Utbildningsradion: : Efter plugget
Utbildningsradion har genomgått en metamorfos. Företaget gör program som uppmärksammas utanför klassrummen och har långt framskridna planer på att starta en digital kunskapskanal. Men UR har stött på patrull. Sveriges Television håller hårt i sändningstiderna, både analogt och digitalt.
Utbildningsradion har genomgått en metamorfos. Företaget gör program som uppmärksammas utanför klassrummen och har långt framskridna planer på att starta en digital kunskapskanal. Men UR har stött på patrull. Sveriges Television håller hårt i sändningstiderna, både analogt och digitalt.
Utbildningsradion har haft svårt att tvätta bort stämpeln att deras program är tråkiga. Minnena från skoltiden, där adjunkter med myndig röst förklarade Arkimedes princip, gör att många tittare med en betingad reflex ryggar tillbaka då de ser ordet UR i TV-tablåerna.
Men som kanske fysikläraren skulle ha förklarat: energi kan inte nyskapas eller förstöras – men däremot förändras. UR har på senare tid ömsat skinn och förnyat sig. För ett antal år sedan slutade ett 40-tal gamla medarbetare och unga producenter anställdes på sina journalistiska meriter, snarare än på sina fackkunskaper. De har gjort program som fått uppmärksamhet utanför skolsalen. Ungdomsprogrammet Ramp om medier nominerades exempelvis i år till Ikarospriset. UR har medvetet satsat på att formmässigt förnya utbildningsprogrammen för att vara i fas med en generation som vuxit upp med MTV och musikvideor.
I URs programförklaring står det att företaget ska göra program som är ”attraherande” och ger inspiration att söka kunskap. ”Det ska ske genom formmässigt variationsrika och lustfyllt producerade utbildningsprogram.”
– Men fortfarande är det alltför ofta så att när ett program är bra är det SVT som får beröm. När ett program är dåligt skriver TV-kritikerna att det är typiskt UR, tråkigt och träigt, säger producenten Göran Adolfsson som jobbat på UR i 25 år. Han anställdes samma dag som UR startade 1978.
UR känner att de hela tiden måste försvara sin existens gentemot Sveriges Television. Företaget måste slåss för att få sända sina program vid vettiga tider i STV1 eller STV2, inte enbart då pensionärer är hemma eller större delen av befolkningen ligger och sover. I SVTs sändningstillstånd står det att företaget ska bereda plats för URs program. Förhandlingarna brukar vara intensiva. SVT vill inte släppa ifrån sig de bästa sändningstiderna.
– Vi arbetar systematiskt och medvetet med att tala om att vi finns. Vi är otroligt marginaliserade genom de urdåliga sändningstiderna. Det är inte lätt att hitta våra program. Därför måste vi på ett annat sätt tala om att vi finns, genom att göra bra program, säger URs VD Christina Björk.
Den uppmärksamhet URs program fått på senare tid har stärkt företagets självförtroende och lett till tuffa förhandlingar med SVT. UR tänker inte längre nöja sig med usla sändningstider utan vill att tittarna ska kunna se deras program vid vettiga tider på dygnet.
URs planer på att nästa år starta en egen kunskapskanal, som ska sändas i det digitala marknätet, har ytterligare fått relationen mellan de två public service-företagen att kärva. SVT vill nämligen dra igång en folkbildningskanal i det digitala nätet. Eftersom SVT kontrollerar utrymmet i det digitala nätet är det till SVT som UR måste vända sig för att begära plats.
– Vi är inte upprörda över att SVT ska starta en digital folkbildningskanal. Det som upprör oss är att vi inte får utrymme att sända. Det står i vårt och SVTs sändningstillstånd att vi ska beredas plats såväl analogt som digitalt, säger Christina Björk.
Hon påpekar att det är skillnad på URs och SVTs sändningstillstånd. Alla de tre public service-företagen – SR, SVT och UR – har ett folkbildningsansvar inskrivet i sina avtal. Men UR har även ett utbildningsansvar, att deras material ska kunna användas i allt från förskolor till universitet och studiecirklar. Detta uppdrag har inte SR och SVT. Därför anser Christina Björk att det är skillnad mellan URs och SVTs digitala satsning. Planerna på en digital kunskapskanal är långt framskridna och UR har varit i kontakt med universitet och högskolor om ett samarbete. Den nya digitalkanalen ska även, är det tänkt, vara en tillgång för dem som studerar på distans.
URs programchef Hans Bonnevier säger att diskussioner med SVT att få mer utrymme i det digitala nätet har pågått under en längre tid.
– Vi diskuterar också ett eventuellt samarbete om program. Därför vill jag inte fördjupa mig i frågan, säger Hans Bonnevier.
