Sverigedemokraterna och valet

Först ett lugnande besked: Nuffe är inte hotad.
Allt annat är lögn.
Skönt, då var det sagt…

Under mina veckor på Journalisten har det varit full åsiktsrulle. Det är de stora frågornas tid och varje medie­chef och ansvarig utgivare med nyheter som inriktning har fått fundera över sin egen inställning. Det har också varit högsäsong för uttalanden om principfrågor, och som alltid, är det lätt att ta ställning och tycka, när man sitter lite grann vid sidan om och slipper fatta beslut under hets.

Alla tror sig ha ett gott omdöme och ett fungerande förnuft, som är sunt på det bästa sättet. Därför är det alltid intressant att se hur det ändå inte stämmer. Att köra rattonykter är bland det värsta en politiker kan göra. Ändå kör politiker rattonyktra. Att inte hugga på en sensationell nyhet är bland det värsta en journalist kan göra. Ändå somnar journalister om. Att äta middag med och sova över hos statsministern betyder utvisning på jobbet. Ändå äts och sovs det både här och där.

Annons

bryt

Ibland tänker jag att det är de som funderar lågmält, som har klarsyn när det hettar till. Inte de andra, som principar sig genom livet med anteckningsblock, späckade av att-satser och ett och annat borde. Den som bräker tvärsäkert i TV-soffan kanske inte minns Heimlich manöver när den behövs som mest (bra trick när någon sätter i halsen).

Hur som helst så retar det mig att sverigedemokraterna är glada över uppmärksamheten kring stängningen av deras hemsidor. En stängning som inte ser ut att ha följt yttrandefrihetsgrundlagen och resultatet är KU-, JO- och JK-anmälningar. Det ska bli intressant att få reda på hur alltihop gick till.

Oavsett vad som händer är sverigedemokraternas retstickiga lycka typisk. Partiet skryter om sig självt som den enda egentliga förkämpen för yttrandefrihet, och all uppmärksamhet är enligt partiet bara något gott. Frågan hur partiet ska bevakas under valåret är aktuell och viktig också för Journalisten: vilken redaktion fattar det bästa beslutet? Tystnad eller hårdgranskning?

bryt

Under dessa Muhammed-veckor har jag också funderat över Journalistens egen tecknade medlem, Nuffe, på sidan tre. Blir någon kränkt av den kärva tonen? Är redaktionernas mytbildning alltför sårbar för att tåla skarp genomlysning en gång i veckan? Kan Journalistens ställningstagande för självironi leda till kravaller i mellansvenska städer?

Beslutet har varit svårt och tagit mycken tid och många tankar, som jag i ruschen skrivit ned på mina manschetter under språngmarscherna ner till Pressklubben för ett glas läskeblask.

Men nu är beslutet taget: Nuffe är kvar. Humor är viktigare än känslor. Om humorn är bra. Och känslorna dåliga.

Maja Aase

ma@journalisten.se

PS: Tack! Många många ringer, skriver och gillar tidningen. Kul! Fortsätt att höra av er. Gnäll är inte förbjudet, se bara det här numrets debattsidor. Dessutom finns det ett oväntat engagemang i våra bildbylines, kolla bara kinky-afro.blogspot.com/2006/02/bylines-som-fascinerar.html