Ändra den pressetiska regeln om självmord
”Iaktta stor försiktighet vid publicering av självmord och självmordsförsök särskilt av hänsyn till anhöriga och vad ovan sagts om privatlivets helgd.” Så lyder den åttonde pressetiska regeln som sannolikt bidragit till många frågor.
För vad innebär egentligen ”stor försiktighet”? Vad är det man ska vara försiktig med? Hur rapporterar man på rätt sätt? Kan felaktig rapportering bidra till fler självmord?
När det handlar om självmord finns en mängd myter och tabun. Dessa har under decennier sannolikt påverkat mängder av redaktioner och journalister till att inte alls rapportera om ett av våra största samhällsproblem.För vem vill bli kritiserad för att bidra till självmord? Myten säger ju att man inte alls ska tala om självmord. Och den åttonde pressetiska regeln sprider knappast ljus över hur bra rapportering kan se ut utan har snarare befäst myten.
Vi journalister vill skapa identifikation mellan den vi rapporterar om och läsaren/lyssnaren/tittaren. Då har vi förmedlat något viktigt. Men vad händer när vi rapporterar om en person som tagit sitt liv och någon kan identifiera sig med hur denne ”löste” sitt livsproblem?
Säg att en 14-årig pojke som är mobbad läser om en annan 14-årig pojke som också varit mobbad men som tog sitt liv. Han får se närbilder på hur pojken såg ut. Kanske påminner de om varandra. Han får också se platsen där pojken tog sitt liv samt ta del av hur han gick till väga. Då kan identifikation uppstå och den förstnämnde kan tänka ”kan han så kan jag”.
Världshälsoorganisationen, WHO, har ett antal riktlinjer för hur medier bör rapportera om självmord. WHO visar också i mängder av rapporter att okunnig rapportering bidrar till tragedierna. Ett exempel är den tyska TV-serien Death of a student. Inför varje episod visades hur en man ställde sig på ett tågspår och blev påkörd.
När serien visades ökade järnvägssuiciden bland 15-19-åringar med 175 procent. Effekten blev densamma när serien repriserades ett par år senare.
Den åttonde pressetiska regeln hjälper inte någon journalist att bättre förstå hur man bör gå till väga. Därför bör den ersättas med ”Undvik att skapa identifikation mellan någon som tagit sitt liv och den som tar del av rapporteringen”. På så sätt kan regeln bli ett verktyg för att hjälpa journalister och redaktioner. Dessutom bör det finnas en länk till WHOs riktlinjer för hur man bör rapportera. Dessa hittar du här: https://kimigrering.ki.se/sites/default/files/who_media_jan_2012.pdf
Alfred Skogberg
generalsekreterare, Suicide Zero
