Elfvings hemlighet Intervjun som vågrörelse
Skjutjärnsjournalistiken är på tillbakagång. I stället anammar allt fler reportrar den intervjuteknik som John Sawatsky lanserat. Ulf Elfving i radions Efter Tre var kanske först med att ställa de till synes oskyldiga frågorna.
Skjutjärnsjournalistiken är på tillbakagång. I stället anammar allt fler reportrar den intervjuteknik som John Sawatsky lanserat. Ulf Elfving i radions p(ingress). Efter Tre var kanske först med att ställa de till synes oskyldiga frågorna.
INTERVJUTEKNIK Han lyckades få en intervju med Arafat i hans hem i Tunis, han förmådde medieskygga Agnetha Fältskog att komma till radiostudion och prata.
Ulf Elfving har aldrig varit något skjutjärn, men få har som han fått intervjuer med aktuellt högvilt när andra journalister misslyckats.
– Mitt mål har alltid varit att få veta något, säger Ulf Elfving. Attackerar man en person så går hon ju i försvarsställning direkt.
Ulf Elfving var kanske en av de första som redan för tio år sedan övergav den aggressiva intervjutekniken och började praktisera den metod som kanadensaren John Sawatsky i dag lanserat och utvecklat.
Kort går den ut på att det är den till synes oskyldiga, neutrala frågan som ger de stora avslöjandena och de bästa citaten.
I dag har allt fler reportrar anammat Sawatsky.
När Ulf Elfving började med sin mjukare intervjuteknik i Sveriges Radios program Efter Tre tvingades kollegor och lyssnare häpet notera att medan andra journalister jagade makthavare och aktuella personer med blåslampa så satt de redan hos Elfving. I en behaglig vardaglig samtalston ställde han de obevekliga frågorna.
Nyhetsjägarna hade fått stryk av Mr Svensktoppen.
– Ja, jag fick en bra start på Efter Tre. Jag minns att en av de första gästerna i studion var Johannes Brost som öppet gick ut och berättade om sitt narkotikamissbruk. Han hade då figurerat på löpsedlarna som den kände skådespelaren som sysslade med knark och ryktena var i svang om vem det var.
Ulf Elfving nämner också spionen Stig Berglings flykt och hur dåvarande justitieminister Sten Wickbom hade det hett om öronen. Alla journalister ville ha tag på honom.
Naturligtvis satt han i stolen hos Ulf Elfving.
Vad var då hemligheten bakom Elfvings förmåga att få makthavare och kändisar att nästan köa för att få vara med i Efter Tre?
– Först, säger han och tonar ner sin egen roll, beror det på mediet. Det är lättare att få människor att ställa upp i radio när de vet att det de säger verkligen återges exakt.
– Det är viktigt att inte ge upp. Det tog lång tid innan jag fick komma till Tunis och det tog lång tid innan Björn Borg satt i studion. Men envishet brukar löna sig,
Sen är det viktigt att som intervjuare inge förtroende, att vara ärlig, säger han.
Han brukade ofta före sändningen tala om vilka ämnen, även de obehagliga, som han tänkte ta upp.
– Jag kunde ställa en vass fråga med ett litet leende, det såg ju inte lyssnarna, men det fick intervjupersonen att inte gå i försvarsställning mot mig, avslöjar han. En viss respektlöshet och ett skämt kunde också knäppa upp en del personer som inte var vana att bli motsagda.
Men alla intervjuer blev inte bra. Han kommer ihåg två stora misslyckanden som han säger sig minnas med verkligt obehag.
– Ena gången gällde det Anna-Greta Leijon. Jag ställde klumpiga frågor angående hennes festande i ungdomen. Den andra var Lennart Bodström där jag höll helt fel ton mot honom när jag pratade om hur impopulär han var hos allmänheten.
Ulf Elfvings intervjuteknik i Efter Tre har studerats av några elever på Journalisthögskolan i Göteborg. De kom fram till, berättar han, att hans sätt att ställa frågor var som en vågrörelse med toppar och dalar. Han varvade mjuka frågor med hårdare, vardagliga ting med allvarligare. Allt i ett vänligt tonfall. Det fick intervjuoffret att först slappna av för att sedan överrumplas. Det gav ett varierat tempo i programmet och ökade också lyssnarvärdet.
Han var banbrytande med att varva musik med aktuella intervjuer i Efter Tres föregångare Radioapparaten som gick i P3 på förmiddagar. Han bjöd ofta in politiker eftersom han var nyfiken på människan bakom den politiska maskinen.
– Jag pratade till exempel mat med Olof Palme. Det visade sig att Palme var både ointresserad och okunnig om mat. Jag frågade honom om han visste vad bechamelsås var. Han funderade en stund och svarade till sist att det var en sås. Det märktes tydligt hur ställd och besvärad Palme kände sig när han skulle tala om något utanför sin politikerroll.
I sju år ledde Ulf Elfving Efter Tre i SR. Sedan bytte han kanal och försvann delvis i mediebruset. Just nu i höst ägnar han sig mindre åt journalistik.
Han hoppas kunna skriva en intervjubok så småningom. Men han har en annan bok på gång – om en kontroversiell person – mer än så vill han inte berätta.
– Jag driver en diversehandel, kan man säga. Men jag saknar journalistiken, allt annat är utfyllnad.