UR har gått igenom en ordentlig ansiktslyftning sedan förre VDn Lars Hansson avgick för fem år sedan efter interna konflikter om företagets inriktning. Journalistklubben på UR kritiserade honom för att inte vara intresserad av den avdelning som gjorde program och krävde hans avgång.
Christina Björk tog över VD-stolen. Hon beslutade att UR skulle koncentrera sig på utbildningsprogram. Organisationen gjordes om och hela företaget genomgick en dramatisk föryngring. Gamla medarbetare gick i avtalspension och in kom unga journalister med erfarenhet av att göra TV.
– Jag kom i skiftet då många äldre gick och ungdomsredaktionen anställde tre producenter som projektledare. Ingen av oss hade jobbat på UR tidigare. Jag tror att det var ett medvetet val. Vi hade erfarenhet av att göra TV som tittarna ville ha. Kunskap om det pedagogiska kom i andra hand, säger Ulrika Arlert, producent för Ramp. Hon har tidigare jobbat på SVT och på Dabrowski-TV som producerade program för SVT, TV4 och Kanal 5.
Med de gamla försvann också kunskapen om pedagogik, som är viktig när man gör program för skolor. Det förekom till en början interna diskussioner och klagomål på att de unga reportrarna inte tänkte tillräckligt mycket på att programmen ska användas i undervisningen.
Det är just pedagogiken som gör att UR kan profilera sig mot SVT. Genom att göra program som studenter och elever vill ha och som återanvänds år efter år i skola, vuxenutbildning, studieförbund och på universitet kan UR visa att företaget behövs och motivera sin existens.
– Det är ingen hemlighet att SVT vill äta upp lilla UR. Vi känner flåset i nacken. Så länge jag kan minnas har det förekommit rykten om att UR ska läggas ner eller sugas upp av SVT. Vi lever alla under ett Demoklessvärd; vi måste alla se till att vi behövs. UR är inget undantag, säger Göran Adolfsson.
SVTs planer på att starta en digital folkbildningskanal ses av en del bedömare som en bricka i spelet att slå ihop de tre public service-företagen till ett, som det var för tio år sedan innan företaget ynglade av sig.
Christina Björk tror inte att UR kommer att sugas in i SVT.
– Jag vet inte vad SVT har för ambitioner. Inget tyder på att vi inte ska vara ett eget bolag även i framtiden.
De tre public service-företagens sändningstillstånd går ut år 2005. Troligtvis tillsätts nästa år en parlamentarisk utredning. Dess förslag kommer att vara vägledande för hur organisationen inom public service ska se ut efter år 2005. Det slutgiltiga beslutet tas av riksdagen.
UR finansieras med licenspengar och producerar utbildningsprogram för public service-kanaler. Det gör UR unikt i Europa, möjligen med undantag av Holland som har en liknande konstruktion. I resten av de europiska länderna är utbildnings-TV och radio en del av moderbolaget.
En viktig faktor för att försvara sin ställning som självständigt företag är att UR kan visa upp att programmen verkligen lånas av skolor och studieförbund och inte bara sänds en gång och sedan försvinner ut i etern.
– Utlåningen är lika viktig som själva sändningen. Om vi gör bra program som sänds, men som inte återanvänds, är det ett misslyckande. Då kan SVT med rätta säga att ”det kan vi också göra”. Om Utbildningssverige inte använder vårt material tror jag att statsmakterna kommer att undra varför UR finns till, säger Göran Adolfsson.
För att öka utlåningen av program bildades en helt ny redaktion – Mediebiblioteket – då företaget omorganiserades. Till skillnad från SVT och UR kan program som gjorts av UR användas av lärare utan att de bryter mot upphovsrätten. UR har betalat en extra summa till medverkade och upphovsmän för att göra det möjligt för skolornas AV-centraler att banda programmen och låna ut dem till skolklasser.
De förekommer att lärare bandar program som sänts i SVT, men de gör sig då skyldiga till ett lagbrott. Mediebiblioteket har planer på att göra alla inslag och program tillgängliga på URs hemsida efter sändningen. Det är tänkt att lärarna ska kunna söka och titta på programmen i sina datorer innan de beställer dem. Men eftersom upphovsrätten på Internet för medverkande skådespelare och musik inte är löst kan UR för tillfället endast visa korta trailers.
Ibland samarbetar UR med SVT. Den uppmärksammade serien om världens hav, Den blå planeten, sändes både i SVT och UR. UR betalade dock mer för serien för att även kunna använda den i skolundervisningen. Till serien fanns det också kopplat en hemsida på UR.
