl båtfolk som rättsvårdande myndigheter. Dessutom harmonierade den med våra närmaste grannländer. 2010 infördes en ny sjöfyllerilag som innebar en gräns om 0,2 promille för att framföra båtar längre än 10 meter och/eller kunde nå 15 knop. Flera remissinstanser menade att lagen var snäv, onödigt hård i sin tillämpning och inte rättssäker. Men lagen drevs igenom i riksdagen, ivrigt påhejad av nykterhetsrörelsens och Kustbevakningens lobbyister. Var det någon som rapporterade om det?

Och hur såg det egentligen ut med sjösäkerheten 2010? Hur illa var det? En nyfiken journalist hade enkelt med hjälp av statistik från Transportstyrelsen kunnat se att antalet båtolyckor med dödlig utgång hade minskat kraftigt de senaste 40 åren, från drygt 120 personer omkomna om året i början av 1970-talet, till ett drygt tjugotal, fyra decennier år senare. En ganska tydlig trend som kunde visa att svenskt båtliv var (och är) ganska säkert. Som sagt. Bättre då att som Kustbevakningens PR-avdelning tala om antalet blåskontroller.

2013-2016 utfördes 9 656 blåskontroller med 398 anmälda brott som följd. Av dessa var det bara drygt 150 personer som dömdes i tingsrätten, allt enligt nyhetsbyrån Siren. Mindre än hälften av de som blåste positivt kunde alltså dömas för att ha mer än 0,2 promille. Den som hade umgåtts lite mer med de här siffrorna kanske också skulle börja undra vad Kustbevakningen och dess påhejare har för prioriteringar; av de totalt 21 personer som omkom i fritidsbåtsolyckor under 2017, så omkom 16 personer inom kommunalt räddningsområde, det vill säga på insjöar, åar och i andra vattendrag, där Kustbevakningen inte verkar. Endast fem (!) personer omkom under 2017 där Kustbevakningen patrullerar. Transportstyrelsen konstaterar också på sin webbplats: ”Det är anmärkningsvärt att det i mycket båttäta kust- och skärgårdsområden har inträffat förhållandevis få olyckor – ingen enda på västkusten och 3 i Stockholms skärgård”.

Fanns det någon i medierna som ville sätta detta i perspektiv? Bena ut och förklara? Ifrågasätta? Drygt 10 000 blåskontroller på tre år? Är det befogat? Kanske. Många båtägare tycker inte det, råkar jag veta. Under åren som gått har det funnits gott om vittnesmål som har kunnat berätta om Kustbevakningens orimliga hetsjakt på barnfamiljer i fritidsbåtar. Finns det några målkonflikter här? Sinkar det miljöarbetet? Spaningen efter båtmotortjuvar? Och sen har vi straffpåföljden: Att dricka en öl och framföra en eka på tom och kavlugn fjärd renderar ett straff motsvarande misshandel. Är det rimligt? Lagar skall ju trots allt vara det; rimliga. Så synd bara att ingen journalist verkar ha ställt frågorna som kunde visa på skevheten. Grävde lite. Gjorde sitt jobb. Då hade kanske berättelsen kunnat ta en annan vändning. Kanske hade den nya sjöfyllerilagen beskrivits på ett annat sätt? Kanske hade också Kustbevakningen fått lite tuffare frågor om sina arbetsmetoder? Kanske hade medierna också kunnat rapportera om en nyutkommen reportagebok i ämnet?

Jag tror att skälen till att Kustbevakningens falsarier år efter år får stå oemotsagda beror på tre saker: Alkohol, båtliv och män. Alkohol är ett oerhört laddat ämne i svensk offentlighet och inrymmer en stark moralisk fördömande dimension som gör att debatten lätt vulgariseras. Ordet ”fylleri” är i det här sammanhanget kraftigt devalverat. Dessutom är båtar och båtliv för många ett tekniskt och praktiskt svårt ämne, fullt av knepig nomenklatur och oskrivna regler, inte sällan förknippat med just män; surmulna män, regelfascister och nyrika idioter. Knappast samhällets olycksbarn enligt gängse mediedramaturgi. Jag förstår. Området känns både smalt, svårt och tråkigt. Och många av de mest högljudda aktivisterna både ser ut som och låter som Ulf Brunnberg. Vita män i röda byxor. Iskallt. Men är det tillräckliga skäl för att inte ställa några enkla journalistiska frågor till en myndighetskommunikatör? Ifrågasätta ett pressmeddelande-baserat TT-material? Jag tycker inte det. Men för att göra det lite enklare så har jag sammanställt några korta frågor som du kan ställa nästa gång du kommer i kontakt med Kustbevakningens pressmaterial:

1. Vad har den nya sjöfyllerilagen haft för effekt på de svåra olyckorna till sjöss?
2. Kan man verkligen jämföra bil- och båt? Väg och hav? Till och med HD slår fast att den straffpraxis som gäller vid rattfylleri inte kan vägleda straffen för sjöfylleri vid samma promillehalter.
3. Givet de extremt låga olyckstalen och de stora kostnaderna för den här övervakningen – är det verkligen befogat att lägga så stora resurser på att jaga och straffbelägga båtägare som kan ha druckit en öl till lunch?

