Gå direkt till textinnehållet
Bild på författaren
Ola Sigvardsson
journalist (fd Medieombudsman)

Är krönikan en etisk frizon?

Frågan är inte så konstig som den verkar. Anmälningarna mot krönikor, ledare och annat opinionsmaterial ökar. 2007 stod de för sju procent av alla anmälningar till PO. Förra året hade andelen stigit till tolv procent.

När jag beslutar att gå vidare med en sådan anmälan möts jag ofta av förvåning från utgivaren:

”Men ledarsidan är vår plats för åsikter. Där måste det få vara högt i tak!”

Absolut. För åsikter finns det inte ens ett tak. Blås på.

Annons Annons

Men med kränkningar är det en annan sak. Om man skriver nedsättande eller integritetskänsliga uppgifter om en utpekad person finns det ingen skillnad mellan journalistikens olika genrer. En kränkning gör lika ont om den är publicerad på ledarplats som i en nyhetsartikel. Nyligen överskreds gränsen för det acceptabla av både Aftonbladet och Dagens Nyheter, enligt beslut i Pressens Opinionsnämnd.

I båda fallen gäller det anmälningar från förre talmannen Urban Ahlin. Dagens Nyheter hade på nyhetsplats granskat påståenden från medarbetare som anklagat honom för sexuella trakasserier. I en ledare skrev tidningen: ”Inte nog med att han, av partikamrater, beskrivs som ett maktmissbrukande svin som beter sig så illa och opassande att de måste ha psykologstöd för att orka gå till jobbet.”

Problemet är inte att Ahlin påstås ha betett sig illa eller att medarbetare behövt psykologstöd. Det ligger väl inom ramen för vad en talman får acceptera om det finns tillräckliga belägg. Problemet är att han betecknas som ett svin. Här går tidningen från att kritisera hans yrkesutövning till en starkt nedsättande karaktärsbeskrivning. Hur försvarar man sig mot att bli kallad svin?

I Aftonbladets fall gäller det en kort ledartext som skrevs med anledning av DNs granskning. Anklagelserna mot talmannen återgavs, men inte att han nekade till dem. En mellanrubrik slog reservationslöst fast att han gjort sig skyldig till övergrepp, något som det inte fanns tillräckliga belägg för. Det fanns det inte heller för ledartextens påstående att han flera år tidigare skulle ha erbjudit en ung, kvinnlig medarbetare bättre jobb i utbyte mot sexuella tjänster.

Den som angrips på nyhetsplats kan ha rätt till samtidigt bemötande. I Norge finns sedan några år en pressetisk regel som säger att det även gäller opinionsmaterial. Så om en tidning dammar på en politiker har denne rätt att ge sin syn på saken i en intilliggande artikel. Borde vi ha det så i Sverige?

Mitt svar är nej. Det är att gå för långt i styrning av hur en tidning utformas. Men om synen att krönikan är en etisk frizon får fotfäste kanske vi behöver diskutera saken.

Fler avsnitt
Fler videos