Uppdrag: Rädda Norra Halland

Det luktar kraftigt av mögel inne i Norra Hallands gamla trycksal tvärs över gården från redaktionen mitt i Kungsbacka. Dörren till sätteriet är tillbommad; efter en översvämning för 20 år sedan finns misstänkt svartmögel i den delen av byggnaden.

Den gamla schweiziska tryckpressen ”Helikoptern” som på sin tid klarade åtta fullformatssidor togs ur bruk för över 30 år sedan. Gulnade sidor av det sista numret som trycktes i Kungsbacka sitter fortfarande i valsen. Några tejprullar, en kaffekopp och ett askfat med fimpar står på ett bord. Allt är precis som när tryckarna lämnade lokalen för 34 år sedan.

– Hade man tagit hand om det här hade det kunnat bli ett museum. Nu är det för sent. Man ska nog inte vistas härinne längre stunder, på grund av möglet, säger ekonomi- och upplagechefen Anna Skörvald efter att hon lyckats lirka upp det gistna låset till tryckeribyggnaden.

Norra Halland ingår inte i någon tidningskoncern utan ägs av privatpersoner och Centerpartiet via en ekonomisk förening.

Den legendariska tidningsmannen Karl Arvid Andersson var Norra Hallands vd från 1964 fram till sin död 2013 och vägrade låta Stampen köpa upp tidningen. 2004 bröt ett tidningskrig ut när Stampen startade Kungsbacka-Posten och dumpade annonspriserna. Karl Arvid Andersson använde sina egna tillgångar för att hålla Norra Halland vid liv, och red ut stormen. Norra Halland är en av bara två solitärer kvar i den konsoliderade svenska morgontidningsbranschen. Den andra är Haparandabladet.

– Numera ligger vi helt inpressade mellan Stampen och Gota, säger Stefan Pettersson, sedan fem år chefredaktör och vd på Norra Halland.

Han menar inte bara geografiskt. Tidningen trycks hos Gota i Borås och distribueras av Stampens logistikbolag VTD.

Just distributionen är ett akut problem för Norra Halland. Stampen har dragit in papperstidningsutdelning på stora delar av landsbygden i Västsverige. I slutet av maj stoppas även utdelningen på fyra postnummer söderut i Frillesås och österut mot Marks kommun i ett vidsträckt område på båda sidor om sjön Lygnern. 400 av Norra Hallands prenumeranter blir av med papperstidningen över en natt.

– För oss är 400 ganska mycket och det kommer att påverka våra intäkter. Förhoppningsvis väljer många av dem att bli digitala prenumeranter, eller att få papperstidningen med posten. Men med postutdelning kan det bli hipp som happ, fredagstidningen kan komma på måndagen. Det är tufft.

Stampen Medias vd Johan Hansson har i en intervju i Journalisten sagt inte att han inte tror att någon papperstidning kommer att leva kvar utanför de större tätorterna efter 2027 eftersom distributionen är för dyr. I maj blir Stampenägda Kungsbacka-Posten helt digital och efter halvårsskiftet kommer sju av Stampens 15 prenumererade morgontidningar att helt ha övergett papperet.

Samtidigt sitter Norra Halland med en åldrande pappersorienterad prenumerantstock som i lite för stor utsträckning bor på ”fel” postnummer – det vill säga utanför tätorten. Av Kungsbacka kommuns 85 000 invånare bor bara 24 000 i Kungsbacka stad.

– Vi behöver få fler som väljer e-tidningen eller sajten. När jag började här för fem år sedan var ett av mina huvuduppdrag att vi skulle bli mer digitala – och vi har ökat mycket sedan dess. Vi är med i matchen och vid stora nyhetshändelser kommer läsarna till oss, säger Stefan Pettersson.

När en 14-årig pojke sköt en butiksanställd i Kungsmässan i Kungsbacka en söndag i oktober förra året blev trafiken till Norra Hallands sajt så stor att sajten tillfälligt gick ner.

– Vi hade tyvärr en medarbetare som var på plats i köpcentret när det small, så vi hade förstahandsinformation inifrån. Till och med danska medier länkade till oss och våra servrar klarade det inte. Den månaden hade vi 1,4 miljoner sidvisningar.

2022 gick Norra Halland från tvådagarsutgivning tisdag och fredag till tredagarsutgivning med en extra e-tidning på söndagar. Syftet var att öka konkurrenskraften mot Kungsbacka-Posten, men man ville också vänja prenumeranterna vid att logga in och läsa tidningen elektroniskt.

Det fick effekt, antalet e-tidningsprenumerationer ökade kraftigt på bekostnad av papperet. Ökningen har bara inte varit tillräckligt stor.

Här är siffrorna som visar hur tuff uppgiften är:

• 74 procent av Norra Hallands prenumeranter har papperstidningen.
• 21 procent prenumererar på e-tidningen.
• 5 procent av läsarna prenumererar enbart på nyhetssajten.

– Vi vill fortsätta att ge ut en papperstidning så länge det går men vi bestämmer tyvärr inte själva när sista tidningen delas ut. Vi är i händerna på Stampen. Vi har undersökt vad det skulle kosta att starta ett eget distributionsbolag, men det är alldeles för dyrt, säger Stefan Pettersson.

