Gå direkt till textinnehållet

Tryckfrihet ställs mot yttrandefrihet

I september fällde Hovrätten Lundagårds webbutgåva för att i en kritisk artikel om Kreditkassan illustrerat med utlåningsföretagets egen reklambild.

Lundagårds artikel kritiserade låneföretaget Kreditkassan och dess ofördelaktiga räntevillkor till studenter vilket illustrerades med en bild från företagets egen annonsering. För att markera att det handlade om faksimil rev man av den rubrik som fanns i ursprungsreklamen.

Lundagård fälldes för att ha publicerat detta i sin webbutgåva, men inte för att ha publicerat bilden i papperstidningen, där upphovsrättslagen medger återgivning . En redaktionell metodik bedöms alltså annorlunda beroende på vilket medium den publiceras .

– Ja, det är en kvarleva från en annan tid. Webben har inte funnits så länge som publiceringskanal och lagstiftningen släpar efter, säger Jan Rosén, professor och upphovsrättsutredare på Stockholms universitet.

Upphovsrättslagens 23 paragraf ger möjlighet att återge bilder i vetenskapliga och kritiska sammanhang, men den bygger på föreställningen att kritisk journalistik bara finns på papper.

Domen har på olika håll tolkats som om den innebär ett prejudicerande förbud mot att överhuvudtaget visa till exempel bilder på tidningars framsidor i all slags nättidningar. Jan Rosén anser att en sådan tolkning är rimlig.

– Återger man en tidnings framsida med en bild lär samma regel gälla. Har bilderna verkshöjd som konstverk hamnar man i paragraf 23. Jag tror att förutsättningarna är goda för att Justitiedepartementet kan ta sig an fallet och ändra lagen, men som det ser ut nu så lär det inte vara tillåtet för webbtidningar att återge andra tidningsframsidor om de har en bild på dem.

Enligt Thomas Frostberg, representant för tidningen Lundagårds utgivare, universitetets studentkår, innebär domen en kraftig begränsning av rätten att kritisera samhällsföreteelser:

– Skulle domen stå sig innebär den att en nättidning som till exempel vill visa hur ett extremt högerparti i ett bildmontage hänger ut Mona Sahlin med muslimsk slöja först måste ringa och få godkännande från de extremister man ska granska.

För det andra menar han att domen med sin juridiskt komplexa inramning gör det så dyrt och krångligt att utröna lagligheten i dessa fall att en normal webbredaktion inte har möjlighet eller ekonomiska resurser att på ett tryggt sätt använda exemplifierande illustrationer. För det tredje menar han att domen visar det absurda i att publiceringar på nät och papper mäts efter skilda måttstockar.

Thomas Frostberg vill gärna se fallet prövat av Högsta domstolen. Men säger sig inte ha tagit beslut om detta. För att driva fallet vidare skulle Lundagård behöva stöd från stora sponsorer i tidningsbranschen med större intresse för ett principiellt friande.

Han framhåller också att skaparen av annonsen förlorade på alla punkter utom just publiceringen i nättidningen.

Olle Wilöf, jurist på Journalistförbundet, anser domen vara korrekt, men välkomnar också en lagändring:

– Med utgångspunkt från lagtexten finns det mycket goda skäl att fälla Lundagård. Men en lagändring är rimlig. Hittills har regeringen i sin proposition av EU-anpassning av upphovsrättslagen också varit motsägelsefull i frågan om begreppet "tidning och tidskrift" även kan innebära en digital utgåva.

Fler avsnitt
Fler videos