Gå direkt till textinnehållet
Bild på författaren
Helena Giertta
Chefredaktör

Felaktigheter i Frigyes debattartikel

En av Journalistens medarbetare Paul Frigyes har i dag i en debattartikel i Dagens Nyheter skrivit om de missförhållanden han anser finns på Journalisten. Jag vill inte gå i polemik med honom eftersom han fortfarande är anställd. Beskrivningen av arbetsplatsen får stå för honom.Däremot måste jag korrigera en del av de faktiska uppgifter han tar upp.

I artikeln påstår han att vi medvetet publicerat gammal statistik om norska medier. Det stämmer inte. En av våra reportrar har skrivit ett huvudjobb om små lokala tidningar i Norge.

Där kan tidningar med så små upplagor som 3 000 överleva, mycket tack vare ett annat presstöd. Reportern har besökt tre tidningar i Norge och skrev ett mycket uppskattad reportage därifrån. Han tog fram den senaste statistiken som var från 2009, vilket vi redovisade.

Efter att tidningen gått i tryck och delats ut, fick vi reda på ny statistik från Norge, som visade att tidningarna där tappat i upplaga 2010. Vi skrev en nyhet om det och la ut på webben med rubriken Upplageras i norsk dagspress. Källa var norska Journalisten.

När det gäller min uppfattning om den föränderliga medievärld vi lever i så tycker jag den är fantastisk. Det är en värld där bland annat sociala medier kan hjälpa oss att göra bättre journalistik än någonsin. Där vi kan komma nära vår publik, där interaktiviteten mellan journalister och läsare/tittare/lyssnare kommer bidra till allt bättre journalistik.

Däremot tror jag inte att journalistrollen är i upplösning, som en del debattörer hävdar. Tvärtom tror jag att journalister behövs mer än någonsin. I den flod av information som sköljer över nätet ska vi granska och ta fram det som är relevant och sant. Vi ska granska makten och beskriva skeenden.

Jag bejakar förändringen i medievärlden och ser den som något gott för både medborgare och journalistiken. Ibland, som i Egypten och Tunisien, kan sociala medier föra fram ett uppror – enastående. Alla medborgare, som har telefon, eller annan nätuppkoppling kan ge uttryck för sina åsikter och sprida sina berättelser. Vem kan vara annat än glad över detta?

Nästan alla traditionella medier, även Journalisten, finns och använder sig också av sociala medier, som Facebook, Youtube eller Twitter. Där våra läsare/tittare/lyssnare finns, där finns självklart även vi.

Paul Frigyes har en annan uppfattning om framtiden och journalistiken, vilket han har all rätt att ha och ge uttryck för. När jag ställde den krönika som Paul Frigyes hade skrivit gjorde jag inte det för att strypa debatten. Jag vill att debatten ska flöda och att vi ska fortsätta diskutera.

I just det här fallet, vid just den här tidpunkten ansåg jag att Paul Frigyes text på webben skulle ha kunnat tolkats som om Journalisten hade ändrat uppfattning i sakfrågan. Eftersom han är anställd och en profilerad reporter. Om krönikan hade kommit från en fri krönikör eller som debattartikel hade det inte funnits några tveksamheter att publicera den. Paul Frigyes hade också kunnat skriva sin uppfattning på annan plats. Men Paul Frigyes var inte nöjd med mitt beslut och sa upp sig. Det beklagar jag.

När det inte förelåg någon risk för sammanblandning erbjöd jag honom att publicera den som en debattartikel, men det avstod han ifrån. I stället publicerade han en omarbetade version i Expressen.

Paul Frigyes har rätt i en sak i sin debattartikel och det är att Journalistförbundet alltid varit mån om redaktionens integritet. Förbundet hade självklart ingenting att göra med att jag ställde Paul Frigyes text.

Fler avsnitt
Fler videos