Ni är verkligen papperskramare?

– Våra läsare är det. Många har haft en papperstidning hemma sedan barnsben. När Kungsbacka-Posten, som väl har runt tusen prenumeranter, slutar komma i papper i maj hoppas vi att en del av dem kommer över till oss för att de vill ha papperet. Men samtidigt, eftersom distributionen har blivit så dyr, hoppas vi att fler väljer e-tidningen. Åtminstone på tisdagar. Du hör, det här är svårt.

Som om Norra Halland inte hade nog med problem innebär det nya mediestödet ett rejält intäktstapp, från 9,4 miljoner kronor till knappt fem miljoner kronor på fem år. Men det finns inga planer på uppsägningar för att minska kostnaderna.

– Vi har inte råd att vara defensiva. Norra Halland har funnits i över 100 år och ska tidningen finnas i 100 år till måste vi satsa. Ägarna har gett oss ekonomiskt spelrum i ett par år till.

En av de satsningar som Norra Halland genomför just nu heter Sebastian Christensen, som sedan årsskiftet jobbar som Norra Hallands ”ambassadör”. Själv beskriver han sig som läsarnas glorifierade it-support. Hans huvudsakliga uppgift är att hjälpa prenumeranter att använda e-tidningen, en åt gången. Han uppskattar att han träffat ett par tusen prenumeranter, och hjälpt ungefär 400, på bara tre månader.

– Många av dem är äldre och behöver hjälp med mer än bara e-tidningen. Jag får frågor om allt möjligt. En prenumerant undrade om man ska klicka på länkar i konstiga mejl. Jag sa nej, säger Sebastian Christensen.

– Som journalist jobbar man med digitala publiceringar och verktyg hela tiden och då är det nog lätt att glömma att det fortfarande finns en digital klyfta i samhället.

Många prenumeranter kommer in på Norra Hallands reception när den är öppen för att få hjälp, men Sebastian Christensen turnerar också runt i spridningsområdet för att nå dem som bor på mindre tätorter, och just de områden där Stampen hotar att dra in distributionen. Turnéschemat publiceras i papperstidningen.

– Det kan dyka upp tio, tjugo personer som vill ha hjälp med e-tidningen. Några gånger har det varit kö. Ibland kommer det ingen.

På biblioteket i Åsa, två mil söder om Kungsbacka, är det inte troligt att han kommer få många besökare. Det är tidig onsdagseftermiddag och de enda biblioteksbesökarna är några småflickor.

– De går på fritids på andra sidan torget och brukar komma in och läsa och leta efter böcker. De är några av våra trognaste stammisar, berättar bibliotekarien Eva Georgson.

Småtjejerna tittar nyfiket på när Sebastian Christensen sätter upp vepan och slår sig ner vid ett bord och väntar. En halvtimme går. Flickorna lämnar för att gå hem. En halvtimme till.

En skolpojke och hans mamma, Laszlo och Isabelle Burguet, kommer in och sätter sig i ett hörn för att göra läxor. Efter en stund vågar sig pojken fram och frågar vad Sebastian Christensen gör där. Mamman är prenumerant och han får hjälp att skaffa appen.

– Det där var helt klart den yngsta prenumeranten jag har hjälpt, konstaterar han efteråt.

Laszlo Burguet förefaller nöjd. Han säger att han läser Norra Halland.

– Vi har den hemma.

Sen får han något fundersamt i blicken och motfrågar vad Journalistens utsända gör där.

– Journalistik, vad är det?

Laszlo Burguet är också den enda prenumeranten som dyker upp på biblioteket för att få Sebastian Christensens hjälp under de två timmar han är där.

– Så här är det ibland. Och andra gånger är det kö. Man kan aldrig veta.

Sebastian Christensen har gått magisterprogrammet i undersökande journalistik på JMG i Göteborg och vikarierade som reporter på Norra Halland i somras.

Det var inte riktigt det här du tänkte att du skulle jobba med?

– Nej, så klart. Men det är roligt och många trevliga möten – och faktiskt lärorikt att komma i kontakt med läsare på det här sättet. Jag har fått en helt annan förståelse för vad läsarna har för relation till tidningen, vad de vill ha av tidningen och jag förstår framför allt hur deras kontakt med den digitala världen ser ut.

Hur ser deras kontakt med den digitala världen ut?

– De har mobiltelefoner och surfplattor men vet inte hur de ska göra för att ladda ner och använda en app. Några av dem är i 60-årsåldern. Visst, många är förstås äldre än så – häromdagen hjälpte jag en kvinna som jag trodde var i 70-årsåldern men som berättade att hon var född på 1930-talet. Hon såg oerhört fräsch ut. Hon tyckte att det var svårt att hänga med i tekniken, och det kan jag förstå, om man är 90 år.

Tror du att din insats spelar roll?

– Det vet jag att den gör eftersom jag får veta det direkt. Den här erfarenheten har fått mig att fundera på tidningens roll. Man är inte bara nån som berättar att det har varit en trafikolycka på E6, man är en del av ett samhälle. När jag åker runt i Norra Hallands målade Mazda händer det att folk stannar och vinkar. Första gången det hände fattade jag inte vad som pågick.