De som jobbar på UR måste tänka på att programmen ska kunna ligga till grund för diskussioner i klassrummen och hålla över en längre period. För att anpassa programmen till rätt åldersgrupp tar producenterna hjälp av lärare, forskare och ibland även skolklasser för att få respons på inslaget.
– Vi har flera grupper som tittar på programmen och som ger kritik på allt från innehållet till det handledningsmaterial som delas ut till lärarna. Vi jobbar även med programmen efter att de sänts. Då skolorna tar upp våra program i undervisningen kan det hända att vi åker ut och håller föreläsningar, säger Ulrika Arlert som producerade det uppmärksammade serien Ramp om medier som nominerades till Ikarospriset. I ett avsnitt följde de med Janne Josefsson tillbaka till Fittja där han några år tidigare gjort programmet Fittja Paradiso. Invånarna visade sig fortfarande vara arga på honom för den bild han gav av förorten.
Det program som fått högsta betyg av tittarna i en undersökning som UR gjort är Om barn, ett dokumentärmagasin för föräldrar. På en sexgradig skala fick programmet 4,3.
– Om barn har fyllt ett tomrum. Det finns massor av föräldratidningar, men inget TV-program som tog upp detta ämne. Vi jobbar med en väldefinierad målgrupp, föräldrar, som är mycket engagerade och hör av sig med synpunkter och tips. Jag har aldrig varit med om att få så mycket respons som på just detta program, säger David Wikdahl, projektanställd redaktör för Om barn. Efter jobb på bland annat Dagens Nyheter gick han TV-producentlinjen på Dramatiska institutet och har sedan jobbat på Dabrowski-TV och frilansat för SVT.
Om barn är ett program som växer med barnen. Under den första omgången handlade inslagen om förlossning och tiden därefter. Under våren var det förskoleåldern och i höstens programserie kommer barnen att börja skolan. Men Om barn kommer även att fortsätta göra inslag för föräldrar med yngre barn. Av den flod av brev och mejl redaktionen fått har de insett att det är småbarnsföräldrar som är deras trognaste tittare.
– Vi gör program som ska kunna eftersändas. Det är det som skiljer oss från SVT. Förutom att det ska vara bra TV gör vi program som köps in av studiecirklar, föräldragrupper och barnavårdscentraler, säger David Wikdahl och tillägger att han för några år sedan inte skulle ha tackat ja till ett jobb på UR, men att företaget just nu är en intressant arbetsplats eftersom det finns så många duktiga medarbetare.
Ulf Akermo, programledare för Om barn, tror att den senaste tidens uppmärksamhet kring URs program beror på att företaget koncentrerar sig på att göra serier.
– Serier är viktiga för att folk ska hitta till ett program. Tittarna ser inte på kanaler eller sändande bolag, utan program, säger Ulf Akermo.
Om barn är nu inne på sin fjärde säsong.
Anna Charlotta Gunnarson, programledare för Jorden är platt, betonar att man på UR måste jobba på två plan samtidigt. Programmen ska ingå i skolans kursplan och ha vissa fakta, samtidigt som de ska vara underhållande för den vanliga TV-publiken. Om redaktionen exempelvis ska göra ett inslag om vätgas måste de tänka på att inslaget ska användas av elever som pluggar naturvetenskap på Komvux. Och som vill ha så mycket fakta som möjligt om energi. Samtidigt vill naturligtvis redaktionen att de som knäpper på TVn stannar kvar.
Anna Charlotta Gunnarson använder humor i sitt naturvetenskapliga program för att framför allt locka unga tjejer att bli intresserade av naturvetenskap.
– Vi ska vara lyxen, ge eleverna vad de inte kan få i klassrummet. Vi ska presentera naturvetenskap på ett sätt så att eleverna bli intresserade. Jag tror att det fungerar bra för vi har höga tittarsiffror, säger Anna Charlotta Gunnarsson, som bland annat jobbat på SR, ZTV och gjort barnprogram i TV4.
Jorden är platt vill ta ner forskarna från piedestalen och visa att naturvetare är vanliga människor och inspirera tittare och elever att även de kan syssla med forskning.
– Det gör vi genom att till exempel ta med isforskare ut på pimpelfiske och snacka om isen på plats, istället för i ett labb. Vi vill också visa naturvetenskapen där man kanske inte direkt tänker på den som klassisk kemi, biologi eller fysik. Exempelvis är en del av glaskonstnärens vardag ren kemi och på bilskroten är magnetismen i allra högsta grad påtaglig, säger Anna Charlotta Gunnarson.
