Därför valde Axel Gordh Humlesjö att berätta om övergreppet: ”Hoppas fler ska våga anmäla”

I dagens Sommar i P1 berättar Uppdrag Gransknings Axel Gordh Humlesjö om det han råkade ut för som barn, när en ungdomstränare utsatte honom för sexuella övergrepp under en övernattning i tält. Vid tidpunkten var Axel Gordh Humlesjö en 12-årig hockeykille från Ångermanland och det skulle dröja tio år innan han kunde tala om vad som hänt för sin blivande fru, ännu längre innan han sade något till sina föräldrar och sin syster.

När Journalisten når Axel Gordh Humlesjö är han ute på en båt tillsammans med sin son, som är i samma ålder som han var när allt hände. Det är strax innan klockan 13 – den tid programmet alltså sänds i fm-nätet – och de har åkt ut för att lyssna på programmet lajv tillsammans ute på havet.

– Han har hört det här förut men ville lyssna på det när det sänds tillsammans med mig, han verkar känna sig stolt över sin pappa, säger Axel Gordh Humlesjö.

Annons

Hur känns det nu, när allt är ute?
– Det känns jättebra, jag har fått superfina reaktioner redan.

Vad fick dig att bestämma dig för att berätta så här, i ett sommarprat?
– Jag fick ett väldigt stort förtroende för Bibi Rödöö (programchef för Sommar i P1 och Vinter i P1 red.anm) och vi började prata om det här i höstas. Jag tycker det är en fin tradition att man på sommaren när det är lite lugn och ro kan dela med sig av svåra upplevelser. Jag har själv blivit väldigt berörd av flera sommarprat, så det kändes som ett fint sätt att närma sig den här historien, säger Axel Gordh Humlesjö.

I inledningen av programmet berättar Axel Gordh Humlesjö hur processen med att våga tala om det startade. Ett tips kom in till UG-redaktionen som han ringde på, det var en man från Ångermanland som berättade att han var livrädd eftersom hans förra fru hade flyttat ihop med en man som tidigare blivit dömd för sexuella övergrepp mot barn.

När Axel fick fram en bild på mannen visade det sig att det var samma person som utsatt honom för övergrepp många år tidigare.

Inför att Sommarprogrammet skulle komma ut har han berättat för några av sina närmaste kollegor på UG, men inte alla.

Kollegorna på UG har inte vetat något, hur har det varit att bära på en sådan hemlighet i så många år?

– I det dagliga så tänker man inte så ofta på det utan man lever sitt liv, man är inne i olika jobb. Men det blev väldigt konkret och tydligt i samband med tipset. När vi senare jobbade med ämnet kändes det speciellt att jobba med något som var så nära en själv. Samtidigt var jag inte då redo att ta itu med det än, och jag trodde nog att jag hade lämnat det lite bakom mig, att jag var klar med det. Men då det blev tydligt att det var något som fortfarande skavde väldigt mycket i mig.

Om tipset inte hade kommit till just dig, då kanske du inte berättat?
– Ja, det är möjligt. Jag har tänkt på saken länge, att det påverkade mitt jobb. I samband med den granskningen vi har hållit på med under det senaset året (Litteraturprofilen, red anm) så har jag också fått många berättelser berättade för mig. Det har känts som att det har varit dags för att jag själv berättar, nu när så många valt att berätta om svåra saker till mig.

Vad hoppas du det här ska leda till?
– Dels är det viktigt för mig personligt, ett steg mot att veta vem jag är och att det kan hjälpa mig släppa några av de spöken jag har haft. Men jag hoppas också det bidrar till en debatt om hur vi hanterar det här problemet i Sverige, för vi har fortfarande stora brister när det gäller hanteringen av förövare som begår sexualbrott mot barn. På grund av bristerna i systemet så kommer det också upp andra lösningar som exempelvis Dumpen. Jag tror vi måste debattera de här frågorna på ett större plan för att se vad vi kan göra annorlunda.

I slutet av programmet polisanmäler Axel Gordh Humlesjö händelsen, som idag är preskriberad. Att han trots allt polisanmälde var viktigt symboliskt för honom, berättar han.

– Jag hoppas att fler som har råkat ut för honom, och andra förövare, vågar anmäla så att samhället förstår hur stort problem det här är.