Gå direkt till textinnehållet

Jack Werner: ”Det är kanske historiska reportageböcker jag vill jobba med”

Boken Berättelsen om Ormen Friske tillkom ur en längtan av att få sitta på Riksarkivet. Men sedan växte lojaliteten fram gentemot de omkomna och anhöriga. ”Jag vill inte att den här händelsen ska fortsätta att vara bortglömd”, säger Jack Werner.

Journalisten och källkritikproffset Jack Werner gjorde sig ett namn med Viralgranskaren i Metro, har rest landet runt och föreläst om vikten av att faktakolla innan man sprider uppgifter på nätet.

Hans tidigare böcker Creepypasta: spökhistorier från internet (2014) och Ja skiter i att det är fejk det är förjävligt ändå (2018) handlar om just spridningen av märkliga berättelser på nätet.

Hans nya bok Berättelsen om Ormen Friske ligger så långt från de hålögda nättrollen som man kan komma. Den handlar om 15 svenska vältränade frisksportare som omkom när vikingaskeppet Ormen Friske förliste i Helgolandsbukten midsommarhelgen 1950.

– Jag hade tröttnat på att höra mig själv säga att ”det är viktigt att tänka innan man delar” till gymnasielever. Jag längtade efter att få göra riktig historisk research, gärna om en omotiverat bortglömd händelse. Sedan snubblade jag över den här historien och såg det som en kul anledning att få sitta på Riksarkivet, för det har jag velat göra länge, säger Jack Werner.

Det var så det hela började, men sedan växte lojaliteten fram gentemot besättningen och framför allt deras anhöriga som hade lämnats i mörkret med den tragiska händelsen.

– Jag ville ge dem upprättelse av något slag. Upprättelse behöver inte handla om att man får rätt, utan kan handla om att se till att en historia inte försvinner ur människors medvetande. Jag vill inte att den här händelsen ska fortsätta att vara bortglömd.

Varför valde du denna händelse?
– Av den uppenbara rubriken ”Vikingaskepp sjönk för 70 år sedan – är sedan dess bortglömt”.

Boken fokuserar på människorna och miljöerna, inte själva förlisningen. Ändå kommer Jack Werner längre än vad tidigare granskare har gjort i att slå fast händelseförloppet, och han når en dramatisk slutsats – som inkluderar ett bombardemang.

– Det är nog klarlagt nu i och med detta, skulle jag säga. Det måste förhålla sig på det sättet som tidigare forskare Rune Edberg visat på. Men min ambition har inte varit att få förståelse för det faktiska skeendet, utan för människorna, och varför historien är så bortglömd.

Var det något som överraskade dig under researchen?
– Jag är född i slutet av 1980-talet och har aldrig upplevt något föreningsliv på det sätt som fanns i Sverige förr i tiden. Det var en otrolig ögonöppnare hur betydelsefull en organisation som Frisksportförbundet var för sina medlemmar.

Det här ligger ganska långt ifrån vad du brukar arbeta med. Kommer du att fortsätta i det här spåret?
– Det var en testballong. Jag tyckte oerhört mycket om att jobba med den här boken. Det är kanske historiska reportageböcker jag vill jobba med. Men det är också viktigt för mig att det möter en efterfrågan. Hur den här boken tas emot blir avgörande för om jag ska fortsätta att ägna mig åt den här sortens berättelser, eller om jag ska göra något annat.

Och hur har mottagandet varit?
– De flesta recensioner har varit bra, men det har förekommit kritik mot dispositionen och urvalet, och det kan jag ta för det är medvetna val. Det är inte en idealisk tid att släppa en bok, pandemiproppen har lossnat och nu är konkurrensen om uppmärksamhet enorm. Samtidigt pågår det ett krig i Europa, och det är förstås viktigare än en 70 år gammal berättelse om ett vikingaskepp. Men det viktigaste har varit de anhörigas reaktioner. De har haft nytta av den, den har fyllt luckor. Det känns väldigt tillfredsställande.

Fler avsnitt
Fler videos