André Persson
kommunikationskonsult, författare och debattör, aktuell med boken Kustbevakningen – en berättelse om myndigheten som gick på grund

Kommentarer

Det finns 7 kommentar på sidan.


Kommentera
Kommentarer på Journalisten är till för yrkesdebatt och är förhandsmodererade. Det innebär att de inte kommer att publiceras direkt. Kommentarer som innehåller hat, hot eller personpåhopp kommer inte att publiceras. Journalistens ansvariga utgivare ansvarar även för kommentarsfältet.
Inlagt av Anders ons, 2018-08-29 21:53

Håller helt med. Varför sånt fokus på alkohol? Varför inte livräddning, vilket täcker in en hel rad andra prioriteringar till sjöss. Jag är ofta i skärgården men har aldrig sett Kustbevakningen hjälpa vanligt båtfolk. Det är frivilligorganisationer som t ex Sjöräddningens uppgift säger man. Det är groteskt att lägga så mycket resurser på att jaga vanligt folk på sjön utan fokus på att hjälpa. I min mening är Polisen både mer kompetent och har ett bredare mandat att sköta både regelefterlevnad och räddning. Varför inte ge Sjöpolisen mer resurser iställlet så är jag övertygad om att vi räddar fler liv!

Inlagt av Fredrik Persson tors, 2018-08-30 07:23

Fantastiskt bra artikel angående ”nya” sjöfyllerilagen, mitt i prick! Tack!

Inlagt av Arvid Andersson lör, 2018-09-01 09:31

Jättebra skrivet, tycker du kunde haft med: ”edan 2001 har definitionen vidgats till att omfatta också de som förolyckas på bryggan på väg till eller ifrån en fritidsbåt.”
Saxat från länken i artikeln. Anmärkningsvärd organisation..

Inlagt av Staffan Kvarnström sön, 2018-09-02 20:47

Suck! Varför skjuta på pianisterna, polis och Kustbevakning? Lagarna stiftas av Riksdagen och då måste man påverka politikerna för att få en ändring till stånd.
Fortsätt gärna med det men anklaga inte myndigheterna som har till uppgift att tillse lagarnas efterlevnad. Vi vill väl inte att våra skärgårdar också ska upplevas som ” utsatta områden” där myndigheterna inte kan verka!?
Återigen : ” Jag kör ju bara en liten folka på väg hem från en liten fest- varför kan inte jag få ta några glas även om jag tycker att alla yrkesförare jag möter naturligtvis måste vara helt nyktra?”
Gärna 0,5 promille men då ska det gälla alla i samma farvatten - allt annat är ju rena diskrimineringen!

Inlagt av André Persson mån, 2018-09-10 20:24

Jag beskriver ganska utförligt i min bok hur Kustbevakningen aktivt bidrog till lagändringen eftersom det gav dem en bra hävstång i budgetförhandlingarna.

Inlagt av Ola Ljungberg tors, 2018-09-13 00:55

Hej Staffan. "pianisterna" har själva gjort sig till måltavlor i.om med sin propaganda där de förändrar verkligheten. Framgår i boken och i artikeln.

"Vi vill väl inte att våra skärgårdar också ska upplevas som ” utsatta områden” där myndigheterna inte kan verka!?" Självklart inte. dels har fylleri aldrig varit tillåtet och det är en extremt stor skillnad mellan problem på sjön och utsatta områden. När det gäller på sjön så är det inte ens mätbart. Var inte så bombastiskt och demoniseande- fakta finns.

" Jag kör ju bara en liten folka på väg hem från en liten fest- varför kan inte jag få ta några glas även om jag tycker att alla yrkesförare jag möter naturligtvis måste vara helt nyktra?”
Logiken här haltar. Jämföra land med sjötrafik?! Det håller inte slår HD fast.

"Gärna 0,5 promille men då ska det gälla alla i samma farvatten - allt annat är ju rena diskrimineringen!"
Finns ingen empiri som talar för vare sig 0,2‰ eller 0,5‰. Först vid 1‰ börjar det synas men oavsett alkohol och båttyp så är som sagt olyckor på sjön inte mätbara. Jo en sak. Inom denna lags promillezon finns inga olyckor sedan 1994. Men det mörkar KBV. Lagen är bra endast för att de [KBV] kan nykriminilasera skötsamt folk med den. Otäckt agerande av en myndighet för sitt existensberättigande.

Inlagt av Henrik mån, 2018-10-29 20:29

Sjöräddning är en vanligt förekommande del av KBV’s verksamhet. Vad du sett eller inte sett får stå för Dig. Att ”man” (vem är det, förresten?) sagt det tror jag inte ett dugg på. KBV svarar på i princip alla SAR-larm.

Senaste numret

Prenumerera

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet

Säg upp din prenumeration här

Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies