Framtider är här
Från 1990 fram tillch med 1996 förlorade Sveriges morgon-tidningar var tionde prenumerant. Det betyder att nästan 400 000 hushåll valt att antingen helt avstå från morgontidning, eller att man minskat från två till en.
Från 1990 fram tillch med 1996 förlorade Sveriges morgon-
tidningar var tionde prenumerant. Det betyder att nästan 400 000 hushåll valt att antingen helt avstå från morgontidning, eller att man minskat från två till en.
Samtidigt tappade kvällspressen mer än var tredje köpare — minus 38 procent eller 240 000 i minskad upplaga från 1990 till 1996.Frågan är om dagstidningarnas öde till sist beseglats, eller om nedgången också denna gång blir tillfällig? Den sega pappersåldringen har ju hittills stått pall för både radio- och TV-attacker, och den digitala revolutionen tycks ännu inte ha förmått rubba den traditionstyngda institutionen.För dagstidningen, och framför allt då den prenumererade morgontidningen, är fortfarande till stor del omistlig för många av oss av just traditionella skäl. Vi vill känna trycksvärtan och höra prasslet till morgonkaffet, även om det i trånga kök är opraktiskt och dessutom just på morgonen egentligen tar alldeles för mycket tid. En frukost utan tidning är ingen bra start på dagen, tycks många av oss resonera.Men uppenbarligen allt färre. Och särskilt då i den så kallade MTV-generationen; två av fem ungdomar i åldern 15-24 år bryr sig inte om att läsa morgontidning under större delen av veckan (1996). Minst intresserade tycks tjejerna och ungdomar med arbetarbakgrund vara.Oavsett om vi just nu bevittnar dagspressens utdragna död eller snart kan skåda dess triumfatoriska återkomst, skakas branschen av allt snabbare förändringar så här inför millenieskiftet. Det gäller för övrigt också andra sektorer inom medieområdet — den digitala tekniken, globaliseringen och kommersialiseringen av journalistiken och det allt stridare informationsflödet kommer oundvikligt att påverka utvecklingen såväl för oss som arbetar inom massmediebranschen som för mottagarna.Därför inleder Journalisten i dag en serie där denna utveckling skärskådas. Under vinjetten “Framtider” ska allt från läsarnas, lyssnarnas och tittarnas egna önskemål och vanor, till branschens villkor i form av ekonomi, teknik och annat granskas. Genom allt, som en röd tråd, ska villkoren för journalistiken löpa. Ökar journalisternas möjligheter i den medialiserade framtiden, eller blir det snarare tvärtom? Vi tar avstamp i en konkret och för vissa brutal verklighet; i den ojämna konkurrensens Malmö. Å ena sidan Sydsvenskans historiska upplageframgångar med, som det verkar, medvetna satsningar långt in på nästa sekel. Å andra sidan det knäande Arbetet Nyheterna som på bara tio år gått från ledande tidning i stan till en upplaga som är mindre än hälften av konkurrentens. Är den enes bröd den andres död eller finns en framtid för båda Malmö-tidningarna? Och framför allt, kan utvecklingen vända igen? Vi ställer frågorna i dagens reportage och svaren ger trots allt en svagt optimistisk eftersmak. Som Arbetet Nyheternas chefredaktör Håkan Hermansson uttrycker det: Dagstidningen är ingen döende dinosaurie. På många sätt är papperstidningen överlägsen andra medier. Huruvida han har rätt eller inte får framtiden utvisa. Men redan nu är “Framtider” här.
Trevlig läsning!
