Elina Pahnke: ”Hungern var större än jag trott”
”Mat är den minsta gemensamma nämnaren, något vi alla rent krasst behöver för att överleva. Men frågan syns inte i det politiska samtalet.” Det menar bokaktuella kulturjournalisten Elina Pahnke – och hon vill ändra på det.
Hösten 2023 publicerade Aftonbladet Kultur artikelserien ”Alla ska äta” av Elina Pahnke. Hon hade läst Stig Dagermans reportagebok Tysk höst. Dagerman hade rest i efterkrigsårens Tyskland där människor frös och hungrade. ”Det är utpressning att analysera den hungriges politiska inställning utan att samtidigt analysera hungern”, skrev han. Elina Pahnke såg paralleller till samtiden.
– Jag tyckte att det resonerade med vår tid av ökade klassklyftor och ökad inflation. Där politiker ägnar sig mer åt bestraffning än åt att se till att alla har mat på bordet, säger Elina Pahnke.
Genom att titta på maten: de som har och inte har, de som producerar den och de som konsumerar den, kan man avtäcka en större berättelse om samhället, menar hon.
Hon gav sig ut i hemstaden Malmö och mötte barnfamiljer som köar för gratismat, och människorna som ger av sin tid för att mätta andra. Hon reste till Storbritannien och träffade lagerarbetare som organiserade den första strejken på Amazon.
– Jag upptäckte inte hungern, men att den var mycket mer omfattande än jag trott. Och det här fanns inte representerat i medierna och samhällsdebatten.
Hon tycker att svenska redaktioner är för osjälvständiga i förhållande till politiken. I boken lyfter hon som exempel hur SVT:s Agenda under en partiledardebatt hösten 2023 ägnade en timme åt gängkriminaliteten – och den andra timmen åt ”allt annat”.
– Vi har makthavare helt inriktade på repression, brott och straff. Politikerna säger att det är en jätteviktig fråga. Men människor är mer påverkade i sin vardag av saker som matpriser och tillgång till vård. Jag upplever att journalisterna inte är rustade att granska politikernas problemformulering.
I boken Alla ska äta. Om mat, makt och moral (Ordfront) rapporterar hon om sociala projekt i Malmö, nedläggningen av Findus fabrik i Bjuv, och hur en kebabrestaurang i ett rikt Stockholmsområde mobbades iväg av bostadsrättsföreningen. Men beskriver också EU:s migrationspolitik och Israels agerande i Gaza som exempel på (dödlig) ”hungerpolitik som avsikt”.
Hur var det att skriva den här boken?
– Det var – faktiskt – på ett sätt hoppingivande. Vad upptäckte jag? Inte klassamhället – det var jag redan medveten om – men många av de infrastrukturer som folk vänder sig till när samhället inte levererar. Den gemenskapen var hoppingivande. För att prata om mat är också att prata om vilken sorts samhälle vi vill ha.
Vem hoppas du ska plocka upp den?
– Jag har ingen förhoppning om att statsministern ska läsa och tänka om. Det är snarare en bok för de som upplever ett glapp mellan hur verkligheten faktiskt ser ut och hur den beskrivs. Jag hoppas att boken kan vara en utgångspunkt för ett samtal om att allas behov ska bli tillgodosedda.