I ett program låtsades hon vara Janne Josefsson som med dold kamera var på jakt efter energisvinn i Hammarby Sjöstad. Sådana tilltag kan av vissa elever uppfattas som att programmet innehåller för lite fakta, men tanken är att tittarna dessutom ska ges ett samhällsperspektiv.
– Programmet innehåller fakta, men de presenteras på ett sätt som vi inte är vana vid. Vi vill att Jorden är platt ska vara inspirerande och lockande. Naturvetenskap är inte bara periodiska systemet, säger Anna Charlotta Gunnarson.
Ett bevis på att programmet träffat rätt i sin ton fick Anna Charlotta Gunnarsson då hon mötte en fysiker som sade att han vid en första anblick tyckte att programmet verkade naivt, men att han sedan kommit på att det var smart gjort.
– Kul att en fysiker insett att vi inte larvar oss för att vi använder humor i våra program. En person ringde till oss och sade att han inte fattade att det var ett utbildningsprogram han tittat på och att han hade lärt sig massor. Då är man stolt över att jobba på UR, säger Anna Charlotta Gunnarson.
De reportrar som jobbar med URs olika program är även de stolta. Ännu gladare skulle de bli om de fick stanna kvar på UR. Men liksom SR och SVT har UR satt i system att projektanställa reportrar. De flesta som jobbade med Ramps serie om medier var projektanställda. När sista avsnittet sändes fick de sluta.
– Det är inte bra. Det är en otrygg anställningsform. Vi tog nyligen upp problemet i vår styrelse. Vi ska göra en översyn hur det ser ut på företaget och ta ställning till hur vi kan agera i frågan, säger Andreas Morén, journalistklubbens ordförande på UR.
Torbjörn Ek har jobbar på UR några år, men alltid på vikariat eller som projektanställd. Han säger att det finns en lite uppgiven stämning bland alla de reportrar som tvingas gå när programserier är slut.
– Eftersom det finns så många som går på vikariat eller är projektanställda borde det finnas utrymme för flera fasta tjänster. Det är en myt att många inte vill ha fast anställning, säger Torbjörn Ek, som nu har ett vikariat som går ut om några månader. Han sitter i journalistklubbens styrelse.
De flesta som arbetar med radio på UR har fast anställning, men är inte lika nöjda som kollegerna som jobbar med TV. De känner sig undanträngda av TV-produktionerna. Vid omorganisationen 1999 beslutade företaget att satsa på TV och webb, vilket ledde till att radioverksamheten drogs ner. Skolradiosändningarna upphörde helt år 2000. Av URs 25 regionala radioredaktioner stängdes 18 år 2001. Istället delades redaktionerna in i sex distrikt med varsin redaktion på tre till fem medarbetare. Ett dussintal anställda ställdes inför ultimatumet att pendla eller lämna UR. Det slutade med att 13 anställda fick sluta. De som är kvar känner att radion jobbar i en form av medieskugga inom företaget.
– Det är TV-programmen som prioriteras. Dessutom görs de flesta radioprogrammen i andra delar av Sverige än Stockholm, och det gör sitt till att vi hamnar i marginalen. Radio har inte så hög status inom UR. Företaget är dessutom Stockholmscentrerat. Kontakten mellan oss och de som sitter på huvudkontoret är inte stor. De flesta vet inte vilka vi är som arbetar med radio utanför Stockholm, säger Gunilla Kracht, som jobbar på UR i Malmö.
Tillsammans med kolleger i Malmö, Växjö och Sundsvall gör hon programmet Familjetid som sänds på söndagsmorgnarna i P4 och har ungefär 300 000 lyssnare.
– När ett TV-program kommer upp i samma siffror blir det stor uppmärksamhet. Det känns som ingen bryr sig om vad vi sysslar med, förutom vår närmaste chef, säger Gunilla Kracht.
UR gör även radioprogrammet Bildningsbyrån från Göteborg, ett populärvetenskapligt magasin. Örebro producerar Läraröppet, ett folkbildningsprogram för lärare. Livskraft görs vid URs redaktioner i hela landet och tar upp frågor rörande funktionshinder. Stopp! Personligt är ett ungdomsprogram från Sundsvall. I Stockholm görs det barnprogram och ett engelskt språkprogram.
– Cheferna har försäkrat oss om att radion kommer att vara en del av UR även i framtiden, säger Andreas Morén, som är reporter för Läraröppet och en av fyra radioproducenter som tillsvidareanställts på senare tid.
Det som oroar honom är att radioprogram inte lånas ut i så stor utsträckning som TV-programmen. Om URs ledning och ansvariga politiker anser att en hög återanvändning av program är viktig för att motivera URs självständighet är radioverksamhetens framtid osäker.
pj@sjf.se
