Halva tiden vigs åt journalistik

Inga-Lill Cras. Foto: Åke Ericson 

Byggande, boende, belysning.

Det är de tre områden som Uppsalabon Inga-Lill Cras frilansjournalistik kretsar kring. Hon är medlem i Journalistförbundet och har frilansandet som huvudsyssla, men kallar sig hellre skribent.

– Skribent är ett bättre och bredare begrepp. En del av min tid ägnar jag åt att jobba som redaktör för en reklamtidning, och under sista året har jag börjat ta informationsuppdrag på frilansbasis för företag.

Hon säger sig ha journalistiken som huvudfåra, men att ta andra typer av uppdrag är något hon behöver för att få en hyfsad lön.

– Sen är det väl så att de flesta egentligen vill jobba med olika saker. Och som frilans kan man det. Så jag ser blandningen som positiv.

Hon har arbetat med att skriva och göra layouten i Svensk Färgcentrums medlemstidning Färgnotiser. Tidningarna Ljuskultur, Aktuell Säkerhet, Utemiljö och Damernas Värld är andra tidningar hon medverkat i. Däremot har hon aldrig försökt att uppvakta dagspressen.

– De betalar för dåligt.

Inga-Lill Cras tillhör därmed de 46 procent av de förbundsanslutna frilansjournalisterna i Sverige som drygar ut journalistinkomsterna med andra uppdrag. Men hon tackar också nej till jobb som är för långt från journalistrollen, till exempel när hon erbjöds ett uppdrag som i praktiken innebar en roll som säljare.

Hur frilansmarknaden utvecklats generellt under senaste åren säger hon sig ha svårt att bedöma, men inom fackjournalistiken tycker hon sig ha märkt en trend:

– Marknaden verkar ha blivit både större och mindre samtidigt. Min känsla är att de rent journalistiska uppdragen har blivit färre, men att skriv- och informatörsuppdragen för företag har ökat. Det är säkert därför som varannan frilans också gör jobb utanför den rena journalistiken, tror hon.

Löneutvecklingen för de journalistiska uppdragen har enligt Inga-Lill Cras stagnerat.

– Det är samma belopp som gäller nu som för tio år sedan. Men jag tror att jag själv har blivit bättre på att strukturera min tid, så på så sätt får jag ändå någon slags löneutveckling.

Journalistförbundets frilansrekommendation är inget hon följer i prissättningen.

– Nej, den är en minimirekommendation, så om man har specialkompetens ska man ju ligga över den nivån. Men de flesta frilansjournalister verkar ju få mind-re än rekommendationen så det är lite olika.

– Mitt sätt är att förhandla i kraft av att vara representant för ett företag, inte som journalist. Jag har registrerat aktiebolag, och när jag ringer och talar med uppdragsgivare är det som representant för företaget, inte mig själv. Det är till stor hjälp.

Inga-Lill Cras säger att hon har lättare att bottna i denna icke-journalistiska roll än andra kolleger. Hon är i grunden utbildad landskapsarkitekt, och det är ett stöd när hon ska prissätta, förhandla och se journalistiken som en vara, inte som ett uttryck för hennes själ.

– Det handlar om hur man ser på sin yrkesroll. Jag har en annan grundidentitet än journalistens, och det gör det lättare för mig i ekonomiska frågor. Mitt tips till andra är att inse att man inte säljer sig själv. Man säljer sin produkt, att man frigör sig från artikelns innehåll när man diskuterar ersättning.