”Det ska vara haha och aha”
Det ska vara underhållande och det ska vara ögonöppnande. Det är ledorden för Anna Charlotta Gunnarsons journalistik. På lördag drar hon igång en ny säsong av UR-serien Fejk, som i år synar rasism och funkofobi i populärkulturen.
För tolfte sommaren i rad sänder Anna Charlotta Gunnarson under lördagsförmiddagarna i P4, med början på lördag. I åtta år programledde och producerade hon den populära långköraren Pop och politik, sedan fyra år tillbaka heter formatet Fejk, med ambitionen att ”syna populärkulturens stereotyper och blinda fläckar i historien”.
I sommar granskar Anna Charlotta Gunnarson (som också är producent) och parhästen Agneta Karlsson rasism och funkofobi i populärkulturen. Det kommer bland annat att handla om hur kortväxta skildras på film, varför Frida Kahlos rullstol inte syns på alla Kahlo-prylar, och om ”vittvätt”.
Idén föddes när Anna Charlotta Gunnarson tittade om på samtliga James Bond-rullar med sin 16-åring.
– När vi tittade på filmerna från 60-talet, där Sean Connery till exempel sminkas till japan på ett uselt sätt, reagerade han hela tiden på rasismen och sexismen. Han kände inte igen sig, tack och lov. Jag insåg att det är skitspännande att granska närmare hur populärkulturen har byggt stereotyper, och utestängt folk på grund av olika uppfattningar, säger Anna Charlotta Gunnarson.
– Och hur har de lite äldre lyssnarnas världsbild byggts av populärkulturen?
Hur lätt var det att hitta casen ni fördjupar er i?
– Jättelätt. Vi gör till exempel två program om afrovittvätt och tar upp hur soulstjärnorna The Chantels första skivomslag byttes ut mot ett med två vita ungdomar. Bildgoogla själv! Det vi gör är att borra ner oss i vad som gör att man byter. Ligger det rasism bakom? Vi redovisar var vi söker, hur vi söker, var vi går på nitar, förklarar från grunden hur journalistiken går till utifrån det antagande vi startat från.
Genom att ta med lyssnaren på det journalistiska metodjobbet vill Fejk inte bara bidra till högre källmedvetenhet – ett bättre ord än källkritik, tycker Gunnarson. Det blir också spännande att lyssna på och en grundkurs i journalistik.
– Jag är så trött på att vissa grupperingar avfärdar journalister som en subjektiv och slarvig kår. Därför får lyssnarna följa med i vår sökprocess och vi redovisar varför och vilka uppgifter vi anser som trovärdiga. Vi kan inte utgå från att alla fattar skillnaden mellan att använda en blogg och Svenska Dagbladet som källa.
Vilket tilltal letar ni efter? Det känns lätt att låta duktig i det här sammanhanget.
– Tyvärr låter vi nog duktiga ibland. Men viktigast är humor, att det ska vara underhållande att lyssna samtidigt som man får nya insikter. Det ska vara både aha och haha, det är grunden i all min journalistik.
– Men vi jobbar fruktansvärt mycket med språket. Manus är i dialogform, och det ligger en enorm process bakom. Jag har också skrivit alla faktarutor med ett så vardagligt tilltal som det bara går. Det blir lätt präktigt annars.
