Aftonbladet fälls för publiceringarna om Fredriksson

Det var den 5 december 2017 som aftonbladet.se publicerade en artikel med rubriken ”Teatervd:ns hårda ledarstil har skapat en tystnadskultur”. Artikeln handlade om Benny Fredrikssons ledarstil, som enligt artikeln hade skapat en tystnadskultur på Stockholms stadsteater där personalen liknade honom vid en diktator som skulle ha pressat fram en abort, sextrakasserat personal och upprepade gånger låtit manliga skådespelare begå övergrepp utan åtgärd. I sin artikel hade Aftonbladet närmare 40 berättelser från både tidigare och nuvarande personal.

Samma dag publicerades även en krönika av kulturchefen Åsa Linderborg med rubriken ”Han har styrt verksamheten med skräck och fruktan”. I krönikan påstod Linderborg att de avslöjat att Fredriksson under sina 15 år som chef styrt verksamheten med skräck och fruktan. Dagen efter följde tidningen upp med nya publiceringar, bland annat en med rubriken ”Teaterchef pressade skådespelare till abort för en roll”.

För PO har det här, förutom att reda ut om brott mot god publicistiskt sed har begåtts, även varit en fråga om den så kallade tre månaders-regeln. PO menar att det här funnits särskilda skäl att pröva publiceringar som är äldre än tre månader.

Annons

Publiceringarna anmäldes av Fredrikssons hustru och deras två barn som bland annat menar att Fredriksson inte getts möjlighet att svara på anklagelserna och att Aftonbladet misslyckats med att på rätt sätt kolla uppgifterna. Det tillbakavisades av ställföreträdande utgivare Lena Mellin som menar att kritiken mot arbetsförhållandena på Kulturhuset Stadsteatern sedan länge varit känd. Bland annat hänvisar hon till en flera år gammal artikel i DN där det framgick att andelen fast anställda på teatern sjunkit från 70 procent till 20 procent på 20 år. Samtidigt som föreställningarna ökat med 50 procent. I artikeln beskrevs också Benny Fredriksson som en ”feodalherre”. Mellin menar vidare att reportern kontaktade pressansvarig på Kulturhuset Stadsteatern med frågor om arbetsmiljön redan den 29 november och den fjärde december ska reportern ha skickat fler mejl i frågan. Han fick då beskedet att Benny Fredriksson inte ville svara på frågorna utan att chefen för Stockholms Stadshus AB skulle svara i hans ställe.

PO menar i beslutet att 40 berättelser förefaller som ett stabilt underlag för en publicering, men här föreligger flera frågetecken. Framför allt gällande publiceringen den 5 december 2017 där det framgår att tidningen tillsammans med berättelserna fått ett upprop, med ett uttalat syfte att få bort Benny Fredriksson.

”Det etiska problemet med berättelser från ett upprop, med denna uttalade agenda, är att det är omöjligt för läsaren att bedöma uppgifternas trovärdighet. Har berättelsen fått den utformning den har för att det tjänar saken, eller för att det är en rimlig, journalistiskt säkerställd version av det som inträffat? Denna svårighet förstärks av att alla berättelser utom en är anonyma”, skriver PO.

I en intervju med Journalisten utvecklar Ola Sigvardsson sitt resonemang.

– Benny Fredriksson fick inte en rimlig tid för att svara, och det finns oklarheter kring den påstådda aborten som i en krönika beskrevs som att den har ”tvingats fram”. Det är en typ av påståenden där det måste finnas möjlighet för en utpekad att förklara sig. Sen är det så att en stor del av anklagelserna i Aftonbladets gransking är helt anonyma vilket gör det svårt för läsekretsen att bedöma sanninsghalten i den här källorna. Man kan såklart använda sig av anonyma källor, det är en vanlig metod, men eftersom det är svagare belägg måste man komplettera det med andra journalistiska metoder. Prata med fler, lyfta fram andra uppgifter så att man får det här bekräftat, det finns inget sådant redovisat här i ABs publicering, säger Ola Sigvardsson till Journalisten.

PO menar vidare att det funnit ett hel del svepande formuleringar som är svåra att försvara sig mot, som handlar om personens karaktär. Sigvardsson hänvisar till att det påstås redan i ingressen i en artikel att Fredriksson har sextrakasserat, men det fördjupas aldrig i artikeln vad AB avser med det.

– Vad har han gjort? Det är en typ av svepande påstående som är svåra art försvara sig mot, säger Sigvardsson.

I beslutet drar PO slutsatsen att tidningen ”genom allvarliga anklagelser med otydliga belägg och svepande nedsättande beskrivningar har Aftonbladet tillfogat Benny Fredriksson en oförsvarlig publicitetsskada”. Särskilt viktigt för bedömningen har varit påståendet att han tvingat en kvinna till abort, att det felaktiga påståendet om hans agerande vid strypgreppet på en kvinnlig skådespelare publicerades på ledarplats, att detta felaktiga påstående fick ligga kvar på webbplatsen i mer än ett halvår. Samt påståenden om hans karaktär som människa och avsaknaden av rimlig möjlighet till samtidigt bemötande.

Pressens Opinionsnämnd delar POs bedömning att Aftonbladet har tillfogat Benny Fredriksson en oförsvarlig publicitetsskada.

”Det är fråga om ett allvarligt pressetiskt övertramp som dessutom förstärks av att publiceringen har skett på bred front och omfattat inte bara nyhetsdelen utan även ledar- och kultursidorna”, skriver nämnden i beslutet.

Samtidigt frias DN för sina publiceringar.

– Vad DN gjorde var i princip att man relaterade till vad AB hade skrivit och man gjorde det så att man skrev ”enligt Aftonbladet har..” och då anser PON att man inte kan ställa samma krav. Man måste kunna berätta att en annan tidning har publicerat uppgifter av något slag. Om man däremot väljer att gå i god för dem och påstår att detta har inträffat, då får man samma krav på sig. Att enbart hänvisa var innan för gränsen för vad nämnden ansåg rimligt säger Sigvardsson.