Gå direkt till textinnehållet

Han grävde om konstkuppen mot egna tidningen – spåren ledde till Clark Olofsson

Arvika Nyheters reporter Anton Eriksson började följa spåren efter konstkuppen mot den egna redaktionen 1991 och hittade kopplingar till Arvikas undre värld och till Clark Olofsson – som erbjöd att sälja tillbaka konsten. ”Det här är en helt otrolig historia”, säger Anton Eriksson.

Den 9 februari 1991 slog någon in ett fönster på Arvika Nyheters redaktion och stal tavlor värda totalt 1,2 miljoner kronor. Bland konstverken fanns en oljemålning av ett vinterlandskap av Gustaf Fjaestad, värderad till 550 000 kronor (i dagens penningvärde cirka 900 000 kronor).

Några dagar senare hittades några av de mindre värdefulla tavlorna i en park nära redaktionen. Rikslarm gick ut, men brottet kunde aldrig lösas och tavlorna är fortfarande saknade. Tills nu.

Arvika Nyheters förstasida måndagen den 11 februari 1991.

Annons Annons

Förra året berättade Arvika Nyheters reporter Anton Eriksson om kuppen i tidningens podd, AN-podden. Och sedan började tipsen komma, bland annat per vykort, med anonym avsändare. Anton Eriksson följde upp flera av tipsen och upptäckte att ett namn återkom gång efter gång, som en ”röd tråd genom historien”.

Mannen som är i övre medelåldern kommer från Arvika och är dömd för flera våldsbrott och rån. Det skulle också visa sig att han är konstintresserad och nära vän med den rikskände popgangstern Clark Olofsson, som bland annat agerat mellanhand i samband med rififikuppen mot Moderna Museet 1993.

När Anton Eriksson kontaktade Clark Olofsson fick han ett erbjudande om att köpa tillbaka konsten som stulits från Arvika Nyheter.

”Jag kan skaffa fram tavlorna, inga problem”, sade Clark Olofsson, men att det skulle kosta en slant, ”pojkarna vill ha lite kompensation också”.

Gustaf Fjaestads oljemålning var den högst värderade tavlan som stals vid kuppen mot Arvika Nyheter 1991. Tavlan är fortfarande försvunnen.

Idén att gräva i ett över 30 år gammalt inbrott kom under ett redaktionsmöte hösten 2021.

– Jag hade aldrig hört talas om konstkuppen, men min mamma jobbade faktiskt på Arvika Nyheter ungefär vid den tiden. Det fanns en uppgift om att någon kontaktat NWTs ägare Staffan Ander och erbjudit att sälja tillbaka tavlorna. Så jag började göra efterforskningar, och spåren ledde till slut till Clark Olofsson, säger Anton Eriksson.

Nyheten att Clark Olofsson säger sig veta var de stulna tavlorna finns fick spridning och vållade debatt.

– De flesta reaktioner på granskningen har varit positiva, särskilt från journalistkollegor, men det finns också många som inte gillar att man ger Clark Olofsson mer uppmärksamhet – han har fått mycket utrymme i medier genom åren. Det kan jag ha förståelse för samtidigt som man måste kunna intervjua de personer som har information, i det här fallet var det han.

Vad tänkte du när Clark Olofsson erbjöd dig att köpa konsten?
– Att det här är en helt otrolig historia. Jag har jobbat med den här granskningen ganska länge, och nu visar det sig att tavlorna kanske finns kvar, och i närheten av Arvika. Jag var tydlig med att jag var journalist och ville berätta storyn om konstkuppen, att jag inte var ute efter att köpa tavlorna.
 

Fotnot: Anton Eriksson börjar på nytt jobb den 20 februari, på Sveriges Radio P4 Värmland.