Gå direkt till textinnehållet

Pressetik är bättre på norska

Det har knappast saknats en debatt om pressetik i Sverige de senaste åren. Med bränsle från vad som närmast kan kallas en mediekritisk folkrörelse har mediernas arbetsmetoder och publiceringsbeslut allt oftare hamnat i fokus för en offentlig debatt, vid sidan om branschpressens kontinuerliga bevakning. Vid varje stor mediehändelse följer i dag debatten om hur medierna skött sig närmast per automatik. Alltfler medier har också valt att släppa fram mediekritiska röster mer eller mindre direkt, via ombudsmän, bloggar eller på debattsidorna.

Det har knappast saknats en debatt om pressetik i Sverige de senaste åren. Med bränsle från vad som närmast kan kallas en mediekritisk folkrörelse har mediernas arbetsmetoder och publiceringsbeslut allt oftare hamnat i fokus för en offentlig debatt, vid sidan om branschpressens kontinuerliga bevakning.

Vid varje stor mediehändelse följer i dag debatten om hur medierna skött sig närmast per automatik. Alltfler medier har också valt att släppa fram mediekritiska röster mer eller mindre direkt, via ombudsmän, bloggar eller på debattsidorna.

Det är en väldigt positiv utveckling, även om det fortfarande finns mycket kvar att göra. Men den utvecklingen har knappast åtföljts av några mer konkreta förändringar, till exempel i form av ändrat regelverk eller revidering av de de publicerings- och yrkesregler som medierna och journalisterna förbundit sig att följa. Enstaka utspel och förslag om inrättande av nya instanser, till exempel en gemensam Medieombudsman och medienämnd, har förekommit – och under Jan Guillous tid som ordförande för Publicistklubben fördes också en något mer konkret diskussion om en eventuell skärpning av enstaka formuleringar i spelreglerna för press, radio och TV.

I sak har det dock inte hänt så mycket. Just nu utreds framtiden för Pressens textreklamkommitté och huruvida det ska finnas några riktlinjer mot textreklam, men när det gäller press- och yrkesetiken håller de olika parterna en väldigt låg profil. Vid Journalistförbundets kongress i våras efterlystes en kampanj för att stimulera den yrkesetiska debatten, men förslaget avslogs, då styrelsen inte ville låsa sig vid något åtagande.

Annat är det i Norge. Där är enstaka punkter i de pressetiska reglerna (de så kallade Vær varsom-plakaten) i fokus för debatten med en helt annan energi än i Sverige. I höst ska Norsk Presseforbund fatta beslut om ännu en revidering av spelreglerna, bara fyra år efter den senaste översikten. Enligt det nya förslaget, som varit ute på remiss sedan i juni, ska medierna bland annat vara betydligt mer restriktiva med anonyma och vagt preciserade källor. ”Källan för information ska identifieras, så länge det inte leder till konflikt med källans behov av skydd” lyder den nya, betydligt vassare formuleringen. Även regeln om namnpublicering i brottsfall föreslås revideras, liksom rekommendationen kring publiceringar som gäller självmord.

Självklart finns det risker med en så tät uppdatering av spelreglerna som varit i Norge. Man löper risken att påverkas av enstaka händelser och trender och att regelverket blir för precist och detaljreglerande. Men det man vinner är något annat: dels signaleras en vilja att ta tag i sådant som allmänheten uppfattar som övertramp, dels blir etikdiskussionen mer konkret , såväl på organisationsnivå som på redaktionsgolven.

Förslaget på nya etiska regler ska under hösten diskuteras av journalistklubbar, medieföretag och pressorganisationer, med kulmen på Norska Journalistförbundets landsråd i november. Under tiden händer det i Sverige … ingenting.

chefredaktör

PS: Och på tal om anonyma källor: I snart sex veckor har New York Times-journalisten Judith Miller suttit fängslad på den federala anstalten Alexandria Detention Center utanför Washington DC, för att hon vägrat vittna om sina samtal med personer inblandade i den så kallade Plame-affären. Allt tyder på att hon blir kvar på anstalten till den siste oktober, trots sommarens avslöjande om att det, av allt att döma, var Vita husets stabschef Karl Rove själv som var huvudläckan, i ett ”double super secret background”-samtal med en reporter på Newsweek. Enligt en artikel i Newsday i helgen håller Miller, enligt folk som besökt henne i fängelset, fast vid att inte röja sina källor. Hon uppges också vara uttråkad och sakna tillgång till Internet. Själv saknar jag mest kraftfulla protester, till exempel på svenska ledarsidor, mot det flagranta övergrepp på pressfriheten som fängslandet av Miller innebär.

Fler avsnitt
Fler videos